Skip to content

Antarktis 2011 resedagbok del 6

november 20, 2011

Tiden går här på basen och det har hänt en del sedan sista inlägget. Vädret har blivit varmare och trots brist på fågelsång och vitsippor så känns det i luften att någon form av vår har kommit till södra halvklotet. Sälarna har börjat kalva och den 2-3 meter tjocka havsisen utanför basen har så sakta börjat smälta. Snart skall de flytta islandningsbanan för militärplanen till den så kallade shelf-isen som är en glaciär som ligger lite längre bort från stationen. Ett säkert vårtecken här på McMurdo.

Fisket har fortsatt gått bra och nu har vi ett hundratal borkar och en mängd stora isopoder som vi fått av stationens dykare i vårt labb. Isopoderna är en typ av vattengråsuggor som växer sig väldigt stora jämfört vår svenska variant. Gigantism är ett typiskt drag hos evertebrater i detta kalla vatten och även om det var just fyra fiskfysiologer som klev av planet på isen för drygt 3 veckor sedan så kunde vi inte motstå att ta en närmare titt på dessa djur och testa hur de eventuellt påverkas av klimatförändringar. Operationer på fisk och acklimeringsförsök till en högre temperatur är nu i full gång.

Under förberedelserna har vi dock stött på några motgångar. Malin behövde häromdagen modifiera sin utrustning och valde att använda en skalpell som råkade ligga nära till hands. Det gick fint tills sista snittet i plasten skulle läggas och råkade hamna i hennes vänstra handflata istället. Efter tryckförband och god assistans av gruppen bar det av till basens läkarmottagning. Ett antal timmar och 12 stygn senare var såret ihopsytt och hela operationen förevigad av Fredrik och hans kamera. Tur i oturen var att Malin hade lyckats missa både tumartär o senor med någon millimeter och slapp bli evakuerad till Nya Zeeland. Efter lunch var handen som ny om än obrukbar på i någon vecka.

Nu är Malin gladare igen, handen läker fint och stygnen skall tas på på onsdag,

I lördags var vi inbjudna på fest i huset där de som sköter all bränslehantering på bor. Förutom att det var väldigt trevligt fick vi veta en del om basen och hur det är för de som bor här säsongsvis. De hade det lite mysigare men visade sig bo lika trångt som oss. Mel som jobbat på basen flera år i sträck lärde oss även ett ordspråk som myntats av den minoritet som den kvinnliga befolkningen utgör här vad gällande utbudet av karlar på basen. 

”The odds are good, but the goods are odd”.

Ett uttryck som kanske gör sig minst lika bra inom forskarvärlden.

 

Michael Axelsson, Albin Gräns, Fredrik Jutfelt,  Malin Rosengren
Göteborgs universitet
Zoologiska institutionen


No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: