Skip to content

”Evolutionism” och ”naturalism”

februari 10, 2011

Detta är det andra inlägget i en serie som granskar Anders Gärdeborns bok Intelligent Skapelsetro (XP Media, 2009).

I förra inlägget kunde vi se att Gärdeborns syn på förhållandet mellan vetenskap och religion skiljde sig dramatiskt från den syn på frågan som både det vetenskapliga samfundet och många kristna har. Också hans syn på vetenskapsfilosofiska frågor bjuder på överraskningar, och det blir temat denna gång.

När man studerar världen gör man det alltid utifrån från sina egna tankar och föreställningar, och det finns, enligt Gärdeborn, två sätt att bedriva vetenskap: man kan se världen genom antingen skapelsetroende eller evolutionistiska glasögon (bild 1, sid. 19).

Man kan först undra vad termen ”evolutionism” betyder – jag har aldrig mött ordet i vetenskapliga sammanhang. På sid. 19 får vi förklaringen att ”evolutionism” är ”den filosofi som antar att komplexa strukturer självgenereras ur enklare”. Senare i boken ser vi att begreppet omfattar stellär evolution (de processer som gjort att stjärnor och planeter bildats) och kemisk evolution (de kemiska processer som antas ha lett fram till de första livsformerna) likaväl som biologisk evolution (de processer som leder till förändrade egenskaper hos biologiska organismer).

Det här var en märklig filosofi – vem säger sig företräda den? I själva verket betyder teorierna för universums utveckling eller livets uppkomst mycket lite för biologens arbete; visserligen är detta högintressanta forskningsprojekt i sig, men utvecklingen i astrofysik påverkar knappast evolutionsbiologin. De komplexa strukturer som byggs upp i universum har ingen koppling till de strukturer som byggs upp vid biologisk evolution; det är något som sker via helt olika mekanismer. Så var finns den gemensamma nämnare som skulle göra det möjligt att ordna in dem under en gemensam ”filosofi”? Någon kanske svarar att det handlar om att skapa information – jag återkommer till detta i ett senare inlägg. Begreppet ”evolutionism” är hur som helst så suddigt att det inte är användbart. Låt oss därför hålla oss till biologisk evolution; då vet vi vad vi talar om, och vi slipper röra ihop biologi med astrofysik.

Vi betraktar alltså världen genom skapelsetroende eller evolutionsbiologiska glasögon. Gärdeborn förklarar att samma fakta ser olika ut genom de olika glasögonen, men att perspektiven är likvärdiga. På sid 20 skriver han:

I verkligheten är dock båda [evolutionism och skapelsetro] ‘paradigm’, dvs filosofiska plattformar på vilka forskaren kan tolka sina data, dra sina slutsatser och formulera sina teorier. De är obevisade grundantaganden som  vetenskapsmannen kan göra, eller forskarens tro om man så vill. Man kan idka lika god vetenskap med skapelsetroende glasögon på näsan som med evolutionistiska.

Men nu räcker det inte att betrakta världen genom sina glasögon, inte heller att ”tolka sina data, dra sina slutsatser och formulera sina teorier”. Forskaren måste pröva sina hypoteser, annars är risken stor att man bara bygger luftslott. Jag letar förgäves i Gärdeborns bok efter exempel på att man ställer upp skapelsehypoteser som man strängt prövar via experiment eller systematiska observationer. Så där Gärdeborn slår sig till ro, börjar forskaren sitt arbete med att formulera och pröva sina hypoteser. Skillnaden är enorm; vetenskap byggs på testade hypoteser, kreationism byggs däremot på tankar och trosföreställningar som inte utsätts för vetenskaplig prövning.

***

Låt oss fortsätta med begreppet naturalism. Det innebär enkelt uttryckt att man anser att världen går att förstå med hjälp av s.k. naturliga förklaringar, alltså med orsak/verkanssamband mellan fysiska fenomen vi tydligt kan observera. Man använder alltså inte några övernaturliga krafter i sina förklaringar. Man brukar tala om två varianter av naturalism: metodologisk naturalism och metafysisk naturalism.

Den metodologiska naturalismen innebär att naturalismen är ett antagande; man antar att det går att beskriva världen med naturvetenskaplig metod, eftersom det är detta vi har instrument att göra. Det är alltså precis det synsätt som beskrevs i förra inlägget i serien. Om det finns några övernaturliga krafter eller inte kan vi inte veta, så det uttalar vi oss inte om. Detta är den inställning det stora flertalet naturvetare har – jag själv också.

Den metafysiska naturalismen (även kallad filosofisk eller ontologisk naturalism) innebär däremot att naturalismen är en utgångspunkt; man utgår från att det inte existerar några övernaturliga krafter. Den här positionen är ovanlig, förmodligen av det skälet att den är svår att försvara. Hur vet man att det inte finns saker man inte känner till? Jag har själv aldrig träffat någon kollega som företrätt den här åsikten.

Som man ser är dessa två typer av naturalism mycket olika, speciellt vad gäller förhållandet mellan religion och vetenskap. Den ena positionen bortser från religionen i det vetenskapliga arbetet men kan i princip acceptera den, den andra förkastar religionen på principiella grunder. Emellertid gör Gärdeborn inte någon skillnad mellan dessa; för honom finns bara naturalism. På sidan 25-26 läser vi:

Vetenskapen är menad som ett förutsättningslöst sökande efter sanning. Sätter man naturalismens bojor på den blir den slav under dogmen att ingenting existerar utanför dess eget verksamhetsområde. Den naturalistiske vetenskapsmannen utesluter a priori möjligheten till en högre makt bakom skapelsen

Det är tydligt att han med ”naturalism” menar metafysisk naturalism. Alternativet till naturalism är enligt Gärdeborn ”vetenskap”, men det är lite oklart vad han menar här. Det framgår dock att denna vetenskap låter sig förenas med den bibliska uppenbarelsen. I bilderna 3 och 4 på sid. 25 och 26 är det tydligt att Gärdeborn menar att vetenskapen behöver ett inflöde från den andliga verkligheten för att kunna fungera på rätt sätt. Han utesluter därmed en vetenskap som grundar sig på den metodologiska naturalismen, som ju inte använder religiösa förklaringsmodeller även om den inte utesluter religionen som sådan.

Man undrar vad det är för slags religiös vetenskap Gärdeborn egentligen tänker på – jag känner inte till någon intressant upptäckt eller något framgångsrikt naturvetenskapligt forskningsprogram som grundar sig på religiösa eller andliga tankar. Det projektet havererade redan på medeltiden. Inte förrän naturvetenskapen började frigöra sig från religionens inflytande under renässansen fick den luft under vingarna.

Det verkar som om det i Gärdeborns värld fanns två typer av vetenskap: en religiöst grundad vetenskap, och en ateistisk vetenskap som förnekar all religion. Detta är ett dubbelt misstag – jag kan inte se att någon av dessa existerar i verkligheten. Vad Gärdeborn missar är den naturvetenskap som faktiskt bedrivs på universitet och i forskningsinstitut världen över. Den stödjer sig inte på religionen men utesluter den inte heller. Det är svårt att begripa att naturvetaren Gärdeborn kan undgå att se den forskningstradition som ligger till grund för modern naturvetenskaplig forskning – själv har jag aldrig mött något annat. Men eftersom han inte ser det uppenbara, ger han en helt verklighetsfrämmande bild av vad forskning innebär.

Kommande inlägg: Evolution teori, filosofi eller faktum?

Läs- och länktips:

Prästen och fysikern Sara Blom diskuterar förhållandet mellan religion och vetenskap i en färsk artikel i tidningen Dagen:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=246221

Förhållandet mellan vetenskap och religion diskuteras från en naturvetenskaplig synvinkel i kapitel 1 och 2 i:

Erkell; L.J. (Red.), (2009): Djuren och människan. Om den moderna biologin och dess världsbild. Studentlitteratur

Ett antal läsvärda essäer om sambandet mellan religion och vetenskap återfinns i:

Klein, H., Edman, S. (Red.), (2009): Darwin och vår Herre. Verbum

Särskilt rekommenderas bidragen från de tre medverkande teologerna, Antje Jackelén, Sara Blom och K G Hammar. Roland Poirier Martinssons kapitel om intelligent design kan dessvärre inte rekommenderas.

About these ads
7 kommentarer leave one →
  1. Rikard permalink
    februari 13, 2011 9:28 e m

    Tack för en intressant serie så här långt!

    En liten kommentar: Det finns många forskare och speciellt biologer och fysiker som hävdar att vetenskap och religion inte alls är speciellt kompatibla filosofiskt och som kritiserar t.ex. NAS för att de säger att det inte finns några motsättningar. Det är en mycket livlig debatt som pågår i bloggosfären nu, med namn som Jerry Coyne och Larry Moran. Mycket av den startade med en läsvärd recension som Coyne skrev i New Republic av två böcker av Ken Miller och Karl Giberson:

    http://www.tnr.com/article/books/seeing-and-believing

    Själv tycker jag att Sara Bloms text är intetsägande och innehållslös — jag ser inga argument utan bara konstateranden rakt upp och ned.

    • Lars Johan Erkell permalink
      februari 13, 2011 11:59 e m

      Visst är det så att det finns många kontroverser kring förhållandet mellan tro och vetenskap – min poäng var att vetenskapen i princip inte har något otalt med religionen, i alla fall så länge den inte gör några uttalanden som strider mot vetenskaplig kunskap. Eftersom slumpen spelar en så stor roll i biologin, skulle man emellertid – om man så vill – kunna tänka sig att någon högre makt kunde påverka evolutionen ganska rejält utan att vi hade någon möjlighet att påvisa saken. Sedan är det upp till den troende om en sådan här diskret gud är acceptabel, eller om man kräver en gud som ingriper i världen på ett påtagligt sätt.

      Det amerikanska debattklimatet är ju betydligt tuffare än det svenska, helt enkelt för att motsättningarna är starkare. Dessutom anklagar man NAS för att sälja ut sig till religiösa intressen (det lär ha flutit pengar från Templeton foundation). Utnämningen av Francis Collins till chef för NIH (en av de allra tyngsta vetenskapliga posterna i USA) var också kontroversiell eftersom Collins är evangelikal kristen. Han har startat The BioLogos Foundation, där han försöker visa hur vetenskap och religion stödjer varandra, med ibland lite märkliga resultat. Om man går in på deras blogg (http://www.biologos.org/blog) finner man utmärkta vetenskapliga inlägg blandat med smått bisarra diskussioner om hur man kan få ihop Adam och Eva med evolutionsbiologin. Hade vi haft den här situationen i Sverige är det möjligt att jag hade formulerat mig skarpare.

  2. Anders Gärdeborn permalink
    april 1, 2011 8:01 e m

    Det är jag som är författare till ”Intelligent skapelsetro” som Lars Johan Erkell kritiserar.

    LJE skriver: ”Forskaren måste pröva sina hypoteser, annars är risken stor att man bara bygger luftslott. Jag letar förgäves i Gärdeborns bok efter exempel på att man ställer upp skapelsehypoteser som man strängt prövar via experiment eller systematiska observationer.”

    Hypoteserna finns där, men LJE skulle nog inte kalla dem hypoteser, för det är ingen vetenskapsman som kommit på dem utan de står i Bibeln. Några exempel på testbara hypoteser från Bibeln:

    * Livet är skapat inom vissa fördefinierade grupper som kan observeras
    * En världsvid översvämning har drabbat jorden, vilken format sedimentärt berg och fossil med utseenden som kan förutses och testas
    * Språket spreds från en historisk plats vilket borde ge språkfamiljer med variation inom, men inte mellan, varandra.

    • Lars Johan Erkell permalink
      april 3, 2011 9:35 e m

      Det stämmer att jag inte hittar några hypoteser i Bibeln; jag är van vid att hypoteser formuleras ungefär som ”givet förutsättningarna x, y och z borde mekanismen M vara orsak till fenomenet F”. Bibeln innehåller däremot påståenden av typ ”så är det”. Men sådana påståenden kan ju också vara testbara.

      Om vi tar ditt första exempel, att ”Livet är skapat inom vissa fördefinierade grupper som kan observeras”, kan man nog betrakta det som falsifierat vid det här laget. Ingen har lyckats definiera dessa ”fördefinierade grupper” trots att bibeltroende forskare bedriver s.k. baraminologisk forskning för att hitta dessa grupper, eller ”baramin”. Som jag skriver i det 14:e inlägget (livets träd 1) har inte heller någon annan funnit ett enkelt och klart system, trots mer än 150 år av biologisk systematik före Darwin.

      Eftersom jag inte är geolog eller paleontolog ger jag mig inte in på att diskutera syndaflodshypotesen – det är inte mitt bord. Jag hänvisar istället till 3:e kapitlet i paleontologen Donald Protheros bok ”Evolution. What the fossils say and why it matters”. Han vederlägger den hypotesen med eftertryck.

  3. ljohank permalink
    april 4, 2014 9:44 e m

    Jag förstår inte följande mening: ”Den metodologiska naturalismen innebär att naturalismen är ett antagande; man antar att det går att beskriva världen med naturvetenskaplig metod, eftersom det är detta vi har instrument att göra.”

    vänliga hälsningar / Johan

    • Lars Johan Erkell permalink
      april 12, 2014 6:44 e m

      Hej Johan,
      Vad jag ville säga är att den vetenskapliga metoden är just en metod. Den begränsas av våra instrumentella möjligheter, och där ingår inte metoder att pröva ”översinnliga” eller ”övernaturliga” påståenden annat än om de ger konkret prövbara förutsägelser. Alltså är vi hänvisade till, och begränsade av, s.k. ”naturliga” förklaringar. Men det går ju ändå hyfsat bra.

Trackbacks

  1. Tweets that mention ”Evolutionism” och ”naturalism” « Biolog(g) -- Topsy.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 30 andra följare

%d bloggers like this: