Skip to content

Evolutionsteorin – en tro?

februari 17, 2011

Detta är det fjärde blogginlägget i en serie som granskar Anders Gärdeborns bok Intelligent Skapelsetro (XP Media, 2009).

I förra inlägget har vi diskuterat vad ordet ”evolution” egentligen står för: faktum, teori eller filosofi? Gärdeborn ger oss ytterligare en betydelse: evolutionen är en tro. Just detta är något man ofta får höra från kreationister – evolutionstro är minsann lika mycket en tro som skapelsetro. Men är det så?

Att tro något kan betyda att hålla något för sant i avsaknad av tillräcklig evidens. Alla tror vi olika saker, forskare också. Poängen är att en forskare inte får nöja sig med att bara tro, det gäller att finna evidens för det man tror, så att man kan övertyga både sig själv och andra om att det inte bara handlar om något man går omkring och tror, utan om något verkligt fenomen eller sammanhang. Man måste då använda den etablerade vetenskapliga metoden för att finna stöd, och lyckas man visa det man vill är ju allt bra. Lyckas man inte, får man lägga sin tro i papperskorgen, alternativt i skrivbordslådan för ytterligare prövning längre fram. Vad forskaren däremot inte kan göra är att hävda sin starka tro på en viss förklaring utan att ha handfasta belägg för den – då kommer kollegorna att skaka på huvudet. Överhuvud talar man inte gärna om ”tro” i vetenskapliga sammanhang; man talar hellre om antaganden man gör.

Religiös tro är något annat. Ordet har här snarare betydelser som ”förtröstan”, ”övertygelse” eller ”tillit”. Eftersom det i det här fallet är svårt att finna påtagliga bevis för det man tror, får den troende bortse från alla beviskrav och tro ändå. Men vad har nu detta med evolutionsteorin att göra? På sidan 62 skriver Anders Gärdeborn:

Evolutionsläran blir en religiös tro då den påstår att slumpen är tillräcklig och att ingen Gud är nödvändig.

Detta är inte korrekt. Evolutionsbiologin arbetar under antagandet att slumpartade mutationer är en viktig del av evolutionsprocessen. Det kanske i framtiden visar sig att antagandet inte håller, och då får vi finna bättre modeller att arbeta med. Men där är vi inte, antagandet att mutationer är slumpartade fungerar som en utmärkt grund för forskningen. Och att vi inte har med Gud i våra förklaringar betyder inte att vi förnekar att det skulle kunna finnas någon gud. Men som vi diskuterat i det andra inlägget i serien tycks inte Gärdeborn göra någon skillnad mellan att bortse från Gud i vetenskapliga förklaringar och att helt förneka honom.

***

Anders Gärdeborn och många andra kreationister menar alltså att vi biologer tror på evolutionsteorin på ett religiöst sätt. Ingenting kan vara felaktigare. Som vi just diskuterat accepteras inte ”tro” utan evidens inom vetenskapen, medan just en stark övertygelse –som inte behöver några bevis – tvärtom ses som en dygd i religionens värld.

Det finns andra skillnader mellan tro och vetenskap. Religiösa läror – inte minst fundamentalistiska sådana – hävdar inte sällan att man har tillgång till eviga sanningar man har en plikt att förvalta och förkunna. Det förekommer också att man håller fast vid en traditionell livsstil, något som alltför ofta kan leda till att man uppfattar förändringar som ett hot. Vetenskapen, däremot, bjuder på ständiga förändringar. Där finns inga eviga sanningar; alla vetenskapliga förklaringar är provisoriska.

Ytterligare en skillnad är att forskare är beredda att överge sina gamla teorier om det dyker upp nya och bättre förklaringsmodeller – detta sker hela tiden. Vetenskapliga teorier är arbetsredskap, och få forskare föredrar ett sämre redskap framför ett bättre. Däremot är nog ganska få troende beredda att byta gud efter behov.

Men den kanske viktigaste skillnaden är den att tro och vetenskap ger helt olika typer av svar. Vetenskapen berättar om hur saker och ting går till, men säger ingenting om varför det sker i någon djupare mening. Religionen, däremot, ger svar på våra frågor om vad som egentligen ligger bakom det vi upplever, och vad som är meningen med alltsammans. Däremot är Bibeln ingen lärobok i vare sig biologi eller geologi. Man skulle kunna säga att vetenskapen inte duger som religion, och att religionen inte duger som vetenskap. Och kanske är det så att eftersom tro och vetenskap ger svar på olika typer av frågor, kan de flesta troende kombinera dessa båda utan konflikter.

Kommande inlägg: Vetenskapen och moralen

Läs- och länktips:

Prästen och fysikern Sara Blom diskuterar förhållandet mellan religion och vetenskap i en färsk artikel i tidningen Dagen:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=246221

Ett antal läsvärda essäer om sambandet mellan religion och vetenskap återfinns i:

Klein, H., Edman, S. (Red.) Darwin och vår Herre. Verbum, 2009

Särskilt rekommenderas bidragen från de tre medverkande teologerna, Antje Jackelén, Sara Blom och K G Hammar. Roland Poirier Martinssons kapitel om intelligent design kan dessvärre inte rekommenderas.

10 kommentarer leave one →
  1. samuel permalink
    februari 28, 2011 7:33 e m

    Jag har läst Gärdeborns bok och är själv kreationist. Har då i min läsning fått intrycket att Gärdeborn helt klart tror på evolution, precis som jag själv, men inte i den mening som presenteras som ”molekyl till människa”, utan i den meningen att sk. urtyper som från början skapats färdiga och med felfria gener sedan har ”utvecklats” för att passa in i olika biotoper och därvid faktist förminskat den ursprungliga genetiska potentialen till förmån för specialicering för att bättre passa in i nya miljöer. dvs. ett ursprungligt djur utvecklades till flera olika arter, men förlorade i denna process genetiskt material. tex en varg blev flera olika hundraser, men en viss hundras, tex en pekinges kan inte bli en varg. alltså förloras information på vägen. Nu är det en speciell situation just med hundar, men visst är principen densamma.

    Varför ska detta tänkesätt ses som mindre vetenskapligt? Och varför måste bara det ses som vetenskapligt som att se vad vi har idag och sedan extrapolera det bakåt in absurdum. Båda tänkesätt mynnar bakåt till en tid vi inte vet något om. Ett av tänkesätten vädjar till tron på en uppenbarelse (Bibeln) och det andra till fantasin (filosofisk naturalism).

    Vad händer om uppenbarelsen i detta fallet (Bibeln) stämmer bättre med vad vi finner i naturen än vad den mer fantasiorienterade filosofiska naturalismen har att komma med?

    Jag har debatterat i denna fråga och är trött på att mötas av något som liknar religiös fanatism och som varje gång resulterar i att jag idiotförklaras då man saknar svar.

    • Lars Johan Erkell permalink
      februari 28, 2011 11:34 e m

      Låt mig först säga att jag inte är ute efter att idiotförklara någon – jag hoppas verkligen inte att mina blogginlägg ger det intrycket. Däremot tycker jag att en del kreationistargument är ganska idiotiska, men det är en lite annan sak. Vad jag är ute efter är att visa att Gärdeborns resonemang inte håller – boken är full både av faktafel och av dålig logik. Och eftersom Gärdeborn själv hävdar att hans resonemang är vetenskapliga, behandlar jag dem som sådana och ställer de krav man normalt gör i vetenskapliga sammanhang. Jag tar honom helt enkelt på allvar; jag viftar inte bort hans argument utan jag försöker förklara var felen ligger, så tydligt jag kan.

      Varför skall då det kreationistiska tankesättet ses som mindre vetenskapligt, frågar du. Låt mig ta det exempel du själv ger. Om en forskare fört fram det här resonemanget hade man krävt besked på ett antal punkter. Man hade exempelvis frågat:
      – Vad har du för empirisk evidens för att urtyper ”skapats färdiga och med felfria gener”?
      – Vad är förresten en ”felfri gen”?
      – Vad är det för ”information” du talar om, och hur mäter man den?
      – Hur kan du mäta eller uppskatta ”genetisk potential” och ”information” hos sedan länge döda djur?
      Så vitt jag kan förstå skulle inte forskaren kunna svara på någon av dessa frågor, och då hade ingen tagit resonemanget på allvar.

      Du viftar bort vetenskapen som den ”fantasiorienterade filosofiska naturalismen”, men då har du missat poängen. För det första grundas vetenskapen på metodologisk naturalism (se det andra inlägget i serien), för det andra har vi en jobbig vana att alltid kräva empirisk evidens för påståenden som görs. Fantasier duger inte.

      • samuel permalink
        mars 1, 2011 3:20 e m

        Jag ber om ursäkt om du kände dig anklagad av mig, det var inte min avsikt.
        Jag ska försöka hålla mig kort och svara så kärnfullt jag kan så ursäkta om jag verkar kort i tonen:

        Empiriska evidens för att urtyper av djur kan ha funnits står väl på samma grund som darwinismens nödvändiga tro på liv ur icke liv. Att arvsmassan degenererar finns det stöd för inom forskningen, tex så är den övervägande delen mutationer eller 99% negativa och degenererande. Eftersom vi vet att vi finns till så pekar det mer på det Bibliska svaret att djuren skapades efter sina slag fullt färdiga för att sedan degenerera än på teorin att allt levande långsamt utvecklats till vad det är idag. Att vi inte vet exakt hur dessa ursprungliga djur sett ut gör väl inte hela synsättet ovetenskapligt eller i alla fall lika ”ovetenskapligt” som evolutionsteorin.

        En felfri gen eller snarare en felfri arvsmassa är väl en dylik utan mutationer och skrivfel. En genuppsättning som gör det möjligt för syskon att ha barn utan inavel. I bibeln ser vi inte någon sådan begränsning förrän då moses levde. Gud gav rekommendationen att inte ha barn med nära släktingar.
        Jag vet inte hur darwinismen förklarar problemet med inavel i ett ”utvecklande” system, kanske kan du svara?

        Informationen är ju en av de stora frågorna och även darwinismen måste väl tampas med denna fråga?

        Ett sätt att mästa genetisk potential kunde väl vara att se hur länge olika arter överlevt oförändrade under ”årmillioner”. tex bältan, kvastfeningen, dolksvansen, krokodilen osv. Men detta förhållande vill man nog inte ge alltför stora undersökningar av har jag en känsla av.

        Eller kan de darwinistiska forskarna ge bättre eller mer vetenskapapliga svar?

      • Lars Johan Erkell permalink
        mars 1, 2011 6:34 e m

        Det var mycket på en gång, jag skall försöka svara kortfattat. Jag är inte medveten om att det skulle finnas vetenskapliga belägg för att arvsmassan degenererar hos vilda populationer (du stödjer dig antagligen på Sanfords bok Genetic Entropy). Däremot har man diskuterat om vi människor samlar på oss ogynnsamma mutationer genom vi har modern sjukvård. I vilket fall som helst kommer naturlig selektion att eliminera skadliga mutationer. Men man måste tydligt belägga den här degenerationsprocessen innan man kan använda den som argument. Jag återkommer för övrigt till temat i ett kommande inlägg.

        Vilken gen skulle vara ”felfri”? Tänk dig en mutation som gör att vattenförlusterna hos ett djur minskar, exempelvis genom urinen koncentreras. Den skulle vara fördelaktig i en öken men ofördelaktig i trakter där det finns gott om vatten. Den mutationen är inte mera ”fel” än originalet. Biologin uppvisar en enorm variation av mutanter, och det är inte lätt att veta vad som skulle vara rätt och fel.

        Vi har för övrigt åtskilliga exempel på genom som är så felfria att de tillåter att kloner uppstår (salamandrar och maskrosor bl.a.) något som ju måste vara maximal inavel. Var finns degenerationen här?

        Din fråga om ”problemet med inavel i ett ”utvecklande” system” förstår jag inte. Jag är heller inte riktigt klar över vad du menar med ”genetisk potential”.

        Vad gäller information är detta ett begrepp som knappast används av biologer eftersom vi inte har särskilt användbara informationsbegrepp eller mätmetoder. Jag tar upp detta i ett kommande inlägg. Mycket av det du berör är för övrigt saker jag planerar att ta upp i den här serien. Läs gärna vidare! :-)

  2. samuel permalink
    mars 2, 2011 12:42 e m

    Jodå, jag ska läsa vidare, men innan jag lämnar dig ifred för denna gång vill jag ha svar på några uppkomna tankar. Kanske kan du då förekomma mig i senare inlägg.

    Degeneration är väl när ett skadat genom förs vidare inom en population, det är väl detta som händer vid inavel, två individer som är nära släkt och därvid också har samma fel på sitt genom har mycket större chans att felet ger defekter som gör det svårare för avkomman att klara sig.
    Att detta händer i små populationer är väl bevisat eller? Försämrad fertilitet, sjukdomskänslighet osv? Om man då ser på en större population, som rör sig över stora områden, händer väl ändå samma sak med skillnaden att det tar längre tid för dessa defekter att bli synliga, rent teoretiskt alltså?

    Om man då ser till genetisk potential så heter det ju att denna höjs i en population om en ny individ kommer in i området, tex den svenska vargstammen.
    I denna fråga kommer jag ihåg ett program med vetenskapens värld där man pratade om ”homo floresiensis” och påstod att denna varelse som population överlevt på ön Flores i 80 000 år och att man grävt fram 19 (eller vad det nu var) skelett av denna människa.
    Visst måste den ursprungliga minimänniskan haft fruktansvärt hög genetisk potential för att ge möjlighet för denna lilla population att överleva under 80 000 år?
    Samma sak menade jag händer vid frågan om ”gamla” arter som överlevt till synes oförändrade i milliontals år. Lämnar evolutionsbiologen detta därhän eller?
    Jag har en känsla av att vi resonerar ”förbi” varann. Följer olika trådar!

    Ursäkta om du tänkt ta upp detta senare, men du kan även bara ge mig någon address för att spara tid. :)

    • Janolof permalink
      mars 2, 2011 4:54 e m

      Jag är ingen expert på detta men jag dristar mig ändå på ett svar. Individer med defekter som ger sämre överlevnad kommer ju också att missgynas i konkurrensen med andra och ha sämre möjligheter att föra dessa defekter vidare till nästa generation: Därför minskar snarare andelen defekta gener jämfört med icke-defekta gener.

    • Lars Johan Erkell permalink
      mars 2, 2011 6:11 e m

      @Samuel

      ”Degeneration” är ett ord med så många och så laddade betydelser att jag är lite försiktig med det. Men du har alldeles rätt, ett problem med inavel är att en liten population har liten genetisk variation, och att risken då ökar att skadliga anlag dyker upp dubbel upplaga, vilket kan betyda en sjuk individ. Vid avelsarbete kan man dock använda inavel för att få fram en önskvärd egenskap, med risken att man får med sig oönskade egenskaper. Men om en inavlad population har möjlighet att expandera, får den med tiden en ökad variation genom att den samlar på sig mutationer. Vi människor kan se väldigt olika ut, men vi har en påfallande liten genetisk variation jämfört med exempelvis schimpanser, något som troligen beror på att vi passerat en ”genetisk flaskhals”. De individer som har fått för många skadiga anlag selekteras bort, men bara resten av populationen är tillräckligt stor finns den kvar. Det är alltså inte så att de skadliga anlagen måste ta död på hela populationen.

      Med ”genetisk potential” menar du tydligen genetisk variation inom en population. Nu är jag inte populationsgenetiker, så jag har ingen uppfattning om hur stor den genetiska variationen måste ha varit hos Floresmänniskan. Det är nog ganska svårt att veta hur stor populationen egentligen var. Men rent generellt minskar variationen under selektion (naturlig eller artificiell), så det är alldeles riktigt som du skrev i din första kommentar, att den genetiska potentialen (som du kallar ”information”) minskar när man avlar fram hundraser. Dock kommer den att öka med tiden (om aveln upphör).

      Att arter kan se mycket lika ut även under miljontals år, brukar man förklara med stabiliserande selektion. Om en art är väl anpassad till en stabil miljö kommer nya varianter troligen inte att vara fördelaktiga, och förändringarna går då långsamt (den här idén är faktiskt äldre än Darwins teori). Man kan se i fossilserien att förändringar i miljön sammanfaller med snabbare evolutionära förändringar.

      Det är nog så att vi delvis talar bredvid varandra, men jag tycker vi gör det mindre och mindre, och det är ju bra! För att vi skall göra det ännu mindre kan jag rekommendera en bok jag refererat till flera gånger, ”Djuren och människan” på Studentlitteratur. Den är himla bra! :-)

  3. Anders Gärdeborn permalink
    april 1, 2011 8:06 e m

    Det är jag som är författare till ”Intelligent skapelsetro” som Lars Johan Erkell kritiserar.

    Detta inlägg av LJE är lite av skuggboxning. Jag har hävdat att tro är en av fyra möjliga betydelser av ordet ”evolution”. LJE kontrar med att ”vi biologer” inte tror på evolutionsteorin på ett religiöst sätt. Säkert sant och jag har heller aldrig påstått motsatsen. Bara att ordet kan ha andra betydelser, vilket LJE verkar hålla med om. Så vad är problemet?

    • Lars Johan Erkell permalink
      april 3, 2011 9:37 e m

      Jag tycker faktiskt att du tydligt säger att evolutionsteorin är en sorts religiös tro. På sid. 62 skriver du ”Evolutionsläran blir en religiös tro då den påstår att slumpen är tillräcklig och att ingen Gud är nödvändig”. Vi påstår ju faktiskt att Gud inte är nödvändig för våra förklaringar, och att slumpen är nödvändig, även om den inte är tillräcklig. Det här betyder rimligtvis att evolutionsteorin är en religiös tro. Hur skall man annars tolka det här?

      Vidare skriver du på sid. 21 att ”Det är därför inte korrekt att jämföra skapelse-tro med evolutions-lära. Bättre är att tala om skapelselära och evolutionslära (om man menar de vetenskapliga modellerna) eller skapelsetro och evolutionstro (om man menar de underliggande världsåskådningarna)”. Här jämställer du evolutionsteorin med en bibliskt grundad skapelsetro. Är inte detta att säga att evolutionsteorin i grund och botten är religiös?

  4. juni 8, 2011 11:19 e m

    Gillar verkligen de här bloggposterna! Är själv stark motståndare till kreationism/ID trots mitt kyrkliga engagemang… Tack för detta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: