Skip to content

Antarktis 2011 resedagbok del 4

november 3, 2011

Efter att vi klarat kraftansträngningen, 2 dagars fältträning och halloweenfirande så var det efter en dags vila äntligen dags för den sista kursen, Sea Ice Training. Eftersom vi de närmaste veckorna kommer spendera dagarna ute på den tjocka men dynamiska isen fick vi lära oss att identifiera och mäta olika typer av sprickor och andra faror. Vi tyckte kanske att deras säkerhetsmarginal för vistelse på isen, 75 cm tjock is var väl tilltagen men kursen var förövrigt rolig. Efter någon timme ute på isen blåste det dock plötsligt upp till storm och vi fick avbryta borrandet och bege oss tillbaka till värmen på stationen.

Med den sista kursen äntligen i hamn trots allt var vi såklart ivriga att få komma ut och fiska. Vi vaknade på tisdag morgon och kikade ut genom fönstret för att kolla in fiskevädret. Vi såg ingenting. Stormen hade graderats upp till högsta graden och man såg knappt längre än 10 m. Vi fick tålmodigt hålla oss inne och sysselsätta oss med labbuppsättning och annat.

Onsdag morgon hade dock turen vänt. Strålande sol, inte ett moln på himlen och endast 8 minusgrader. Efter att vi packat på all utrustning brände vi iväg med våra fyra snöskotrar över vidderna, omgivna av vulkaniska toppar, isberg, glaciärer och Weddel sälar. Efter en timmes färd stannade vi vid ett ställe som heter Cape Evans, där dykarna på basen hade tipsat oss om att det skulle finnas mycket borkar (Pagothenia borchgrevinki). Vi borrade våra hål och satte oss tålmodigt och pimplade. Det dröjde inte länge förrän den mest erfarna fiskaren av oss (Michael) ropade FISK! Sedan gick det av bara farten, 30 fisk på en timme. Med fisken i kylboxar var det bråttom att ta sig hem igen innan båda vatten och fångst skulle frysa.

På hemfärden stötte vi på en sällan skådad syn på isen. Kejsarpingviner. När vi kommit över den första glädjechocken stannade vi våra skotrar och fick se ett fantastiskt skådespel. De kom lunkande med sin karakteristiska gång över isen, rakt mot oss. Det var en grupp på 30 unga hanar som var lika nyfikna på oss som vi var på dem. De sjöng en stund för oss innan de bestämde sig för att vi inte var så intressanta och så begav de sig av åt samma håll som de kom. Lyckliga men trötta efter en lång dag fortsatte vi hem mot basen för att ro fisken i hamn.


 

Michael Axelsson, Albin Gräns, Fredrik Jutfelt,  Malin Rosengren
Göteborgs universitet
Zoologiska institutionen


No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: