Skip to content

Punkterad jämvikt

april 18, 2011

Detta är det 21:a inlägget i en serie som granskar Anders Gärdeborns bok Intelligent Skapelsetro (XP Media, 2009).

På 1970-talet lanserade paleontologerna Stephen Jay Gould och Niles Eldridge teorin om ”punkterad jämvikt” för att förklara vissa mönster de kunde se i fossilserien. Teorin orsakade en livlig debatt när den presenterades, men den är i sina grundläggande delar accepterad idag. Anders Gärdeborn menar dock den bara är ett försök att lappa ihop evolutionsteorin.

Teorin om punkterad jämvikt, punctuated equilibrium, säger att evolutionen kan ske med varierande hastighet. Den föddes ur observationen att en del fossil såg ungefär likadana ut under långa tidsperioder, men så kom en period av snabbare förändring. Dessa perioder tycktes vara förknippade med artbildning. Teorin framställs ibland som en kritik av den klassiska darwinismen, med det är inte korrekt – redan Darwin var inne på tankar av det här slaget. Anders Gärdeborn ser dock teorin om punkterad jämvikt som bortförklaring för frånvaron av fossila mellanformer (som ju emellertid finns, vilket vi tidigare sett). Han skriver på sid. 85:

Ett försök till förklaring av avsaknaden av övergångsformer mellan det fossila materialets grupper är en variant av evolutionsläran som kallas punkterad jämvikt, med de välkända evolutionisterna Stephen Jay Gould och Niles Eldridge som framstående förespråkare.

Teorin beskiver artbildning, och har ingenting med mellanformer mellan grupper att göra. Gould och Eldridge lanserade teorin med utgångspunkt från ett rikt fossilt material av närbesläktade former. De utgick från egna studier av lungsnäckan Poeciluszonites bermudensis och trilobiten Phacops rana, liksom från studier av andra arter som gjorts av andra forskare 1. I senare arbeten gav de ytterligare exempel 2. Att teorin skulle basera sig på ”avsaknaden av övergångsformer mellan det fossila materialets grupper” stämmer alltså inte – de ville påvisa diskontinuiteter i artbildningsprocessen. Gould själv hade detta att säga 3:

Since we proposed punctuated equilibria to explain trends, it is infuriating to be quoted again and again by creationists—whether through design or stupidity, I do not know—as admitting that the fossil record includes no transitional forms. Transitional forms are generally lacking at the species level, but they are abundant between larger groups.

Kan det sägas tydligare?

***

Teorin om punkterad jämvikt innebar inget brott mot Darwins tanke om en gradvis utveckling; den säger att evolutionen kan vara långsam under långa perioder, för att snabbas upp under andra perioder, ofta förknippat med artbildning. Men att något går snabbt enligt den geologiska tidsskalan betyder inte att arterna måste förändras oförklarligt snabbt. Artbildning kan ta olika lång tid; den kan ta någon miljon år, men den kan också gå väldigt mycket fortare. Ett känt exempel på en snabb utveckling är de hundratals olika arter av ciklider som finns i Victoriasjön, och som har utvecklats från ett fåtal gemensamma stamformer under de c:a 15.000 år som gått sedan sjön uppstod. Går en utveckling tillräckligt fort kan inte artbildningsprocessen följas i fossillagren. Det här fenomenet har givit upphov till missuppfattningen att teorin om punkterad jämvikt säger att utvecklingen sker i stora språng, och kreationister hänvisar ibland till Richard Goldschmidts omdiskuterade teori om ”hoppfulla monster”. Enligt denna teori skulle nya former kunna uppstå helt plötsligt, och om de hade tur kunde de överleva.

Goldschmidts monster tillhör sedan länge kuriosakabinettet. Men det är ändå uppenbart att en del mutationer kan ha mer genomgripande effekter än andra. Förändringar i kontrollgener kan få stora effekter; exempelvis kan förändringar i uttrycket av s.k. Hox-gener förändra kroppsarkitekturen 4. En mutation på ”rätt” ställe skulle i det här fallet kunna få mycket påtagliga konsekvenser. En annan genetisk mekanism som kan ge en plötslig förändring är polyploidi, då kromosomantalet ökar (oftast fördubblas) från en generation till en annan. Detta är vanligt hos växter, och vårt eget genom uppvisar spår av två kromosomfördubblingar som troligen har inträffat tidigt under ryggradsdjurens utveckling 4. Så även om evolutionen inte tar några stora språng, kan den ta små skutt ibland.

Kommande inlägg: Rudimentära organ


Noter:

1) Eldredge, N., Gould, S.J. (1972): Punctuated equilibria: an alternative to phyletic gradualism, sid 82-115. I Models in paleobiology, Ed. Schopf.  TJM Freeman, Cooper & Co.

http://www.blackwellpublishing.com/ridley/classictexts/eldredge.asp

Se också kapitel 8 i:

Prothero, D.R. (2007): Evolution. What the fossils say and why it matters. Columbia university press.

2) Gould and Eldredge. (1977) ”PE: the tempo and mode of evolution reconsidered.” Paleobiology 3:115-151

3) Gould, S. J. (1983) Evolution as Fact and Theory. I: Hen’s Teeth and Horse’s Toes. Norton, New York.

http://www.stephenjaygould.org/library/gould_fact-and-theory.html

4) Se kapitel 6 i Sean Carrolls utomordentliga bok om evolution och utvecklingsbiologi, Endless forms most beautiful (Norton, 2005).

Läs- och länktips

Douglas Theobald reder ut begreppen i:

All you need to know about Punctuated Equilibrium (almost) http://theobald.brandeis.edu/pe.html

Wikipedia har en sida med många referenser och länkar:

http://en.wikipedia.org/wiki/Punctuated_equilibrium

Scholarpedia har också en artikel i ämnet:

http://www.scholarpedia.org/article/Punctuated_equilibria

En film med Eldridge och Gould finns på Youtube: How scientists know about punctuated equilibria

http://www.youtube.com/watch?v=_YpAG3miURY&feature=player_embedded#at=14

24 kommentarer leave one →
  1. Anders Gärdeborn permalink
    april 25, 2011 12:46 e m

    I min bok ”Intelligent skapelsetro” är avsnittet ”Punkterad jämnvikt” ett underavsnitt under kapitlet ”Livets träd”. Här visar jag på evolutionslärans anpassningsbarhet till vilka fynd som helst. Oavsett vad man hittar så uppfinner man en evolutionär mekanism som kan förklara det. Punkterad jämvikt är bara ett exempel. Andra är:

    * Evolutionen kan ibland gå oerhört snabbt (t.ex. punkterad jämnvikt) och ibland bevara ”levande fossil” under hundratals miljoner år.

    * Variation visar på divergent evolution. Likhet visar på konvergent evolution.

    * Fossil i ”rätt” lager visar på evolution. Fossil i ”fel” lager visar på överskjutningar, sprickor eller så klassar man helt enkelt om sitt fynd så det hamnar i ”rätt” lager.

    * Om man hittar en överlevnadsförklaring för en egenskap talar man om selektiv evolution. Om inte talar man om neutral evolution.

    * Man lägger det naturliga urvalet på den nivå (gener/individer/grupper) som passar bäst för stunden.

    * Många genkopior visar på ”selfish DNA”. Få genkopior visar på ”junk DNA” (som är energimässigt oekonomiskt att bevara).

    * Evolutionsteoretiker menar att biologiska universaler (DNA, RNA, genetiska koden, 20 vänsterhänta aminosyror, dubbellager cellmembran…) förutsägs av evolutionsläran. Livets-ursprung-teoretiker menar att första livet måste ha saknat dessa.

    * Naturliga urvalet vandrar uppåt i ”fitness”-terrängen. Kommer det till en lokal topp och behöver komma över en ravin, tar andra mekanismer vid som evolutionära hopp (Erkell nämner ”hoppfulla monster” och dess moderna variant med hox-gener), deformerande terräng (då naturliga urvalet plötsligt blir en slumpartad process) eller helt enkelt skadliga/neutrala mutationer.

    * Naturliga urvalet är ibland otroligt precist (ned på molekylnivå), och ibland kan det inte hindra ett fyrfotadjur att bli en val.

    * Darwin sa att altruism skulle motbevisa hans teori. Idag säger evolutionister att altruism visar att naturliga urvalet inte är den enda evolutionära processen eller att en altruistisk egenskap har haft egoistisk funktion som förlorats.

    * Darwin sa också att ett komplext organ skulle motbevisa hans teori, medan man idag förklarar dessa med en återanvändning av delar som använts för en annan funktion.

    * mm, mm

    Min poäng är denna: Evolutionsläran har ingen struktur, gör inga förutsägelser och ger inga svar. Den består av en hink med möjliga (dock inte alltid trovärdiga) förklaringar, som får användas fritt beroende på hur data ser ut. På detta sätt blir den icke-falsifierbar och således inte vetenskaplig. Nya data testar aldrig evolutionsteorin. De testar evolutionisters uppfinningsrikedom. Evolutionsteoretiker blir kockar som lagar nya rätter till det evolutionistiska smörgåsbordet. Och som alla vet: ”Ju fler kockar…”

    Richard Dawkins erkänner i sin senaste bok ”The greatest show on earth…” (sid vii, eng. upplagan) att ingen av hans tidigare böcker bevisat evolutionsläran. Detta måste vara oerhört generande för alla de tusentals evolutionsbiologer världen över som med emfas under decennier använt Dawkins argument som påstådda bevis. I själva verket har förklaringarna varit rätter på smörgåsbordet, som kan väljas och kombineras fritt efter stundens behov. Att sedan kritisera skapelsetro för att inte vara falsifierbar blir patetiskt.

    • Lars Johan Erkell permalink
      maj 5, 2011 1:32 e m

      Du lägger ut en bombmatta av argument som jag omöjligen kan svara på i en enda kommentar. Kom gärna med dem ett och ett, helst i relevant tråd.

      Istället vill jag kommentera din poäng att evolutionsteorin inte skulle vara falsifierbar, och att vi bara griper förklaringar ur luften. Ingenting kan vara felaktigare. Antag att vi hittar en fossil kanin i kambriska avlagringar – det skulle inte evolutionsteorin kunna förklara. Inte heller fyndet en blomma som ser ut som andra blommar, men som saknar DNA. Man kan tänka sig många andra falsifieringsmöjligheter, men detta borde räcka för att visa att teorin är falsifierbar.

      Evolutionsteorin har struktur. Den bygger på principen att populationer av organismer förändrar sig efter sin miljö genom selektion av genetiska varianter.

      Evolutionsteorin gör förutsägelser. Den säger exempelvis att livsformer har evolverats i en bestämd sekvens, och att denna sekvens skall återfinnas i fossilserien. Den säger att allt liv vi känner har ett gemensamt ursprung och därför skall ha samma genetiska material, DNA.

      ID-teorin, däremot, uppfyller inte något av dessa krav. Det du skriver om evolutionsteorin stämmer faktiskt på pricken om ID-teorin. Låt mig parafrasera det du skriver: ID-teorin har ingen struktur, gör inga förutsägelser och ger inga svar. Den består av en hink med möjliga (dock inte alltid trovärdiga) förklaringar, som får användas fritt beroende på hur data ser ut. På detta sätt blir den icke-falsifierbar och således inte vetenskaplig. Nya data testar aldrig ID-teorin. De testar ID-anhängarnas uppfinningsrikedom.

      Du skulle kunna motbevisa mig genom att ge ett enda exempel på en teoretiskt grundad ID-förutsägelse som bekräftats experimentellt. Det räcker inte att något verkar se designat ut.

      • Anders Gärdeborn permalink
        maj 7, 2011 8:06 e m

        Nej, detta är ingalunda en ”bombmatta av argument”. Det är ett enda argument, och det är att evolutionsläran är ett smörgåsbord med förklaringar, ofta motsägande, fria att ta till beroende på vad man hittar i naturen. Min lista är bara för att exemplifiera detta enda argument.

        Att jämföra med ID är fullständigt irrelevant. Mitt argument säger ingenting alls om ID. Det är inte naturen som ligger under luppen, utan evolutionsläran.

        Du misstar dig både då du säger att evolutionsläran gör förutsägelser och att den är falsifierbar:

        ”Evolutionsterorin gör förutsägelser”:

        Här exemplifierar du med förutsägelsen om livsformernas sekvens, deras fylogeni. Men Gould m.fl. uppfann ju punkterad jämvikt för att förklara AVSAKNADEN av fylogeni. Och de ”träd” vi har idag är INTE fylogenier, som kladogram och fenogram. De innehåller löv men inte grenar. De skapar alltså ILLUSIONEN av den förutsagda sekvensen men inte mer.

        ”Evolutionsteorin är falsifierbar”:

        Här exemplifierar du med en kanin i kambrium eller en blomma utan DNA. Vad gäller kaninen så hittar man massor av fossil i fel lager och för att förklara detta bjuder det evolutionära smörgåsbordet på rätter som ”geologiska överskjutningar”, ”sprickor i berget” eller ”misstag vid klassificeringen med tillhörande omklassificering”. Vad gäller blomman utan DNA så finns det liv som inte använder biologiska universaler, tex högerhänta aminosyror och aminosyror utöver de standard 20. Naturligtvis finns rätter på smörgåsbordet för att ackommodera också detta. Evolutions-wikin (http://evolutionwiki.org/wiki/Life_uses_only_left-handed_amino_acids) skriver tex ”This can be easily explained by the theory of evolution” och jag håller med. ALLT kan ju förklaras av evolutionsteorin. Den är därför inte falsifierbar.

        Kaninen i kambrium och blomman utan DNA är evolutionistiska trick. Man väljer ut något man vet/tror inte existerar, för att kunna påstå att OM det hade funnits hade teorin varit falsifierad. Historien innehåller dock många exempel på att man senare funnit det som man påstått skulle falsifiera teorin, utan att det för den skull falsifierat teorin. Istället har man uppfunnit en ny mekanism. Min lista innehåller några exempel på detta, tex att Darwin menade att komplexa organ skulle motbevisa hans teori medan man idag uppfunnit mekanismer för återanvändning av delar för att rädda teorin.

        Ärligt talat Lars Johan Erkell, om någon hittade en blomma utan DNA, skulle du då lämna det du bygger ditt jobb, din status och din inkomstkälla på, och istället erkänna att du byggt ditt liv på en lögn?

      • Lars Johan Erkell permalink
        maj 9, 2011 4:59 e m

        Låt mig börja svara bakifrån. Jag bygger inte mitt liv på att evolutionsteorin skulle vara sann. Ingen forskare värd namnet påstår att vetenskapliga teorier skulle vara absolut sanna – man är alltid öppen för revideringar. Vi vet att dagens evolutionsteori är ofullständig och att delar av den säkerligen kommer att revideras i framtiden. Själv skulle jag tycka det vara otroligt spännande om den där blomman hittades – en dörr till något nytt skulle slås upp, och världen skulle visa sig vara rikare än vi trott. Utmaningen skulle då bli att finna en teori som vore bättre än evolutionsteorin. Ingen skulle förlora jobbet vad jag kan begripa. Var har du fått det ifrån?

        De forskare som fann den hypotetiska blomman och som kom fram med en bättre teori, skulle belönas med priser och de skulle hamna i historieböckerna. Glöm inte att det är förnyarna – som Galilei, Newton, Darwin och Einstein – som blivit vetenskapens ikoner. Evolutionsteorin har egentligen inget egenvärde; dess värde ligger i att den är en bra teori. Det värdet försvinner om det kommer en bättre teori.

        Vad gäller falsifiering har du alldeles rätt – man väljer ut något som inte skall kunna existera, för att kunna påstå att OM det hade funnits hade teorin varit falsifierad. Poängen är att det skall kunna finnas något som vore omöjligt att förklara. Om vi förklarar livet med en skapare finns det ingenting som skulle vara omöjligt. Det finns det däremot med evolutionsteorin. Evolutionen är i och för sig en mycket komplex process som ger utrymme för många förklaringar, men det finns gränser. Jag vet inte hur man exempelvis skulle kunna förklara en altruism mellan arter som är entydigt till den givande artens nackdel.

        Gould uppfann inte punkterad jämvikt för att förklara avsaknaden av fynd – han hade ett rikt material som visade att evolutionen skedde med varierande hastighet, och det är det teorin handlar om. Detta syns om möjligt ännu tydligare i de serier av mikrofossil (ex.vis foraminiferer) som jag redan skrivit om. Sedan förstår jag inte att du retar dig så på Gould – hans teori handlar om artbildning, något du upprepade gånger säger att du accepterar.

      • Anders Gärdeborn permalink
        maj 10, 2011 8:55 e m

        Jag svarar som en kommentar på nivå 1 för att kunna dela upp diskussionen i trådar.

  2. Anders Gärdeborn permalink
    maj 10, 2011 8:53 e m

    Jag svarar två snäpp åt vänster för att kunna dela upp diskussionen i trådar.

  3. Anders Gärdeborn permalink
    maj 10, 2011 8:56 e m

    Ang. att bygga sitt liv på evolutionsteorin.

    Absolut, den forskare som hittar en blomma utan DNA skulle få oinskränkt status. Men det är naivt att tro att man för den skull skulle lämna evolutionsläran. Man skulle omedelbart hitta en ny mekanism för att förklara det. Det har hänt förut vid upptäckten av avvikelser från andra biologiska universaler, vilket jag tagit upp förut. Jag kan tänka mig att upptäckten av en blomma utan DNA skulle få evolutionister att börja spekulera i ett evolutionsträd med två rötter. (Det är för övrigt just vad som håller på att hända, som en lösning på avsaknaden av fylogeni mellan bakterier, arkéer och eukaryoter.)

  4. Anders Gärdeborn permalink
    maj 10, 2011 8:57 e m

    Ang. falsifiering

    En kanin i prekambrium skulle inte falsifiera evolutionsteorin. Orsaken är att teorin aldrig förutsäger att däggdjuren är avkomlingar från prekambriums fauna. Evolutionsteorin PREDIKTERAR inte detta, den OBSERVERAR det. Glöm inte att evolutionssekvensen är skapad utifrån det fossila materialet. Att sedan påstå att evolutionen förutsäger något om det fossila materialet är ett skolexempel på ett cirkelresonemang. En harpalt i kambrium skulle bara öppna dörren för nya rätter på det evolutionistiska smörgåsbordet. Det händer för övrigt nästan dagligen att evolutionssekvensen skrivs om för att passa nya fynd. Evolutionister gör det utan att blinka.

    • Emil Karlsson permalink
      maj 11, 2011 6:18 e m

      Problemet i Gärdeborns diskussion om evolutionsbiologins falsifierbarhet är att vi inte är tillräckligt noga med att specificera vad vi menar när vi använder termen: modern evolutionsbiologi är inte en enda sak, utan en grupp av närliggande förklaringsmodeller som utgör grundbulten i modern biologi. På så sätt blir det ett flytande mål där en hypotetisk upptäckt som falsifierar en central förklaringsmodell inom modern evolutionsbiologi (t. ex. gemensamt biologiskt ursprung) avfärdas av Gärdeborn för att den inte avfärdar andra delar.

      Vetenskapsfilosofer som Popper och Lakatos noterade att det nästan alltid går att föra in mer eller mindre osannolika hjälphypoteser för att rädda en föreställning (titta bara på diverse domedagssekter när tillfället för deras förutsagda undergång passerar) om de är tillräckligt extrema vilket var anledningen till att Popper i senare skrifter förbättrade sin uppfattning om falsifikation till att endast hjälphypoteser som ökar graden falsifierbarhet tillåts medan hjälphypoteser som minskar graden falsifierbarhet inte kan accepteras. En hjälphypotes som ökar graden falsifierbarhet är en sådan hjälphypotes som är oberoende testbar och förbjuder fler saker. Detta är vad jag vet regeln snarare än undantaget när det kommer till evolutionsbiologin som t.ex. punkterad jämvikt, konvergens etc.

      Som bekant är t. ex. gemensamt biologiskt ursprung en central föreställning inom modern evolutionsbiologi. Om den skulle visa sig vara felaktig så är det mer eller mindre dödligt för hela det evolutionära projektet för att i ett sådant fall så skulle bevisvärdet väga över mot evolutionsbiologin (om vi accepterar att man inom naturvetenskapen mestadels etablera vad som är troligen korrekt baserat på vad vi vet nu, snarare än att absolut bevisa satser som man gör inom matematiken).

      Observationer som skulle fatalt underminera gemensamt biologiskt ursprung kan inkludera:

      – arter som kombinerade egenskaper från olika nästlade grupper som t.ex. icke-vaskulära växter med frön eller blommor, fåglar med bröstkörtlar, däggdjur med fjädrar etc. Till skillnad från biologiska organismer så har t. ex. bilar kombinerade egenskaper (bil med CD spelare som inte har servostyrning, bil med servostyrning utan CD spelare etc.), vilket betyder att nästlade grupper inte flödar rationellt från bilar som det gör från organismer.

      – fossiler i en stratigrafisk följd som inte stämmer överens med etablerade fylogenier oberoende etablerade från andra forskningsfält (dinosaurier på samma nivå som t. ex. människor) där det inte finns tydliga tecken på geologiska processer som t. ex. ”thrust faults”. Dessa geologiska processer är inte något man tar till i efterhand för att förklara bort upptäckten av fossiler man inte tycker sig passa in, utan något som är lätt att se i geologiskt material, skilj från kunskap om vad för fossiler de innehåller.

      – däggdjur med samma ERVs på samma plats på kromosomerna. Det skulle vara enormt svårt att förklara om t. ex. hundar eller katter skulle ha de tre HERV-K insertionerna som är evolutionärt unika för människan då ingen annan primat har dessa retrovirala sekvenser.

      etc.

      Det finns många, många fler exempel från Theobalds kända text ”29+ Evidences for Macroevolution”.

      • Anders Gärdeborn permalink
        maj 12, 2011 6:00 e m

        Det finns många observationer motsvarande sådant du menar ”skulle fatalt underminera gemensamt biologiskt ursprung”. Och det finns många evolutionistiska mekanismer att (bort-)förklara dem med (och som man också tar till i andra sammanhang). Tex:

        * Avveckling/ersättning
        * Laterala överföringar
        * Mutationella hot-spots
        * Förfader-avkomling blir systergrupper med HYPOTETISK förfader
        * Genetisk masking/unmasking
        * Fossil ”reworking”

  5. Anders Gärdeborn permalink
    maj 10, 2011 8:58 e m

    Ang altruism

    Erkell skriver: ”Jag vet inte hur man exempelvis skulle kunna förklara en altruism mellan arter som är entydigt till den givande artens nackdel.” Jag känner till åtminstone två evolutionära mekanismer som kan förklara detta. 1. Att den ”altruistiska” egenskapen varit självisk men förlorat denna själviska betydelse. Denna förklaring brukar tex användas för asexuella maskrosor (som alltså inte behöver pollineras) men som (fortfarande?) har nektar. 2. Att det naturliga urvalet inte är den enda evolutionära processen.

    För att vara tydlig: Jag diskuterar inte trovärdigheten hos dessa mekanismer. Jag argumenterar för att evolutionsläran kan förklara allt (tom genuin altruism) och är alltså inte falsifierbar.

    • Emil Karlsson permalink
      maj 11, 2011 6:27 e m

      Om falsifierbarhet är den demarkationslinje vi använder för att skilja vetenskap från pseudovetenskap så diskvalificeras intelligent design direkt.

      Föreställningen att en okänd intelligens designade med en okänd metod vid ett okänt tillfälle ett okänt antal delar av ett okänt antal organismer för ett okänt syfte kan förvisso i teorin stämma, men det lämnar mycket att önska ur ett forskningsperspektiv. Se även min ovanstående kommentar om evolutionsbiologins falsifierbarhet.

      • Anders Gärdeborn permalink
        maj 12, 2011 6:04 e m

        Jag pratar inte om ID. Jag pratar om evolutionsläran. Försök inte flytta fokus från dess svagheter!

  6. Anders Gärdeborn permalink
    maj 10, 2011 9:00 e m

    Ang. Gould

    Jo, Goulds punkterade jämnvikt uppfanns för att förklara avsaknaden av evolutionära sekvenser bland fynden. Hans teori handlar om artbildning, ja, men vad sker vid artbildningen? Jo, den mesta evolutionen. Däremellan är det stasis. Därmed har han förklarat varför vi INTE ser de gradvisa sekvenser av fynd som neo-darwinisterna förväntade sig. Gould skriver:

    ”The fossil record is notoriously uninformative on the origin of new morphological designs; usually, higher taxa [sic!, min kommentar] simply appear in the record without clear antecedents or incipient stages… ” (Gould, 1977, “Ontogeny and Phylogeny”, p 280)

    “We have long known about stasis and abrupt appearance, but have chosen to fob it off upon an imperfect fossil record. (Gould, 1985, “The paradox of the first tier: an agenda for paleobiology”, “Paleobiology”, vol 11, no 1, p 7.)

    Ett annat sätt att se det är att Goulds teoris varierande evolutionshastighet inte ger de förväntade sekvenserna/fylogenin, utan en evolutionär “buske”:

    ”Repeated episodes of speciation produce a bush. Evolutionary ´sequences´ are not rungs on a ladder… “ (Gould, 1973, “Ever since Darwin”, p 61)

    Behovet av evolutionära sekvenser har bekvämt trollats bort.

    • Emil Karlsson permalink
      maj 11, 2011 5:42 e m

      Jag tar möjligheten i akt att återigen vältra mig in i diskussionen.

      Trots att det har påpekats många, många gånger att Anders Gärdeborn hänvisar till citat av forskare tagna ur sitt sammanhang för att stödja sina anspråk, så fortsätter Gärdeborn outtröttligt med denna metod. Låt oss undersöka citaten av Gould som Gärdeborn presenterar, en i taget, för att se om de påstår vad Gärdeborn tänker sig att de påstår.

      – Det första citatet kommer helt klart från boken ”Ontogeny and Phylogeny” men diskuterar i själva verket problemet med en specifik form av en särskild modell för ryggradsdjurens uppkomst (han verkar förespråka en något annorlunda form av denna modell) och misstagen vissa forskare gör med att diskutera fylogeni endast med utgång från moderna organismer. Kontexten är:

      ”Frankly, I have never known what to make of this literature [Litteraturen kring spekulativ paedomorfos – min anm.]. The cases cannot all be wrong, but they are all unproven. And they present a problem common to most phylogenies inferred entirely from modern organisms. The fossil record is notoriously uninformative for on the origins of new morphological designs; usually higher taxa appears in the record without clear antecedents or incipient stages (indeed. this abruptness has inspired most paedomorphic postulates, since promotion of a larva to adult status is one way to generate a new design without intermediates). Since an ancestor with a larva ripe for paedomorphosis is almost invariably hypothetical, it need not have existed at all. The ”larval progenitor” could just as well have been an ancestral adult which later augmented its own ontogeny to evolve the modern animal now pressed into service as a model for the supposed ancestor. Thus, I have never been impressed with the paedomorphic theory of vertebrate ancestry because we need not view the tunic tadpole (for example) as an ancestral larval form. The real ancestor is lost in the Precambrian darkness. Something like the tunicate tadpole might have been the definitive adult form of our ancestors. Later, it might have evolved a sessile adult, the modern tunicate, while another branch elaborated the ancestral adult into a more efficient swimmer.”

      Denna diskussion om problemen med vissa former av paedomorfiska förklaringsmodeller för uppkomsten av ryggradsdjur kan alltså inte stödja Gärdeborns föreställning att Gould desperat försöker förklara bort påstådda luckor i det fossila materialet.

      – Det andra citatet kommer mycket riktigt från Goulds artikel ”The paradox of the first tier: an agenda for paleobiology” i tidskriften Paleobiology, men i sin kontext ger den ett helt annat intryck än det Gärdeborn försöker få det till:

      ”As ideas whose time may have come, mass extinction shares an interesting property with punctuated equilibrium. Neither represents a new discovery; both involve the reluctant acceptance of an acknowledged literal pattern that deep biases of Western thought had led us to mitigate or deny. Just as we have long known about stasis and abrupt appearance, but have chose to fob it off upon an imperfect fossil record, so too have we long recognized the rapid, if not sudden, turnover of faunas in episodes of mass extinction. We have based our geological alphabet, the time scale, upon these faunal replacements. Yet we have chosen to blunt or mitigate the rapidity and extent of extinctions with two habits of argument rooted in uniformitarian commitments.”

      Gould presenterar alltså argumentet att massiva utrotningar bör behandlas som separata fenomen, inte att punkterad jämvikt på något sätt skulle vara en desperat rationalisering i efterhand för att förklara bort påstådda brister i det fossila vittnesbördet.

      – Det tredje och sista citatet kommer ursprungligen från Goulds kolumn i tidskriften Natural History som sedan publicerats i en antologi. Även här är citatet ryckt ur sitt sammanhang:

      ” I want to argue that the ‘sudden’ appearance of species in the fossil record and our failure to note subsequent evolutionary change within them is the proper prediction of evolutionary theory as we understand it. Evolution usually proceeds by speciation — the splitting of one lineage from a parental stock — not by the slow and steady transformation of these large parental stocks. Repeated episodes of speciation produce a bush. Evolutionary ”sequences” are not rungs on a ladder, but our retrospective reconstruction of a circuitous path running like a labyrinth, branch to branch, from the base of the bush to a lineage now surviving at its top.”

      Här diskuterar Gould konflikten mellan två metaforer för evolutionära förändringar: buske och stege. Den övergripande kontexten är evolutionen av vad Gould kallar hominider (vi skulle nog kalla dem homininer idag) och Gould beskriver vad som är fel med att tänka sig evolutionen av homininer som en stege (i stil med den berömda och felaktiga March of Progress) och vad som skulle vara fallet om hans förklaringsmodell skulle stämma.

      Det är intressant att Gould är medveten om att denna passage sannolikt kommer att plockas ur sitt sammanhang av kreationister och fortsätter direkt efter:

      ”At this point, I confess, I cringe, knowing full well what all the creationists who deluge me with letters must be thinking. ‘So Gould admits that we can trace no evolutionary ladder among early African hominids; species appear and later disappear, looking no different from their great-grandfathers. Sounds like special creation to me.’ (Although one might ask why the Lord saw fit to make so many kinds of hominids, and why some of his later productions, H. erectus in particular, look so much more human than the earlier models.) I suggest that the fault is not with evolution itself, but with a false picture of its operation that most of us hold — namely the ladder…”

      Ironin i situationen är minst sagt överväldigande. Ett beklagligt lågvattenmärke för Gärdeborn.

      • Anders Gärdeborn permalink
        maj 12, 2011 6:39 e m

        Emil Karlsson menar att jag rycker Goulds citat ur sitt sammanhang eftersom citaten aldrig visar att ”Gould desperat försöker förklara bort påstådda luckor i det fossila materialet”. Naturligtvis gör de inte det och det har jag heller aldrig påstått.

        Vad jag påstår är att Gould via citaten visar sin insikt att det fossila materialet… :
        * … innehåller ”abrupt appearance” av morfologisk design
        * … innehåller stasis
        * … saknar tydliga förfädrar
        * … är mer en buske än en stege

        Sedan påstår jag (inte Gould) att punkterad jämnvikt är ett försök att föklara detta evolutionistiskt. Eftersom Goulds insikter är tvärt emot neo-darwinismens förväntan kan jag t.o.m. använda Karlssons ordval: ”ett desperat försök”.

    • Lars Johan Erkell permalink
      maj 28, 2011 11:46 f m

      Ja, vad sker vid artbildningen? Om vi tänker oss det fallet att arten A gradvis utvecklas till arten B kommer det att finnas former som ligger någonstans mitt emellan. Dessa kan man kalla mellanformer om man vill (det är en smaksak) men skall man vara strikt får man se dem som varianter av antingen A eller B. Det betyder att det egentligen inte finns några mellanformer vid artbildning, bara en variation i A och B. Precis detta kan vi se kan vi se i de mikrofossil jag flera gånger hänvisat till.

      Du tar upp ett citat av Gould från 1977 där han säger ”högre taxa” ofta dyker upp i fossilserien utan föregångare. Det har jag diskuterat i mina inlägg om den kambriska explosionen, så jag tänkte inte ta upp saken här igen. Dessutom har det gått bortåt 35 år sedan detta skrevs, och med tanke på paleontologins starka utveckling under den tiden tvivlar jag på att han skrivit så om han hade haft dagens kunskap.

      Sedan kritiserar han en antikverad syn om en utvecklingsstege och målar upp bilden av evolutionen som en vitt förgrenad buske, helt enligt Darwin. Var är problemet?

      • Anders Gärdeborn permalink
        maj 29, 2011 11:12 e m

        Problemet är att genom att antikvera utvecklingsstegen så har man också antikverat evolutionens tyngsta bevis.

        Busken uppvisar inga stamfäder-ättlingar eller gradvisa sekvenser. Och det var ju precis detta som skulle ha bevisat evolutionen!

      • Lars Johan Erkell permalink
        juni 16, 2011 10:26 f m

        Anders, nu förstår jag inte alls vad du menar. Den s.k. ”utvecklingsstegen” är en antikverad bild av utvecklingen man vill göra sig av med – det är inte alls ”evolutionens tyngsta bevis”, var har du fått det ifrån? Och självklart tänker man sig stamfäder-ättlingar och gradvisa sekvenser vare sig man tänker sig utvecklingen som ett träd eller en buske – skillnaden är kvantitativ. Busken har fler kvistar och förgreningar, det är skillnaden.

  7. Anders Gärdeborn permalink
    juni 19, 2011 5:09 e m

    Och jag förstår inte att du inte förstår detta. Utvecklingstegen med tydliga stamfädrar/avkomligar och gradvisa sekvenser är en av evolutionslärans rättframmaste prediktioner. Att man inte hittat detta är ett bakslag för teorin. Att man hittat en ersättningsförklaring (busken) är ett uttryck för att man tror på evolution ”trots” bevisen, inte ”på grund av” desamma.

    • Lars Johan Erkell permalink
      juni 20, 2011 8:29 e m

      … och jag förstår inte att du inte förstår. Alltså: Principiellt är det ingen skillnad på bilden av en buske och ett träd i det här fallet – busken har ett rikare grenverk och ingen central stam, men båda växer upp från en central punkt och grenar ut sig mer och mer ju högre man kommer. Och visst har man hittat ”tydliga stamfädrar/avkomligar och gradvisa sekvenser ” – får jag åter påminna om mikrofossilen? Men eftersom fossilserien är så ofullständig har man givetvis inte kompletta serier av alla organismer. Men det man faktiskt har hittat stämmer med evolutionsscenariot. Att busken skulle vara en ”ersättningförklaring” begriper jag bara inte. Vad menar du egentligen?

  8. Nicke nyfiken permalink
    oktober 5, 2011 9:37 f m

    Går modellen punkterad jämvikt att testa, har det gjorts och i så fall med vilket resultat?

    • Lars Johan Erkell permalink
      oktober 14, 2011 6:09 e m

      Nja, modellen utvecklades för att förklara mönster i fossilserien, och det är svårt att göra experiment i paleontologin, om man säger så. Mönstren var kända sedan tidigare; vad Gould och Eldredge gjorde var att de presenterade en mekanistisk förklaring till mönstren. Man kunde förstås försöka pröva deras förklaringsmodell på något sätt, men det handlar ju om artbildning här, något som kan ta miljontals år. Nu kan man i och för sig åstadkomma experimentella situationer där artbildning går väldigt mycket fortare, men även om man kan testa den mekanistiska förklaringen på så sätt kunde man invända att det rör sig om en experimentell situation. Hur som helst är det inget konstigt med grundprincipen för punkterad jämvikt, den grundar sig väl studerade mekanismer. Vad som väckte sådan debatt var, såvitt jag förstår, att Gould och Eldredge ville dra mycket långtgående slutsatser från sin teori, något som många kollegor protesterade mot.

Trackbacks

  1. Illusioner om evolutionen (2): Prediktioner | Biolog(g)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: