Skip to content

Evolutionsteorin och moralen

februari 21, 2011

Detta är det femte blogginlägget i en serie som granskar Anders Gärdeborns bok Intelligent Skapelsetro (XP Media, 2009).

Ett tema som ständigt dyker upp i kreationistdebatten är att evolutionsteorin skulle ha hemska etiska konsekvenser, och att den därför skulle vara en farlig teori. Anders Gärdeborn tar upp temat, men han gör det på ett betydligt mer nyanserat sätt än många andra kreationister, något man får hålla honom räkning för. Ändå innehåller diskussionen så många missuppfattningar att det finns en del att kommentera.

Anders Gärdeborn inleder sin bok med att diskutera frågan ”är skapelsetro viktig?”, och han kommer inte förvånande fram till att den verkligen är mycket viktig. Han ger tre skäl, och vi skall här diskutera det sista av dem (sid. 16):

För det tredje kan utvecklingsläran leda till en del otäcka etiska konsekvenser.

Här gör Gärdeborn det naturalistiska misstaget, en alltför vanligt logisk blunder. Han menar uppenbarligen att man kan dra etiska slutsatser från en teori som beskriver naturen – att man kan gå från ett är till ett bör. Men evolutionsteorin talar inte om för oss hur vi bör handla. Om vi exempelvis kan konstatera att det råder en brutal konkurrens i naturen betyder detta inte att det också måste råda en brutal konkurrens i samhället. För övrigt finner man inte bara konkurrens i naturen, det finns också gott om exempel på samarbete och altruism. Under historiens gång har också såväl krigshetsare som fredsaktivister åberopat evolutionsteorin till stöd för sina uppfattningar. Vi kan därför helt fritt bestämma oss för att inrätta samhället så att vi tar hand om varandra, med eller utan tanke på vad vi ser i naturen. Emellertid visar det sig längre fram i boken att Gärdeborn faktiskt är medveten om detta … eller också inte. På sidan 32 läser vi:

En vetenskapsteori kan uttala sig om hur saker är, men inte om hur de borde vara. Ändå har många evolutionister svårt att vara konsekventa då man pekar på bristen i en ursprungsteori som inte kan förklara för oss så viktiga saker som kärlekens ursprung, varför man bör vara rättvis, varför man inte bör belöna gott med ont, och varför man inte får slå ihjäl varandra.

Är det någon som har svårt att vara konsekvent är det väl Anders Gärdeborn. Först säger han att en ”vetenskapsteori” inte kan tala om hur det ”borde vara”, i nästa mening säger han att det är en brist hos evolutionsteorin att den inte kan motivera etiska principer. Evolutionsteorin kan givetvis inte ge oss några etiska principer, däremot kan den yttra sig om hur våra etiska principer skulle kunna ha evolverat. Men åter till sidan 16:

Enligt denna lära [evolutionsteorin] befinner sig ju allt liv på olika utvecklingsnivåer allt från bakterien till människan. Naturligtvis är det då osannolikt att alla människor hunnit exakt lika långt i utvecklingen. Den logiska konsekvensen blir då att vissa människor befinner sig närmare apans och människans gemensamma förfader än andra. Rasismen står om hörnet.

Att läsa detta är som att lyssna till en röst från 1800-talet. Tanken att livsformerna kan ordnas i ”lägre” och ”högre” utvecklingsnivåer går tillbaka på urgamla föreställningar om en livets stege, scala naturae, som leder från jorden upp till himlen. Dagens biologer har sedan länge lämnat det tänkandet – vi har svårt att se att det finns något ”högre” eller ”lägre” i evolutionen. Evolutionen har inte heller någon bestämd riktning, den är en anpassning till de förhållanden som råder för ögonblicket.

Tanken att olika grupper av människor utvecklats olika långt på sin väg ”upp” från apstadiet är också den typisk för 1800-talet, och befinner sig sedan länge på historiens sophög. Idag vet vi att vi människor är genetiskt extremt lika varandra, och att variationen finns inom populationer snarare än mellan dem. Det är också omöjligt att särskilja tydliga ”raser” (redan Darwin påpekade detta), och lika omöjligt att ordna människor i någon sorts utvecklingsskala. Evolutionsbiologin är i själva verket ett utmärkt botemedel mot rasism, tvärt om mot vad Gärdeborn tycks tro.

Denna missriktade syn på evolutionsbiologin som en samhällsteori ger dock Gärdeborn stora bekymmer, eftersom han inte kan härleda etik och människovärde ur evolutionsteorin. Men dessa bekymmer är obefogade, eftersom man som sagt inte kan dra etiska slutsatser från naturvetenskapliga teorier. Men han har fler bekymmer (sid. 17):

I så fall får två olika människor som kommit olika långt i utvecklingen ändå samma värde. Problemet med denna syn är att då tappar vi samtidigt vårt unika människovärde i förhållande till djuren.

Bortsett från den märkliga tanken att människor som kommit olika ”långt i utvecklingen” (vilken utveckling?) inte måste ha samma människovärde, kan man undra var problemet ligger. Tappar vi verkligen vårt människovärde i förhållande till djuren? Kan det inte kännas bra att vi människor är en del av naturen, precis som allt annat levande? Kan inte den tanken rent av göra att vi tar bättre hand om andra levande varelser som finns på jorden, våra släktingar?

***

Det är inte bara människovärdet som Gärdeborn anser vara hotat av vetenskapen och evolutionsteorin; livets mening är också i fara. Han skriver på sid. 31:

I detta perspektiv blir allt tal om ett yttersta syfte med vår tillvaro meningslöst. Få människor orkar dock leva med denna nödvändiga konsekvens av naturalismen och kompenserar med temporära livsmål som status, pengar, droger eller adrenalinkickar.

Det är svårt att förstå hur det skulle vara en ”nödvändig konsekvens av naturalismen” att livet tappar sin mening – Gärdeborn förklarar inte saken närmare. Det är antagligen så att Anders Gärdeborn helt lever genom sin kristna tro och inte kan tänka sig att vara utan den, men det är ett misstag att tro att alla måste vara som han själv. Jag har inte upptäckt att mina ”naturalistiska” kollegor skulle vara särskilt vilsna och förtvivlade, eller ovanligt begivna på droger eller adrenalinkickar – de är helt vanliga människor som lever helt vanliga liv. En del av dem är troende. Den metodologiska naturalism som tillämpas inom vetenskapen går som sagt utmärkt att kombinera med religiositet eller andlighet i olika former.

Kommande inlägg: Intelligent design

Läs- och länktips:

Evolutionsteorin och moralen diskuteras ur olika aspekter i kapitlen 9, 10, 11 och i epilogen i:

Erkell; L.J. (Red.), (2009): Djuren och människan. Om den moderna biologin och dess världsbild. Studentlitteratur

Kapitelrubrikerna är:

Kap. 9: Jonsson, J.: Samarbetets biologi

Kap. 10: Uller, T.: Biologi och etik

Kap. 11: Erkell, L.J.: Survival of the fittest?

Den förträfflige John Wilkins diskuterar en evolverad moral på sin blogg Evolving Thoughts:

http://evolvingthoughts.net/2008/06/the_evolution_of_morality/

10 kommentarer leave one →
  1. Anders Gärdeborn permalink
    april 1, 2011 8:11 e m

    Det är jag som är författare till ”Intelligent skapelsetro” som Lars Johan Erkell kritiserar.

    LJE skriver: ”Han [dvs jag] menar uppenbarligen att man kan dra etiska slutsatser från en teori som beskriver naturen”. Inte alls, men evolutionsläran HAR använts historiskt för att försvara rasism, så somliga har tydligen tyckt att man kan dra etiska slutsatser från den. LJE nämner att ”scala naturae” var typisk för 1800-talet men ska vi vara ärliga har den varit det en bra bit in på 1900-talet också. (Jag betonar att jag inte beskyller någon idag för att vara rasist.)

    LJE skriver vidare: ”vi [dagens biologer] har svårt att se att det finns något ”högre” eller ”lägre” i evolutionen”. Enligt min uppfattning är detta synsätt det klart vanligaste för att slippa risken för rasism som en logisk konsekvens av en evolutionistisk grundsyn. Jag hävdar att vi då lätt hamnar i det andra diket, att vi tappar vårt unika människovärde i förhållande till djuren. LJE citerar mig också i detta avseende, men ger ingen lösning på dilemmat, utan bara en självmotsägande fråga: ”Tappar vi verkligen vårt människovärde i förhållande till djuren? Kan det inte kännas bra att vi människor är en del av naturen, precis som allt annat levande?”

    • Lars Johan Erkell permalink
      april 3, 2011 9:39 e m

      Nej, Anders, du beskyller inte dagens ”evolutionister” för att vara rasister, och det hedrar dig. Det är annars en ganska vanlig anklagelse. Och du har rätt i att evolutionsteorin HAR använts för att motivera rasism. Bibeln har också använts i samma syfte (särskilt berättelsen om hur Noa förbannar Ham), men rasismen är ingen logisk följd vare sig Bibeln eller evolutionsteorin. Men eftersom det inte finns några hållbara argument för rasism har man varit tvungen att konstruera sådana, och då använt sig av allt man kunnat hitta. Exempelvis Bibeln och evolutionsteorin.

      Vad gäller människovärdet har jag svårt att se att det skulle finnas ett dilemma. Vi människor känner mycket tydligt att vi har ett alldeles särskilt människovärde men att djuren och allt annat levande också har ett värde. Vi känner därför att vi har ett ansvar för naturen. Så vitt jag förstår gäller detta oavsett om vi uppfattar oss som en del av naturen, eller om vi anser oss ha fått Guds uppdrag att förvalta den.

      Av vad du skriver på sidan 17 i din bok verkar det som om du oroar dig för att radikala djurrättsaktivister skall finna stöd i evolutionsteorin, men jag har aldrig hört någon sådan argumentation. Man undrar hur den skulle se ut. Hursomhelst tror jag det är ett större problem att djur behandlas illa än att de får för stora rättigheter.

  2. augusti 9, 2012 9:00 e m

    Lars Johan Erkell du skriver att:

    ”Vad gäller människovärdet har jag svårt att se att det skulle finnas ett dilemma. Vi människor känner mycket tydligt att vi har ett alldeles särskilt människovärde men att djuren och allt annat levande också har ett värde. Vi känner därför att vi har ett ansvar för naturen. Så vitt jag förstår gäller detta oavsett om vi uppfattar oss som en del av naturen, eller om vi anser oss ha fått Guds uppdrag att förvalta den.”

    DU skriver att vi människor känner att vi har ett människovärde men frågan är vad vi har för grund att tro på det ifall vi inte är skapade till Guds avbild? Ifall vi är ett djur bland alla andra vad säger att vi skulle ha ett högre värde än de andra djuren? Varför anse att det är fel att döda en människa men helt okej att döda en mygga? Eller varför är det okej att slakta djur och äta dem men mer moraliskt förkastligt med mänsklig kannibalism?

    Menar du att alla djur, inklusive människan, är lika värda? Om inte vad är det då för kriterie du utgår ifrån när du bedömmer olika livsformers värde?

    • Lars Johan Erkell permalink
      augusti 13, 2012 5:03 e m

      Varför skulle vi slå ihjäl varandra? Människor är sociala varelser, och skall man kunna leva i grupp fungerar det att inte döda och äta upp varandra. Vilka djur gör så? Eftersom gruppmedlemmarna i en klan eller stam är mer eller mindre släkt med varandra vore det dessutom evolutionsbiologiskt vansinne att äta upp sina egna gener. Alltså borde samarbetsförmåga, empati och förbud mot kannibalism (i alla fall inom gruppen) vara fördelaktiga. Däremot är det fördelaktigt för alla i gruppen att man (gemensamt) dödar och äter djur. Så jag tycker inte det är så konstigt att vi utvecklat en sådan moral – den är fördelaktig för oss. Att människor tenderar att motivera sin moral med gudomliga föreskrifter är en annan sak.
      Det är ju visserligen så att det inte finns någon absolut måttstock för olika livsformers värde, men det är som sagt naturligt att vi sätter oss själva främst. Men genom att vi har redan en förmåga till empati kan vi utveckla denna förmåga att omfatta även andra varelser. Filosofen Peter Singer har diskuterat saken utförligt i sin bok The Expanding Circle .

  3. augusti 13, 2012 5:52 e m

    Fast nu tror jag att du blandar ihop äpplen och päron! Du talar om hur evolutionen kan förklara hur tron på människovärdet uppstod. Jag diskuterar hurvida det finns en grund för att hålla denna tro för sann!

    Låt mig ta ett exempel. Det finns evolutionära förklaringar till hur tron på Gud/gudar har uppkommit. Men bara för att du ger en evolutionär förklaring till hur TRON på Gud/gudar uppkommit så betyder det inte att den tron med nödvändighet måste vara sann. Eller hur? Samma sak gäller tron på människovärdet! Om du ger en evolutionär förklaring till hur tron på människovärdet har uppkommit så har du fortfarande inte svarat på frågan ifall ett sådan värde existerar.

    • Lars Johan Erkell permalink
      augusti 17, 2012 2:14 e m

      Nja, du frågade efter varför vi äter djur men inte varandra, och det svarade jag på. Du skrev ingenting om varför våra moralföreställningar skulle vara ”sanna”.

      Men om vi nu går in på den saken, talar man inte om absoluta sanningar inom naturvetenskaperna. Vi försöker ställa upp teorier som beskriver och förklarar världen så bra som möjligt, men utan ambitionen att komma fram till någon ”sanning”. Så när vi formulerar teorier om hur gudstro kan tänkas ha uppkommit, så är det just detta – teorier som kan vara bättre eller sämre underbyggda.

      Vad gäller människovärdet finns det ju – det vet ju var och en, och jag antydde en evolutionär förklaringsmodell. Du skriver att ”Om du ger en evolutionär förklaring till hur tron på människovärdet har uppkommit så har du fortfarande inte svarat på frågan ifall ett sådan värde existerar”, och det förstår jag inte. Det är ett faktum att vi tillskriver människor ett värde utöver djuren, oberoende av vilken förklaring vi vill ge. Människovärdet existerar därför att vi anser att det existerar.

  4. ljohank permalink
    april 5, 2014 8:56 e m

    Evolving Thoughts-länken verkar död.

Trackbacks

  1. » Jag kan bara inte låta bli att citera. Sanne skriver

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: