Skip to content

Evolution – teori, filosofi eller faktum?

februari 14, 2011

Detta är det tredje inlägget i en serie som granskar Anders Gärdeborns bok Intelligent Skapelsetro (XP Media, 2009).

I två tidigare inlägg har vi diskuterat Anders Gärdeborns syn på framför allt förhållandet mellan vetenskap och religion. Vi skall fortsätta på det vetenskapsfilosofiska spåret, och den här gången frågar vi oss vad det mångtydiga ordet ”evolution” egentligen står för.

Gärdeborn ger på sidan 60 svaret att ordet evolution har fyra betydelser: ett faktum, en teori, en filosofi och en tro. På sidan 63 skriver han vidare:

Många missuppfattningar som rör utvecklingsläran beror på att ovanstående fyra betydelser av ordet evolution blandas ihop med varandra

Jag kan bara instämma. Här finns mycket som behöver klargöras. Till att börja med använder Gärdeborn i det här avsnittet orden ”mikroevolution” och ”makroevolution” på ett annat sätt än vad vi biologer gör. Vi är överens om att mikroevolution betecknar små förändringar inom arter. Makroevolution betecknar däremot för biologen bildning av nya arter, liksom storskaliga förändringar mellan större grupper, exempelvis evolutionen från fisk till amfibie. Gärdeborn menar att makroevolution (i betydelsen storskaliga förändringar) i själva verket inte existerar, medan vi biologer inte ser någon egentlig skillnad mellan de båda processerna – makroevolution är helt enkelt mikroevolution över längre tid. Vi återkommer till detta i senare inlägg. I fortsättningen gör jag ingen skillnad mellan  mikro- och makroevolution.

***

När man säger att något är ett faktum brukar man mena att något är absolut säkert, och omöjligen kan betvivlas. Om vi som exempel tar det faktum att om man håller en sten i handen och släpper den, så faller den till marken. Alla människor kan intyga att det förhåller sig just så, och att stenen inte istället flyger sin väg, alldeles av sig själv. Det finns nog ingen som protesterar om vi kallar detta ett faktum.

Är det ett faktum att det är jorden som roterar kring solen och att det inte är tvärt om? Det här är ju ingenting man direkt kan se – man ser ju bara att solen rör sig över himlen – men genom experiment och systematiska observationer har man kommit fram till måste vara så. All data vi har pekar på att det är jorden som roterar kring solen, och vi har inga vägande skäl att tvivla på den saken. Det finns dock en grupp människor (en del med doktorstitlar) som menar att det istället är solen som rör sig kring jorden1. Trots det skulle nog de flesta människor säga att det är ett faktum att jorden roterar kring solen. Ändå är det inte ett faktum på samma sätt som att stenen faller när man släpper den – men man utgår från att den heliocentriska teorin har så starkt stöd av data att man kan känna sig helt säker på att den är korrekt.

Det förhåller sig på samma sätt med evolutionsteorin – all data vi har pekar på att livet på jorden har utvecklats via evolution, och vi har inga vägande skäl att tvivla på det. Det råder vetenskaplig konsensus om saken, men det finns en grupp människor (en del med doktorstitlar) som menar att den är felaktig. Analogt med det förra fallet skulle man kunna säga att evolutionen är ett faktum.

En del av mina kollegor brukar också hävda att evolutionen är ett faktum, medan andra (liksom jag själv) tvekar att göra så. Skälet är att man inte kan se evolutionen lika otvetydigt som man kan se att stenen faller – man har här sammanställt ett stort antal olika observationer inom ett teoretiskt ramverk, och slutit sig att evolutionsteorin förklarar iakttagelserna. Personligen föredrar jag att säga att evolutionsteorins centrala element är så väl belagda att det inte är rimligt att tvivla på den. Ordet faktum vill jag i stället reservera för tydligt observerbara fenomen, som att fossilen visar att det funnits andra livsformer på jorden, eller att det finns en universell DNA-kod för allt liv.

***

Vad menas då med att evolutionsteorin är en teori? Med en naturvetenskaplig teori brukar man mena en logiskt sammanhängande tankebyggnad som stöds av testade hypoteser. Man brukar också mena stora och väl etablerade tankekonstruktioner; relativitetsteorin eller kvantfysiken slängdes inte ihop på en eftermiddag. Vetenskapliga teorier fungerar som redskap för att beskriva och förstå fenomen i naturen – en tolkningsram, om man så vill. Man skall också kunna formulera prövbara hypoteser utifrån teorin. Evolutionsteorin är en vetenskaplig teori i precis den här bemärkelsen.

Det finns dock en mer vardaglig betydelse av ordet teori (som är ännu tydligare i engelskans ”theory”) som en mer eller mindre lös tanke, en idé eller ett hugskott. Evolutionsteorin är definitivt inte en ”teori” av det här slaget.

***

Men vad menar Gärdeborn med evolutionsteorin skulle vara en filosofi? Vi diskuterade detta i förra inlägget, men vi får också säga något om själva ordet ”filosofi” – det har ju många betydelser. I vetenskapliga sammanhang brukar man mena att filosofi innebär ett logiskt och systematiskt tänkande kring tillvarons grundvillkor. Filosofin diskuterar inte minst frågor om världens grundläggande egenskaper (ontologi), liksom våra möjligheter att förstå den (epistemologi).

I bild 21 på sidan 67 betecknar kallar Gärdeborn principen om gemensam härstamning för en ”filosofi”. Men i själva verket är den gemensamma härstamningen en hypotes, och den har med framgång prövats gång på gång (mer om detta i senare inlägg). För mig och mina kollegor är evolutionsteorin en vetenskaplig teori och ingenting annat. Den grundar sig naturligtvis på filosofiska antaganden, som de epistemologiska antaganden om materialism, mekanism och annat som ligger i den metodologiska naturalismen. Men det innebär ju inte att den är en filosofi.

I förra inlägget kom vi in på vad Gärdeborn kallar ”evolutionismen” som ”den filosofi som antar att komplexa strukturer självgenereras ur enklare”. Jag har som sagt aldrig hört någon kollega tala om den här filosofin, men jag känner igen tanken från Herbert Spencers filosofi. I mitten av 1800-talet hävdade Spencer att det fanns en universell lag, ”Law of Evolution” 2, som manifesterade sig i kosmisk och biologisk utveckling såväl som i samhällets utveckling. Spencer var ett stort namn under 1800-talet, men idag har hans filosofi väl huvudsakligen historiskt intresse. Möjligen beror detta på hans tendens att göra grandiosa uttalanden från ett magert underlag (redan Darwin irriterade sig på detta), något som kanske inte är lika gångbart idag. Jag kan hur som helst inte se att det finns någon länk mellan Spencer och dagens evolutionsbiologi.

Det finns också en annan betydelse av ordet ”filosofi” som Nationalencyklopedin kommenterar på följande sätt:

I en relaterad men uttunnad bemärkelse använder man i dag i vanligt språkbruk ofta beteckningen filosofi för en samling grundläggande principer om någonting vad som helst

I den här meningen syftar alltså ”filosofi” på saker som filosofin att barnen inte skall få betyg på mellanstadiet, eller filosofin att man bara skall handla närproducerad mat. I den betydelsen kan man givetvis beteckna evolutionsteorin som en filosofi, men då har man vattnat ur begreppet så det knappast är meningsfullt.

***

Sammanfattningsvis kan man säga att ”evolution” med viss rätt kan sägas vara ett faktum, och att evolutionsteorin utan tvekan är en vetenskaplig teori. Däremot är det knappast rimligt att kalla den för en filosofi.

Kommande inlägg: Evolutionsteorin – en tro?

Noter:

1) http://www.galileowaswrong.com/galileowaswrong/ Observera att detta inte är ett skämt utan fullt allvar.

2) ”Evolution is a change from a indefinite, incoherent, homogeneity to a definite, coherent, heterogeneity through continuous differentiations and integrations”, Herbert Spencer (1862): First Principles.

Filosofen William James har tillskrivits den elaka omformuleringen ”Evolution is a change from a no-howish untalkaboutable all-alikeness by continous sticktogetheration and somethingelsification”.

Läs- och länktips:

Frågan om evolutionen är en teori eller ett faktum är något som debatteras livligt:

Ryan Gregory, T. (2008): Evolution as Fact, Theory, and Path. Evolution: Education and Outreach, 1, 46-52

http://www.springerlink.com/content/21p11486w0582205/

Det finns också en Wikipediaartikel som refererar debatten:

http://en.wikipedia.org/wiki/Evolution_as_theory_and_fact

Filosofen John Wilkins (alltid läsvärd) diskuterar begreppet ”teori” på sin blogg Evolving Thoughts:

http://scienceblogs.com/evolvingthoughts/2007/02/theory.php

10 kommentarer leave one →
  1. Micke permalink
    februari 17, 2011 12:05 f m

    Menar du att det bara sådan som alla kan observera personligen, som kan kallas faktum? Kontinentaldriften är väl ungefär lika välbelagd som evolutionen. Kan man inte kalla den ett faktum?

    • Lars Johan Erkell permalink
      februari 18, 2011 12:54 e m

      Det är nog en fråga om tycke och smak. Att fossilen visar att det en gång funnits andra typer av djur som är utdöda idag kan ju omöjligen förnekas, så det måste rimligtvis kallas ett faktum. Nu vet jag inte hur direkt man kan mäta kontinentalförskjutningen och vilka alternativa hypoteser som kan finnas, så det är lite svårt för mig att ha en åsikt här.
      Personligen vill jag vara restriktiv med ordet ”faktum” och bara använda det för saker som omöjligen kan förnekas, jag tror att debatten tjänar på det. Om det finns (eller skulle kunna finnas) utrymme för alternativa tolkningar tycker jag man skall använda ordet ”teori”, även om teorin har ett ofantligt starkt stöd. Så handlar det också om vad ordet ”evolutionsteori” egentligen betyder – den innehåller många olika delteorier som kanske (ännu) inte har samma stöd som själva grundprincipen. Hur mycket av detta omfattas av ”evolutionsteorin”? Teorin utvecklas också, och vi kommer säkert att komplettera och omvärdera delar av den. Jag tycker att ett ”faktum” borde vara något som är så säkert att det inte måste omvärderas.

      • februari 18, 2011 3:51 e m

        Här håller jag inte riktigt med i hur du värdeladdar begreppen.

        En vetenskaplig teori är ju inget som är svagare än ett faktum rent sanningsmässigt. En vetenskaplig teori bygger ju på en rad faktum och är i regel något mycket mer genomtänkt och utförligare en ett faktum (faktum som ”London är huvudstad i England”). En hypotes däremot är något svagt.

        Förövrigt är tektonikteorin ganska jämförbart med evolutionsteorin. Det är väl beprövade teorier som bygger på en rad faktum. Många laborativt mätbara. Vad gäller tektoniken så går det går utmärkt att mäta att kontinentalplattorna flyttar på sig – att berg veckas och eroderas och att plattor sjunker i subduktionszonerna – allt i mätbara takter med hjälp av moderna instrument. Men precis som inom evolutionsteorin så finns det många frågor kvar där lösningarna fortfarande bara är hypoteser.

        Människor har ett stort behov att kunna mäta vad som är sant och lite mer sant och vad som är allra mest helt sant. Ju fortare folk lär sig att utanför matematiken så finns det inga riktiga sanningar, desto bättre blir det :)

      • Lars Johan Erkell permalink
        februari 19, 2011 8:35 e m

        Bra synpunkt, men jag är nog inte helt med här. Du skriver att en vetenskaplig teori ”bygger ju på en rad faktum och är i regel något mycket mer genomtänkt och utförligare en ett faktum”, men jag menar att man snarare får se teorin som en generalisering man har gjort med stöd av ett antal (bekräftade) hypoteser. När man prövar hypoteserna utgår man visserligen från experimentella fakta, men det är ju trots allt möjligt att dra fel slutsatser av korrekt utförda experiment. Men har man hittat ”rätt” teori är det förstås som du säger – teorin går utöver enskilda fall. Problemet är att vi aldrig kan veta om teorin är helt korrekt. Alla teorier är öppna för revision.

        Så skriver du att det finns olika grader av ”sanning”, och att det inte finns några riktiga sanningar utanför matematiken. Här instämmer jag till 100% – det är ju detta som är problemet. Det är skälet till att jag vill reservera ordet ”faktum” för det ”sannaste” vi kan tänka oss, något som är så säkert att vi inte kan föreställa oss att det kan behöva revideras.

        Jag inser att jag inte gjorde tydlig skillnad mellan evolutionsteorin och evolutionsprocessen i mitt inlägg, men om man fokuserar på evolutionsprocessen i dess mest basala betydelse, som en ändring av allelfrekvenser mellan generationer, är den så väl belagd att man kunde kalla evolutionen ett faktum. Men när man talar om evolutionsteorin brukar man mena att teorin förklarar också processer man inte direkt kan observera, så här kan vi tänka oss att vi kommer att omvärdera delar av teorin med tiden. Av det du skriver om tektonikteorin verkar det som situationen vore liknande här; plattförskjutningen är tydligen direkt mätbar och kunde därför kallas ett faktum, men själva tektonikteorin är en större teoribyggnad med många hypoteser som skulle kunna revideras.

        Frågan om evolutionen är en teori eller ett faktum debatteras livligt, och jag inser också att jag försummade att lägga in referenser till mitt inlägg. Det är fixat nu.

      • Micke permalink
        mars 13, 2011 12:47 f m

        Man skulle kanske kunna säga att det är ett faktum att evolution har ägt rum och fortfarande gör det, men att eftersom begreppet evolutionsteorin även omfattar hypoteser om mekanismerna som ligger bakom och om vilka vägar evolutionen tagit, så bör man inte kalla den för ett faktum eftersom detta kontinuerligt revideras.

      • Vesa Annala permalink
        april 24, 2011 9:28 f m

        Utifrån vetenskaps- och idéhistoriskt perspektiv är tanken om en gemensam härstamning ett ide´. Vetenskapshistorikern Peter Bowler har skrivit en hel del böcker om just evolution och en av hans böcker heter ”Evolution, the history of an idea”, University of California Press, 1982. Jag tror att Bowler har rätt när han kallar evolution för en idé. Nils Uddenberg brukar kallar utvecklingsläran till en ”myt” av den enkla anledningen att utvecklingsläran försöker svara på de stora frågorna om varifrån, varthän och vem är jag. Utvecklingsläran i denna mening faller under begreppet livsåskådning. När evolutionister hävdar att evolution inte svarar på frågor om varför har man fel. Varför människan? Därför att evolutionen har frambringat människan! Det sant att evolutionen inte hade en avsikt att vaska fram människan, men det faktum att människan finns måste utifrån avolutionstanken innebära att evolution svarar också på frågan varför. Svaret på frågan ”varför” behöver inte innefatt avsikt.

        I vilken mening skulle evolutionsteorin (från bakterie till människan) vara en vetenskaplig teori kan man fråga sig? Storskalig evolution går inte att observera. Man har också svårt att ställa upp relevanta experiment med tanke på den framtida utvecklingen. Låt mig ta ett exempel. Enligt evolutionsteorin är också vi människor bara en parantes i den storskaliga förändringsprocessen. Jag antar dock att det inte finns några förutsägelser (testbara och observerbara) mot vilka vi skulle kunna testa hypotesen om vad ”människan” blir i framtiden. Man kan ju föröka gissa vad människan blir om sin 100 miljoner år i framtiden.

        Nu tänker kanske någon att jag ställer orimliga krav till evolution. Det gör jag inte. Evolutionen hävda samma sak när man tolkar det förgångna. Det fanns en tid då människan inte fanns. Det fanns inte ens en tanke om en varelse med det vetenskapliga namnet homo sapiens. Alltså hur trovärdig är evolutionsberättelsen? När skapelsetroende ställer krav på en oavbruten kontinuitet (Darwins tanke) från icke-människa till människan, är kravet helt rimligt.

      • Lars Johan Erkell permalink
        maj 10, 2011 12:09 e m

        Du frågar dig i vilken mening evolutionsteorin skulle vara en vetenskaplig teori. Tja, den är det exempelvis i det avseendet att i princip alla världens biologer arbetar efter den, och har gjort så i åtminstone ett århundrade. Dessa tiotusentals professionella biologer vid världens alla universitet och högskolor anser att det är en teori som fungerar utmärkt i vetenskapligt arbete. Den biologiska kunskap vi har idag har vi skaffat oss genom att arbeta utifrån evolutionsteorin – utan den hade vi bara haft ett berg av lösa observationer utan sammanhang. Därmed är det inte sagt att den är korrekt i alla avseenden (det är det ingen som påstår), men detta gäller all vetenskap. Hur kommer du på idén att evolutionsteorin inte skulle vara en vetenskaplig teori?

        Visst kunde man kalla evolutionsteorin för en ”myt” om man vill se den som en del av vår världsuppfattning, även om jag tycker ordet är illa valt. Det viktiga är att den är en logiskt konsistent tankebyggnad som beskriver den levande världen i grundläggande termer och att den genererar prövbara hypoteser. Och framför allt att teorin bygger på testade hypoteser. Sedan kan man forma berättelser, ”myter” om människans plats i universum med evolutionsteorin som grund, men det betyder inte att själva evolutionsteorin är en myt.

        Du tar upp ”varför”-frågor, men du ger ordet en annan betydelse än den jag har använt här. Jag har använt ordet för att beteckna frågeställningar som innefattar en avsikt, men du menar att ”varför” inte behöver innefatta en avsikt. Det kanske det inte behöver, men då kan du lika gärna byta ut ”varför” mot ”hur blev det så här”. Poängen i min diskussion var att jag ville skilja mellan ”varför” och ”hur” i betydelsen frågor med eller utan bakomliggande avsikt.

        Du skriver att du inte ställer några orimliga krav på ”bevis” för evolutionen, men det tycker jag är precis vad du gör. Storskalig evolution går inte (eller bara undantagsvis) att observera direkt, i likhet med exempelvis kärnreaktioner. Genom att studera spåren av dessa processer sluter vi oss till vad som egentligen händer, men vi kan aldrig se reaktionerna med våra egna ögon. Jag antar att du accepterar att kärnfysik är vetenskap. Varför ställer du andra krav på evolutionsbiologin?

        Du tycker också att det är rimligt att ställa krav på en oavbruten kontinuitet från icke-människa till människan. Vad är då en ”oavbruten kontinuitet”? En uppsättning skelett från varje generation, sex miljoner år bakåt i tiden? Något sådant är orimligt, och det vet du. Men om inte alla generationer finns med är ju kontinuiteten bruten?

  2. Anders Gärdeborn permalink
    april 1, 2011 8:02 e m

    Det är jag som är författare till ”Intelligent skapelsetro” som Lars Johan Erkell kritiserar.

    Detta inlägg handlar om begreppsdefinitioner. Jag ger mina och LJE ger sina. LJE kritiserar mig inte (åtminstone inte här) för att vara otydlig, bara för att för vissa begrepp använda en annan definition än den han är van vid. Jag lämnar detta obesvarat.

  3. juni 8, 2011 8:30 e m

    Jag trodde inte etablerade biologer ens använde termerna mikro- och makroevolution utan att det var påhittade termer som kreationister kommit upp med…

    Kan du klargöra lite mer om hur vida de termerna är ens applicerbara i något sammanhang då det är precis som du säger att ”makroevolution” är ”mikroevolution” över en längre tidsskala…

    • Lars Johan Erkell permalink
      juni 9, 2011 3:22 e m

      Som jag skriver om i inlägget ”Mikroevolution och makroevolution” handlar det om huruvida man kan tänka sig att många små förändringar på varandra verkligen kan förklara uppkomsten av större grupper, eller om det behövs något mer. Exempelvis tycks tidiga ryggradsdjur ha genomgått två genomfördubblingar; är detta en förutsättningen för ryggradsdjurens stora diversitet och komplexa former? Hade den varit möjlig med ett oduplicerat genom? Läs gärna den artikel av John Wilkins jag hänvisar till i inlägget. Du kan också titta på Carrol, R.L. (2000): Towards a new evolutionary synthesis. Trends Ecol. Evol. 15, 27-32.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: