Skip to content

Illusioner om evolutionen (6): Evolutionsteorin som konspiration

februari 2, 2012

Det här inlägget avslutar granskningen av Anders Gärdeborns artikel Illusionen om Evolutionen. Artikeln är hans slutkommentar till Biolog(g)s kritiska genomgång av hans bok Intelligent Skapelsetro. Han koncentrerar sig på vad han anser vara grundläggande fel i evolutionsteorins uppbyggnad.

Huvudlinjen är att påstå att evolutionsteorin inte skulle ha någon logisk struktur, utan att den skulle vara ett smörgåsbord av diverse förklaringar biologerna kan ta till lite hur som helst, allt i syfte att försvara evolutionsteorin. Skälet till dessa märkliga övningar skulle vara att till varje pris försvara en värdelös evolutionsteori inför en aningslös allmänhet för att – ja, varför? Varför denna globala konspiration? Varför skulle hundratusentals biologer försvara en felaktig teori? Vad skulle de vinna på det? De skulle tydligen inte ens vara medvetna om saken; Anders Gärdeborn skriver: ”Jag menar inte att detta bedrägeri är medvetet. De flesta evolutionister är barn av sin tid och ser ofta inte själva de logiska kullerbyttorna”.

Biologerna skulle alltså inte riktigt veta vad de håller på med, men ändå, som av en händelse, skulle de med yttersta konsekvens försvara en felaktig teori. Återigen, varför? Varför inser ingen att teorin inte håller? Man skulle ju i det läget ha allt att vinna och ingenting att förlora på att ersätta Darwin med något annat. Det finns ingen anledning att hålla fast vid en felaktig teori. Gärdeborn menar uppenbarligen att felen är många och så grova att en amatör kan se dem – varför kan då alla dessa professionella biologer inte se dem? Är vi blinda och obegåvade? Och varför är biologisk forskning så framgångsrik om alla biologer har fel? Det här resonemanget är så skruvat att det är svårt att begripa att Gärdeborn själv kan ta det på allvar, men det gör han tydligen.

Man kan fråga sig hur det är möjligt att komma fram till den här sortens konspirationsteori, men kanske är det inte så konstigt. Det är ju uppenbart att Anders Gärdeborn är bergfast övertygad om att Bibelns skapelseberättelse återger sanningen om livets uppkomst. Därav följer att evolutionsteorin måste vara felaktig. Men eftersom all världens biologer är så eniga om att evolutionsteorin är korrekt måste det finnas någon form av överenskommelse eller konspiration som får dem att hålla samman. Eftersom han inte kan visa upp några belägg för en global konspiration måste han förklara enigheten med någon sorts tyst överenskommelse som kanske inte ens är medveten. Alternativet, att biologerna håller fast vid evolutionsteorin för att det är en bra teori, är väl däremot en Tanke Som Inte Får Tänkas.

***

Gärdeborn menar alltså att evolutionsteorin inte har någon logisk struktur. Jag citerar mig själv från den här seriens första inlägg:

Teorin bygger i grund och botten på ärftlighet, variation och differentiell reproduktion, alltså på att individer i en population har olika stor reproduktionsframgång. Via olika mekanismer (naturlig selektion, sexuell selektion eller neutral drift) kommer frekvenserna av olika gener i populationen ändras med tiden. Vidare uppkommer nya och förändrade gener hela tiden genom olika typer av mutation. Samtliga dessa faktorer är väl studerade både teoretiskt och experimentellt, så det handlar inte om några spekulationer här.

Alla evolutionära förklaring går tillbaka på denna grund – ingen evolutionsbiologisk hypotes får vara oförenlig med dessa förutsättningar. Så visst finns här struktur, en mycket tydlig sådan.

Teorins grundelement är alltså klara och väl belagda. Emellertid verkar det som Anders Gärdeborn menade att ”smörgåsbordet” av många olika förklaringsmodeller skulle vara ett bevis på att vi bara försöker slingra oss – de många olika modellerna skulle bara vara ett sätt att försöka blanda bort korten. Men varför skulle det vara något skumt med en komplex teori? Levande varelser är oerhört komplexa, och de samverkar med varandra på ett komplicerat sätt; det kan nog alla hålla med om. Livet måste därför studeras och förklaras på många olika nivåer. Jag undrar om Gärdeborn verkligen föreställer sig att en enkel teori skulle kunna förklara biologins alla olika strukturer och interaktioner. För att förklara en komplex verklighet behöver vi komplexa förklaringar. Är det så konstigt?

Jag föreställer mig att exempelvis också partikelfysiken är komplex och svårförståelig. Anser Gärdeborn att även fysikerna bluffar?

***

Det är slående att Anders Gärdeborn inte alls diskuterar evolutionsteorin i sin artikel, utan bara en karikatyr av teorin. Det är lika tydligt han inte har förstått centrala begrepp som exempelvis naturligt urval, fitness och fylogenier. Missuppfattningarna är så många, att trots att mina kommentarer vid det här laget är mer omfattande än Gärdeborns artikel, finns det ändå gott om felaktigheter jag inte har kommenterat.

Även felaktigheter jag tidigare har försökt korrigera dyker upp igen. Vad gäller biologisk systematik har jag till exempel gjort mitt bästa för att reda ut sambanden mellan kladogram och fylogeni i två blogginlägg och följande diskussion (här och här), men det är som om den här diskussionen aldrig ägt rum – Anders Gärdeborn står kvar på ruta ett. Vad jag kan förstå har även Dan Larhammar försökt hjälpa Gärdeborn att få ordning på fakta, men också han har ansträngt sig förgäves. Det här är lite märkligt; två professionella biologer försöker hjälpa amatören Gärdeborn att bättre förstå sig på evolutionsbiologin, men vad vi säger betyder ingenting – han litar inte på oss.

Det är väl här pudelns kärna ligger; Gärdeborn har bestämt sig för att biologerna ljuger, medvetet eller omedvetet. På ett sätt är nog detta ganska bekvämt – han kan avfärda våra argument utan att egentligen behöva ta ställning till dem, inte heller behöver han bry sig om en massa jobbiga fakta vi kommer dragande med. Vi hittar ju bara på saker hur som helst. Det finns alltså ingenting som hindrar honom att konstruera en pseudovetenskaplig fantasivärld där evolutionsteorin får rollen av en sorts ond ideologi som strävar efter att utplåna religionen och skapa ett brutalt samhälle. Visserligen skulle vi biologer på något märkligt sätt vara omedvetna detta, men vårt arbete med evolutionsteorin skulle ändå leda mot en sämre värld.

Som det verkar befinner Anders Gärdeborn sig tillsammans med andra kreationister i en sorts intellektuellt reservat, där man är oemottaglig för vetenskaplig argumentation. Det är rimligtvis detta som är orsaken till att han är så förbluffande okunnig – jag skriver ”förbluffande”, för det är bra märkligt att en intelligent och högutbildad person, som uppenbarligen intresserat sig för biologiska frågeställningar under många år, ändå är så okunnig. Han visar sig hysa grava missuppfattningar om vetenskapsfilosofi i allmänhet, om evolutionsteorin i synnerhet, och inte minst om biologiska fakta. Själv anser han sig dock säkert vara den som har rätt – i reservatet gäller andra regler.

Det är säkert också detta som gör att det så ofta är så svårt att diskutera med kreationister. Man kan argumentera hur man vill, men argumenten når inte fram; det är som det fanns glasvägg i vägen. Som ”evolutionist” och icke-troende är jag helt enkelt inte trovärdig; kreationisten, däremot, har Bibeln och Sanningen och kan ta mina argument med ro.

***

Kanske tycker någon läsare att jag tar i väl kraftigt och att jag svartmålar Anders Gärdeborn. Det gör jag faktiskt inte – allt jag skriver har stöd i vad Gärdeborn själv säger i den aktuella artikeln och i boken Intelligent Skapelsetro. Jag har argumenterat i detalj mot Anders Gärdeborns artikel i den här lilla bloggserien, och mot hans bok Intelligent Skapelsetro i en längre serie inlägg. Mina två inlägg om Phillip Johnsons bok Fallet Darwin är också relevanta i sammanhanget.

Jag vill avsluta med att påpeka att inte alla kreationister sitter i samma reservat som Anders Gärdeborn; man möter alla tänkbara åsikter bland kreationister och ID-förespråkare. Exempelvis har biologen och kreationisten Todd Wood detta att säga på sin blogg (fetstil i originalet):

Evolution is not a theory in crisis. It is not teetering on the verge of collapse. It has not failed as a scientific explanation. There is evidence for evolution, gobs and gobs of it. It is not just speculation or a faith choice or an assumption or a religion. It is a productive framework for lots of biological research, and it has amazing explanatory power. There is no conspiracy to hide the truth about the failure of evolution. There has really been no failure of evolution as a scientific theory. It works, and it works well.

 

Boktips:

För den som vill lära sig mer om evolutionsbiologi finns det många bra böcker att välja mellan. På universitetsnivå finns det två mycket använda kursböcker som kan rekommenderas:

Futuyma, D.J. (2005): Evolution. Sinauer Associates.

Stearns, S.C. Hoekstra, R.F. (2005): Evolution – An introduction. 2:a uppl. Oxford University Press.

På svenska finns fyra böcker med en mer populärvetenskaplig profil att rekommendera:

Björklund, M. (2005): Evolutionsbiologi. Studentlitteratur.

Erkell, L.J. et al. (2009) Djuren och människan. Om den moderna biologin och dess världsbild. Studentlitteratur.

Fagerström, T. (2009): Den skapande evolutionen. Nya Doxa.

Ulfstrand, S. (2008): Darwins idé. Bruno Östlings bokförlag Symposion.

30 kommentarer leave one →
  1. februari 14, 2012 11:25 e m

    Erkell illustrerar evolutionslärans logiska struktur med ärftlighet, variation, differentiell reproduktion, mutationer mm, och avslutar med att ”teorins grundelement är alltså klara och väl belagda”. Jag håller faktiskt med honom här. Illusionisttricket som Erkell och andra evolutionister gör är att visa på den goda vetenskap som finns för BIOLOGISK VARIATION och sedan (ofta utan att publiken märker det) extrapolera denna till att gälla även för ett GEMENSAMT URSPRUNG. Att bakterier kan bli resistenta mot antibiotika (god vetenskap) är inte detsamma som att människan härstammar från bakterien (dålig vetenskap).

    Resten av inlägget är en lamentation över att en amatör som jag inte förstår ett proffs som Erkell. Finns det i Erkells världsbild att ett kommunikationsmisslyckande oftast beror på sändaren, inte mottagaren?

    • februari 16, 2012 8:51 e m

      Hej Anders!

      Den typiska diskussionen brukar gå så här: En del kreationister kritiserar t. ex. naturligt urvalets förmåga att producera biologiska adaptationer genom att felaktigt karaktärisera naturligt urval som mekanism (t. ex. att reducera det till ”survival of the fittest”). Det standardiserade motargumentet är att förklara det naturliga urvalet och att det inte alls är fallet att den, tillsammans med andra evolutionära mekanismer, är inkapabel att producera evolutionära anpassningar. Då brukar en del kreationister resonera att detta kanske motiverar att naturliga urvalet kan producera adaptationer (de brukar felaktigt kalla detta för enbart biologisk variation), men det kan inte användas för att belägga gemensamt biologiskt ursprung. Om man då lägger just fram belägg för gemensamt biologiskt ursprung, så flyttas målstolparna igen och nu får man höra från vissa av dessa kreationister att det kanske är fallet att gemensamt biologiskt ursprung stämmer, men enbart s.k. ”materialistiska mekanismer” kan inte producera finkalibrerade biologiska system och cirkel sluts. Man har alltså kommit tillbaka till början, och runt, runt går det. Man fastnar alltså i en sorts ekorrhjul där det är svårt att föra en produktiv diskussion.

      Beläggen för gemensamt biologiskt ursprung diskuteras i detalj av Douglas Theobald i artikeln ”29+ Evidences for Macroevolution The Scientific Case for Common Descent”. Jag känner inte till någon seriös biolog som någonsin hävdar att antibiotikaresistenta bakterier är belägg för gemensamt biologiskt ursprung. Kan du ange några exempel på detta?

    • Lars Johan Erkell permalink
      februari 17, 2012 1:07 e m

      Anders,
      Det var roligt att du faktiskt accepterar att evolutionsteorins grundelement har en klar och logisk struktur. Det borde väl betyda att du åtminstone delvis överger din åsikt att evolutionsteorin ”saknar struktur” och att den ”består av en hink med möjliga förklaringar som får användas helt fritt beroende på hur data ser ut”?

      Så till kommunikationsmisslyckandet – nej, i min världsbild ingår faktiskt inte regeln att ett kommunikationsmisslyckande oftast beror på sändaren. Varför skulle det vara så? Såvitt jag begriper kan båda vara ansvariga, och just i det här fallet tycker jag mig ha viss orsak att lamentera (se mitt svar på din kommentar nedan). Problemet med att du inte förstår mina förklaringar tror jag inte är att du inte kan förstå, utan att du inte vill förstå.

      • februari 18, 2012 6:26 e m

        Lars Johan,
        Ja, jag acceptar de flesta av evolutionslärans grundelement om man med ”evolution” menar ”biologisk variation”. Dock inte om man med ordet menar ”gemensamt ursprung”. I den artikel du kritiserar betonar jag att det är evolution med innebörden ”från sörjan i början till Örjan” jag kritiserar.

        Jag menar dock att ni professionella evolutionister far med falsk marknadsföring. Ni brukar vara mycket noga med definitioner och vetenskaplighet då ni beskriver den biologiska variationen. På så sätt skapar ni ett förtroende för evolutionsläran hos elever och allmänhet. Men sedan när det kommer till det gemensamma ursprunget så minskar kraven på den vetenskapliga rigorositeten oerhört. Det räcker inte att utan bevis lättvindigt påstå att ”mikroevolution kan extrapoleras till makroevolution”. Min bok ”Intelligent skapelsetro” ger ett brett underlag för denna kritik.

        Låt oss därför enas om begreppen om vi ska fortsätta debatten. Jag har inga som helst problem med den vetenskapliga rigorositeten hos ärftlighet, variation, reproduktion, mutationer, genetisk drift m.fl. mekanismer. De fungerar utmärkt för att beskriva en biologisk variation. Men jag menar att evolutionsbiologer kraftigt överdriver då de påstår att samma rigorositet ligger bakom teorierna om ett gemensamt ursprung för allt levande. Här finns inte längre någon trovärdighet bakom argumentationen.

        Varje gång jag frågat en påläst evolutionist om ett bevis för ett gemensamt ursprung så får jag ett bevis för den okontroversiella biologiska variationen.

      • Lars Johan Erkell permalink
        februari 21, 2012 3:23 e m

        Anders,
        Evolution är inte ”biologisk variation”, det är en process som förutsätter variation. Men vad du är ute efter är skillnaden mellan mikroevolution och makroevolution. Vi biologer menar att det rör sig om samma process, betraktad över kortare eller längre tid. Du menar att det finns en absolut gräns för mikroevolutionen, men ingen har kunnat visa var den skulle gå i så fall. Alla kreationister är exempelvis överens om att det finns en absolut gräns mellan människor och apor, men ingen kan säga var den finns. Det existerar inte heller någon kreationistisk systematik med helt klara gränser mellan grupperna, utan svårplacerade former. Och om du nu accepterat att det finns variationsmekanismer, varför skulle det finnas en gräns för dem? Det finns det ingenting som säger. Man hör ibland att evolutionen inte skulle kunna åstadkomma ”något nytt”, men jag har aldrig hört någon definition på vad som skulle vara ”nytt”. Jag känner heller inte till någon s.k. ”ny” struktur (ex.vis bakterieflagellen) som inte går att föra tillbaka på andra strukturer.

        I och med att du har accepterat evolutionens grundprinciper har du också accepterat makroevolutionen, såvitt du inte kan påvisa någon mekanism som förbjuder makroevolution. Det räcker inte att bara påstå att makroevolution inte existerar, du måste bygga under påståendet också. Jag kan i och för sig hålla med dig om att makroevolution inte är riktigt lika väl belagd som mikroevolution eftersom man i det senare fallet kan göra regelrätta experiment, något som förstås är omöjligt med makroevolution. Vilket inte hindrar att även den är mycket väl belagd.

        Men vilka belägg finns för makroevolution? Exempelvis den gemensamma genetiska koden, likheter i embryonalutveckling, likheterna i vertebraternas extremitetsskelett, fossila mellanformer … men detta blir för långt för den här kommentaren, så jag hänvisar till Theobalds ”29+ Evidences for Macroevolution” och till Jerry Coynes bok ”Why Evolution is True”.

      • februari 29, 2012 10:51 e m

        Lars Johan,
        Du hävdar att ”gemensamt ursprung” visst går att härleda ur ”biologisk variation” eftersom ”makroevolution” går att extrapolera från ”mikroevolution”. Vad har ditt argument vunnit på att byta namn på begreppen?

        Du hävdar att makroevolution existerar så länge jag inte kan påvisa motsatsen. Varför har jag bevisbördan? Borde det inte vara tvärtom? Det borde vara lätt att bevisa existensen av makroevolution eftersom det räcker med en enda förekomst för att bevisa existensen av något, medan avsaknaden aldrig kan bevisas. Evolutionsiter brukar ju säga att ”avsaknaden av bevis är inte detsamma som bevis av avsaknad” och detta kan ni fortsätta hävda i oändlighet.

        Du säger: ”Och om du nu accepterat att det finns variationsmekanismer, varför skulle det finnas en gräns för dem? Det finns det ingenting som säger.” Jodå! Det kan finnas andra mekanismer än de genetiska som förhindrar variation MELLAN grupperna. Epigenetiken kommer allt längre och visar att egenskaper kan ärvas genom ”kontinuerlig” celldelning även mellan flercelliga djurs generationer. Dessutom överförs massor av information som ligger lagrad i cellens struktur (inte DNA alltså) från mor till dotter, och denna information överförs uteslutande INOM grupperna. Därför kan man inte hävda variationens gränslöshet bara för att man inte hittat GENETISKA gränser.

        Du håller med om att makroevolution inte kan utsättas för empiriska experiment. Då har man alltså lämnat en regelrätt naturvetenskaplig metodik. (Och säg nu inte att det är visst vetenskapligt eftersom evolutionsläran är vetenskaplig. Då blir det bara ytterligare cirklar.)

        Som belägg för makroevolution ger du ett antal likhetsargument (genkod, embryos, skelett). Dessa bevisar på intet sätt ett gemensamt ursprung eftersom de lika gärna kan förklaras med en gemensam Konstruktör.

      • Lars Johan Erkell permalink
        mars 6, 2012 3:24 e m

        Anders,
        Jag tycker allt att du har en bevisbörda här. Du accepterar de grundläggande evolutionsmekanismerna, och i dem finns inga begränsningar i hur långt variationen kunde tänkas gå. Du hävdar dock att det finns något som sätter en gräns för hur långt evolutionen kan gå. Då är det upp till dig att visa vilka mekanismer det handlar om. ”Det kan finnas andra mekanismer” skriver du, och det kan det förstås alltid göra. Du föreslår epigenetiska mekanismer, liksom cytoplasmatiska arvsmekanismer, och menar att de skulle förhindra ”variation MELLAN grupperna”. Det här får du förklara. Hur skulle detta begränsa evolutionens möjligheter? Det känns mest som om du griper efter halmstrån här.
        Du skriver också att ”Det borde vara lätt att bevisa existensen av makroevolution eftersom det räcker med en enda förekomst för att bevisa existensen av något”, och det är också väldigt lätt att visa på exempelvis fossila mellanformer. De ses som starka evidens av alla som inte är kreationister. Kreationister förnekar emellertid absolut att mellanformerna är mellanformer. Ett exempel: kreationister har under åratal påstått att Archaeopteryx är 100% fågel, i den betydelsen att den inte skulle vara besläktad med dinosaurier. Dagens kunskap visar dock på mycket tydliga likheter med dinosaurier. Om man nu väljer att kalla Archaeopteryx för fågel eller dinosaurie spelar egentligen inte så stor roll, den har drag från båda grupperna, och är ett bra exempel på en mellanform. Den kreationistiska psykologins lagar är dock sådana att du aldrig kommer att acceptera detta, oavsett hur mycket evidens jag lägger fram.
        Så till den naturvetenskapliga metodiken. Det är inte så att direkta experiment är ett absolut krav för naturvetenskap. Kosmologin är ett exempel på en vetenskap där man sällan kan göra regelrätta experiment, men det handlar ändå om vetenskap. Man kan visserligen experimentellt studera olika processer som är intressanta i sammanhanget, men det går ju aldrig att experimentera med objekt som ligger ljusår bort. På samma sätt kan man experimentellt studera de mekanismer man anser vara ansvariga för makroevolution, men man kan ju aldrig få miljoner års evolution att ske i laboratoriet.
        Man kan också jämföra med partikelfysiken – det är omöjligt att direkt kunna se vad som händer i nukleära processer, men man studera spåren av sådana processer och sedan försöka sluta sig till vad som faktiskt händer i atomkärnan. På ett liknande sätt kan vi studera spåren av makroevolutionen och se om de stämmer med våra modeller av den. Och det stämmer riktigt bra faktiskt.
        Men visst är det så att man skulle kunna förklara allting med en sorts gudomlig Konstruktör. Problemet är bara att eftersom vi inte vet något om Konstruktören förklarar detta allt och ingenting – Konstruktören är en icke-falsifierbar icke-förklaring.

      • Anders G permalink
        mars 9, 2012 2:06 e m

        Lars Johan,
        Till skillnad från dig hävdar jag att experiment och observationer ÄR ett krav för naturvetenskap.

        Din jämförelse mellan evolutionsläran och kosmologi haltar. Bättre vore att jämföra evolution med kosmogoni, dvs läran om hur universum uppstod. Här blir slutledningarna mycket mer spekulativa.

        Kosmologi motsvarar alltså moekylärbiologi, paleontoloi, geologi m.fl. operativa vetenskaper, med experimentella krav och god tillförlitlighet. Naturligtvis måste man tolka resultaten men detta är någonting helt annat än att släppa kraven på empiri.

        Kosmogoni å andra sidan motsvarar evolutionssläran. Båda är historiska vetenskaper som arbetar mer med analogier och indirekta resonemang. De blir därför till sin natur mer sårbara för felaktiga slutsatser.

      • Lars Johan Erkell permalink
        mars 12, 2012 12:54 e m

        Anders,
        Du kan inte skilja ut ”evolutionsläran” från vetenskaper som molekylärbiologi och paleontologi. I båda dessa ingår evolutionsprincipen i grundförutsättningarna. Utan den skulle dessa vetenskaper reduceras till en sorts frimärkssamlande av gensekvenser respektive fossil. Men genom att evolutionsprincipen alltid finns med i arbetet testas den hela tiden – och det visar sig att den håller. Jag känner inte till något exempel på framgångsrik molekylärbiologisk eller paleontologisk forskning som inte bedrivs från en evolutionär utgångspunkt.

  2. februari 14, 2012 11:30 e m

    Denna debattserie av Lars Johan Erkell utger sig för att vara kritik av min artikel Illusionen om Evolutionen. Erkells inlägg är dock till största delen skuggboxning eftersom han helt missar poängen artikeln. Artikeln betonar tydligt att den inte behandlar enskilda evolutionsmekanismer, men trots detta består lejonparten av Erkells inlägg av kritik av just sådan (påstådd) kritik av mekanismerna. Jag avslutar därför med en sammanfattning av min artikel och hoppas att poängen denna gång når fram (dvs att det är evolutionsLÄRANs icke-falsifierbarhet som är under luppen, inte de enskilda evolutionsMEKANISMERNA):


    Evolutionsläran är inte bevisad. Det är inget konstigt med detta. Ingen naturvetenskaplig teori kan bevisas i strikt mening, eftersom även om man har tusen observationer som ger ett visst resultat, kan det alltid finnas en tusenförsta som ger ett annat. Värre är att evolutionsläran inte är motbevisad, eller rättare sagt att den inte går att motbevisa. En teori växer i trovärdighet ju fler motbevisningsförsök den överlever. Till exempel har gravitationsteorin stått pall mot motbevisningsförsök i över 300 år och kan därför betraktas som nästan bevisad, men bara nästan. En teori som inte utsätts för motbevisningsförsök är inte trovärdig. En teori som inte kan motbevisas ska inte ens betraktas som vetenskaplig. Evolutionsläran är en sådan teori. Varför?

    Det beror på att inga nya observationer kan motbevisa evolutionsläran. Den är så flexibel att även om man hittar något i naturen som egentligen är motsatsen till evolution så uppfinner man en ny evolutionistisk mekanism som kan förklara även detta. Nedan följer några exempel på sådana efterhandskonstruktioner. Bry dig inte om om du inte förstår alla ord (eller googla på dem). Syftet är inte att kritisera de enskilda evolutionistiska mekanismerna utan att kritisera den evolutionistiska metoden att skohorna in allt man hittar i läran:

     Om organismernas likheter stämmer med det antagna evolutionsträdet sägs detta bevisa en divergent evolution. Om inte, har det skett en konvergent evolution.
     Om man hittar sekvenser av organismer mellan arter sägs det bevisa en gradvis evolution. Om inte, bevisar det en punkterad jämnvikt.
     Om man kan ordna organismernas egenskaper i nästlade hierarkier ser man en harmonisk evolution. Om inte, ser man en mosaikartad evolution.
     Om den genetiska variationen är liten så beror det på en selektiv evolution. Motsatsen beror på en neutral evolution.
     Om man kan identifiera stamfäder och ättlingar ritar man fylogram som ska bevisa evolutionen. Annas ritar man kladogram.
     Om fossilen uppträder i de berglager man förväntar sig är sedimenten orörda. Annars har de utsatts för geologiska omvandlingar.
     Om en levande art är olik sin fossila motsvarighet har den utsatts för en biologisk variation. Om inte, har vi ett levande fossil.

    Hur i all världen ska evolutionsläran kunna motbevisas när den är så anpassbar att allt ryms inom dess sfär? Den är fullständigt immun mot motbevisning och därför inte vetenskaplig. Nya fynd testar aldrig evolutionsläran. De testar evolutionisters uppfinningsrikedom. Det enda som egentligen utvecklas är därför utvecklingsläran.

    • Lars Johan Erkell permalink
      februari 17, 2012 1:12 e m

      Anders,
      Jag har helt klart för mig vart du vill komma. Du vill visa att evolutionsteorin helt saknar struktur, och att biologerna har en hög med godtyckliga förklaringar som de använder lite som det passar, bara för att ge allmänheten illusionen av teorin faktiskt fungerar. För att demonstrera evolutionsteorins (och biologernas) falskhet går du i din artikel igenom ett antal evolutionsbiologiska förklaringsmodeller för att visa att de är ologiska och/eller motsägande, och att vi biologer använder dem utan konsekvens och logik.

      Med min kritik har jag velat visa att du faktiskt inte har förstått de förklaringsmodeller du kritiserar, och att du inte heller har förstått hur de används av oss biologer. Därmed faller hela din argumentation. Att jag uppehåller mig vid evolutionsmekanismerna beror på att du själv försöker använda dem för att visa att evolutionsteorin inte skulle vara falsifierbar. Du skriver visserligen att ”Artikeln betonar tydligt att den inte behandlar enskilda evolutionsmekanismer”, men det är ju precis det den gör, sida upp och sida ner. Du går igenom rader av mekanismer och fogar in dem i ett schema som skall visa att alla tänkbara observationer kan förklaras på något (eller flera) sätt. Problemet är bara att schemat återger kreationistiska fantasier och har mycket lite med verkligheten att göra.

      Att du nu drar upp dina argument en gång till ger mig bara vatten på min kvarn när jag påstår att du inte tar mina argument på allvar – exempelvis är teorin om punkterad jämvikt inte ett sätt att skyla över luckor i fossilserien. Jag har kommenterat saken tidigare (här och här), men jag talar helt uppenbart för döva öron. Den här oviljan (eller oförmågan) till dialog tycker jag visar att du inte är intresserad av en vetenskaplig diskussion – i vetenskapens värld kan (och skall) allt diskuteras. Du är istället helt inriktad på att till varje pris försvara din position, om så bara genom att upprepa samma påstående, gång på gång. Det imponerar inte.

      Helt bortsett från evolutionsmekanismerna är ditt huvudbudskap att evolutionsteorin är värdelös som vetenskaplig teori, men att biologerna bluffar för att till varje pris hålla liv i den. Om nu detta vore sant – att all världens biologer bara ljuger och har gjort så i mer än hundra år – så måste det finnas berg av uppenbara lögner som dokumenterar detta. Var? Visst händer det att forskare bluffar – de är helt vanliga människor, på gott och på ont – och det har hänt att biologer ertappats med bedrägerier. Piltdownmänniskan är väl det mest kända exemplet. Emellertid var det andra forskare som avslöjade detta och andra falsarier; jag känner inte till något exempel på att kreationister avslöjat något vetenskapligt bedrägeri. Detta är ju lite konstigt om nu kreationisterna är så klarsynta och biologerna så blinda och/eller lögnaktiga som du framställer dem – kreationisterna borde ha hundratusentals falsarier att visa upp. Var är de?

      • februari 18, 2012 6:43 e m

        Mitt svar på denna kommentar fick fel indentering. Vv se nästa huvudkommentar.

  3. februari 18, 2012 6:41 e m

    Lars Johan,
    Du säger att jag visst behandlar enskilda evolutionsmekanismer, trots att jag påstår motsatsen. Jag inser att mitt ordval ”behandlar” var olyckligt. Bättre hade varit ”kritiserar”. Visst nämner jag mekanismerna men uttalar mig inte (här i alla fall) om deras kvalitet. Min poäng är, återigen, att det finns mekanismer för alla observationer, vilket gör läran icke-falsifierbar.

    Du återkommer till teorin om punkterad jämvikt, vilken du menar att jag missförstått. Låt mig säga det så här: En antagen utveckling består av två delar, anagenesis (förändring utmed en enskild utvecklingslinje) och cladogenesis (förgreningar typ artbildning). Evolutionisters förhoppningar har varit att hitta anagenesis men de har blivit besvikna i denna strävan. Därför ligger betoningen idag istället på cladogenesis, där artbildningen i den punkterade jämvikten är en viktig komponent.

    Gould säger själv: ”Conventional anagenetic change may occur within populations, but most reported cases are dubious, and I do not believe that this mode accounts for much in the total pattern of evolution. Valid cases tend to add a rib, a bump, or a millimeter over millions of years – and such changes simply do not extrapolate to the evolutionary patterns that historians of life are charged to explain. (Journal of Paleontology, 1988, v.62, no.3, p 328.)

    Det som skulle varit evolutionens tyngsta bevis, TRANSFORMATIONEN i raden av levande organismer, har trillat ur fokus genom den punkterade jämvikten. Den har ersatts av något som ligger mycket närmare en kreationistisk världsbild, dvs det plötsliga uppdykandet av arter och långa tider av stasis därefter.

    Till sist vill jag informera eventuella ”externa” läsare om att Erkells ord om min påstådda syn på biologers ”falskhet”, ”bluffar” och ”lögner”, inte kommer från mig.

    • februari 20, 2012 6:28 e m

      Anagenes handlar om hur en art förändras över tid till en annan, medan kladogenes handlar om artdelningar, oavsett om detta är allopatrisk, parapatrisk eller sympatrisk sort.

      Föga överraskande så är citatet Gärdeborn presenterar av Gould ur sitt sammanhang:

      ”This paper does not deny the existence of trends properly called anagenetic, or products of change within unbranched lineages. Conventional anagenetic change may occur within populations (Sheldon, 1987; Bown and Rose, 1987), but most reported cases are dubious (Gould and Eldredge, in press), and I do not believe that this mode accounts for much in the total pattern of evolution. Valid cases tend to add a rib, a bump, or a millimeter over millions of years–and such changes simply do not extrapolate to the evolutionary patterns that historians of life are charged to explain (they are also too slow to ascribe to conventional directional selection–see Gould and Eldredge, 1977). An unconventional form of directional change may properly be termed anagenetic at the level of species within clades. Trends may occur within a clade, accompanied by no change in variance, disparity, or number of species. Suppose, for example, that new species tend to arise in a preferred morphological direction because allometry and ontogeny channel possibilities for novelty. In such cases, the number of species in the clade might remain constant (as extinctions balance originations), and modes, means, medians, and extreme values at both tails might move, in lockstep fashion, towards new cladal values. We could not attribute such a trend to changes in variance, nor could anagenesis within species contribute if punctuated equilibrium prevailed. Such a trend could be called anagenesis at the clade level, with species assuming the role played by organisms in traditional anagenesis within populations.”

      Delar av artikelns abstrakt belyser situationen närmare:

      ”Trends are the primary phenomenon of macroevolution, but they have often been misinterpreted because an old and deep conceptual error has induced us to misread, as anagenesis in abstracted entities, a pattern that actually records changes in variance by increase or decrease in diversity or disparity among species within clades. These patterns are actually produced by the ”entity making and breaking machine” of differential species success, but we misread history as anagenesis because we focus on extreme values (though they may only represent tails in variance of a system), or on measures of central tendency that shift passively as species birth and death work in their differential way.”

      Goulds övergripande resonemang i artikeln, som har titeln ”Trends as Changes in Variance: A New Slant on Progress and Directionality in Evolution” är att man inte bör naivt tolka in framgång eller riktning i evolutionsprocesserna och han argumenterar för vad han anser är vikten av artselektion. Gould menade alltså att man kan se på arter som selektionsenheter som olika bra på att undvika att dö ut eller genomgå artdelningar (analogt replikera sig). Fast än detta är skiljt från gruppselektion så har artselektion en mycket liten relevans för modern evolutionsbiologi och haft få förespråkare sedan Gould. Ett av problemen har varit att det är svårt att hitta egenskaper hos arter på just artnivå som gör dem bättre på att artdela sig eller undvika att dö ut.

      Så inte bara är citatet av Gould tagit ur sitt sammanhang, utan Gould pratar egentligen om något helt annat än punkterad jämvikt. Så kan det gå.

      • februari 20, 2012 10:28 e m

        Emil, jag förstår inte riktigt din invänding. Kontentan i det Gould säger är att de flesta exempel på anagenetisk förändring är tveksamma. Menar du att han har en annan uppfattning då han talar om punkterad jämvikt?

    • Lars Johan Erkell permalink
      februari 21, 2012 3:25 e m

      Anders,
      tänk efter nu – du menar att ”det finns mekanismer för alla observationer, vilket gör läran icke-falsifierbar”. Det finns dock ett alternativ som du förbiser, nämligen att teorin är så bra att den faktiskt korrekt kan tolka alla observationer vi (hittills) gjort. Men det var kanske detta du menade: ”det finns mekanismer för alla tänkbara observationer, vilket gör läran icke-falsifierbar”. Emellertid finns det inte förklaringar för alla tänkbara observationer; tänk på kaninen och blomman jag diskuterade i den här seriens tredje avsnitt.

      Resonemanget om anagenes och kladogenes förstår jag inte. Vad har kladogenes med punkterad jämvikt att göra?

      Ingen biolog påstår att arter dyker upp helt ”plötsligt” – när ordet används gäller det fossilserien, och där kan ”plötsligt” motsvara hundratusentals år (Gould var paleontolog). Biologer som studerar artbildning hos levande former brukar däremot inte tala om punkterad jämvikt vad jag vet. Den gradvisa förändringen, ”transformationen”, som du kallar den, har inte trillat ur fokus, tvärt om. Får jag åter påminna om mikrofossilen? De uppvisar en gradvis förändring som kan ske med mycket varierande hastighet.

      Sedan kan jag inte hålla med om att den (ungjords)kreationistiska världsbilden skulle innebära ”det plötsliga uppdykandet av arter och långa tider av stasis därefter”, tvärtom. Om man tänker sig att Noaks ark hade med sig stamformen för t.ex. alla hunddjur, skulle vargar, sjakaler, rävar osv. evolverat på 4300 år – mycket snabbare än vad vi biologer kan drömma om. Tala om ”stasis”.

      Visst är det sant att du inte använder orden ”falskhet”, ”bluffar” eller ”lögner”, men din text implicerar tydligt att vi biologer gör oss skyldiga till allt detta. Jag har använt orden för att skall bli tydligt för alla läsare att det är en oerhörd anklagelse du riktar mot en hel yrkeskår – du menar att vi mer eller mindre medvetet kommer med falska förklaringar för att hålla allmänheten i okunnighet. En sådan anklagelse hade kunnat motiveras om du hade haft på fötterna, men det har du inte. Du har hittills inte lyckats presentera ett enda hållbart argument.

      • februari 29, 2012 11:06 e m

        Lars Johan,
        Varför är det så svårt att skilja sak och person? Javisst, jag kritiserar evolutionsläran och kritik är något som ni evolutioniskter ofta brukar framhålla som ett styrkebesked för god vetenskap. Jag kritiserar dock inte de personer som utövar vetenskapen.

        Evolutionister tar dock ofta till de epitet du nämner (falskhet, bluffar, lögner) då de arguementerar med skapelsetroende. Men överför inte detta ovetenskapliga beteende på oss skapelsetroende!

      • Lars Johan Erkell permalink
        mars 6, 2012 3:28 e m

        Anders,
        Det är du själv som inte skiljer på sak och person. I din artikel kritiserar du inte alls ”evolutionsläran”, utan ”evolutionisterna” – alltså mig och mina kollegor – för att vi hittar på förklaringar för att vilseleda allmänheten. Detta är artikelns huvudtema, så det är omöjligt att missa. Tillåt mig citera dig:
        ”Oavsett vad man upptäcker så uppfinner man en evolutionistisk mekanism som kan förklara det”
        ”Den [evolutionsteorin] består av en hink med möjliga förklaringar som får användas helt fritt beroende på hur data ser ut. Nya fynd testar aldrig evolutionsteorin. De testar evolutionisternas uppfinningsrikedom”
        ”Ett annat vanligt trick är att helt enkelt klassa om det felplacerade fossilet så det hamnar i rätt lager”
        ”Poängen är att genom att skifta betydelsen av ordet ”fitness” så kan man få teorin om det naturliga urvalet att uppfylla alla kriterier på god vetenskap, som icke-tautologiskt, generellt, mätbart osv, men alla kriterier uppfylls aldrig samtidigt med en enskild definition av ordet. Men publiken har lockats in i en falsk acceptans av att teorin om det naturliga urvalet är vetenskaplig”
        Även om du inte nämner några namn är det fullt klart att det är personer du kritiserar. Så när du skriver ”Jag kritiserar dock inte de personer som utövar vetenskapen” är det helt enkelt inte sant. Det kan alla se.

      • Anders G permalink
        mars 9, 2012 2:14 e m

        Lars Johan,
        Jag ger dig rätt i att dessa citat av mig är kritik mot hur evolutionister arbetar. Däremot har jag aldrig gett dem/er de epitet du tidigare lagt i min mun, som ”falskhet”, ”bluffar” och ”lögner”.

      • Lars Johan Erkell permalink
        mars 12, 2012 12:53 e m

        Då var vi överens på en punkt i alla fall. Vad gäller epiteten lägger jag dem faktiskt inte i din mun – jag skriver att du försöker ”demonstrera evolutionsteorins (och biologernas) falskhet”, och det gör du. Vidare säger jag att ditt huvudbudskap är att ”evolutionsteorin är värdelös som vetenskaplig teori, men att biologerna bluffar”, för det är faktiskt det du vill visa. Slutligen tvivlar jag på att biologerna skulle vara ”så blinda och/eller lögnaktiga som du framställer dem”, för du framställer dem just så i din text. Du använder visserligen inte dessa laddade ord, men det är precis detta som är budskapet i din artikel – att vi skulle hitta på saker i akt och mening att vilseleda. Som jag skrivit i en tidigare kommentar har jag valt att uttrycka mig skarpare för att skall bli tydligt för alla läsare att det faktiskt är en oerhörd anklagelse du riktar mot en hel yrkeskår.

      • mars 18, 2012 6:10 e m

        Orden ”falskhet”, ”bluffar” och ”lögnaktiga” är inte bara ”värdeladdade” och ”skarpa” utan de innehållen en dimension jag aldrig har tillskrivit någon biolog, nämligen ett MEDVETET vilseledande. Därför har/gör du fel då du tillskriver mig dessa ord.

        Därför skulle en ursäkt för vad du påstår mig ha påstått vara på plats som avslutning på denna diskussion.

      • Lars Johan Erkell permalink
        mars 23, 2012 6:11 e m

        Nej, Anders, jag kan inte se att jag är skyldig dig en ursäkt här. Du skriver att ”jag aldrig har tillskrivit någon biolog … ett MEDVETET vilseledande”, och du menar att jag gör orätt när jag påstår detta. Men vad menar du egentligen gör när du skriver saker som:

        ”Oavsett vad man upptäcker så uppfinner man en evolutionistisk mekanism som kan förklara det”
        ”Den [evolutionsteorin] består av en hink med möjliga förklaringar som får användas helt fritt beroende på hur data ser ut. Nya fynd testar aldrig evolutionsteorin. De testar evolutionisternas uppfinningsrikedom”
        ”Ett annat vanligt trick är att helt enkelt klassa om det felplacerade fossilet så det hamnar i rätt lager”
        ”Poängen är att genom att skifta betydelsen av ordet ”fitness” så kan man få teorin om det naturliga urvalet att uppfylla alla kriterier på god vetenskap, som icke-tautologiskt, generellt, mätbart osv, men alla kriterier uppfylls aldrig samtidigt med en enskild definition av ordet. Men publiken har lockats in i en falsk acceptans av att teorin om det naturliga urvalet är vetenskaplig”

        Så vi skulle uppfinna mekanismer, använda förklaringar helt fritt, klassa om fossil så de hamnar ”rätt”, skifta betydelser av ord så att människor lockas in i en falsk acceptans av evolutionsteorin, och göra detta helt omedvetet? Hur uppfinner man saker omedvetet? Kontentan av din artikel är att ”evolutionisterna” konsekvent arbetar på att få evolutionsteorin att framstå som en bra teori, helt oavsett bevisläget – det måste du hålla med om. Men hur i hela världen skulle man kunna göra detta omedvetet – det begriper jag bara inte. Det hade du behövt förklara i din artikel. Som den står nu är det omöjligt att läsa den på ett annat sätt än du menar att all världens biologer arbetar för att få en omöjlig teori att framstå som vetenskap av högsta klass. Och det gör man inte omedvetet.

      • mars 27, 2012 7:23 e m

        Ditt resonemang felar i att det borser från det gällande paradigmet eller ”tidsandan” om man så vill. Tror du förespråkarna för geocentrisism införde epicirklar för att MEDVETET lura folk att tro att jorden låg i centrum, även om de själva visste att detta inte var fallet? Nej, de gjorde det eftersom de ville rädda den världsbild de var födda med och som de hade vigt sitt liv åt. Att bryta invanda tankemönster är alltid svårt.

        Detta gäller även dagens biologer. Däremot har jag aldrig beskyllt någon för medveten ”lögn”, ”bluffar” och ”falskheter”, vilket är ord du lägger i min mun/penna. Jag vidhåller att en ursäkt vore snyggt, men förväntar mig nog ingen.

      • Lars Johan Erkell permalink
        april 13, 2012 11:46 f m

        Anders, du har en poäng i jämförelsen med geocentrismen – det kan vara svårt att frigöra sig från rådande paradigm. ”Detta gäller även dagens biologer”, skriver du. Det är ju riktigt i princip, men knappast i praktiken. Äldre tiders vetenskap byggde i stor utsträckning på spekulationer, inte minst för att man hade mycket sämre möjligheter att utföra goda observationer och experiment än vi har idag. Vi har nu oerhört mycket skarpare krav på experimentell prövning än vad man höll sig med tidigare.

        Om du alltså menar att biologerna inte ens skulle vara medvetna sina manipulationer, är alternativet att de är så till den grad klantiga och oprofessionella att de borde avskedas omedelbart. De skulle ju över huvud taget inte veta vad de höll på med. Jag vet inte om detta är så mycket mer smickrande än att påstå att de luras medvetet – det är en oerhört allvarlig anklagelse. Dessutom skulle de ju ändå ljuga.

        När man läser din text är budskapet solklart – biologerna luras, och man får helt klart intrycket att det är medvetet. Om detta nu ändå på något konstigt sätt skulle vara omedvetet hade du behövt skriva det, det är ingenting som framgår av texten. Jag tycker alltså fortfarande inte jag är skyldig dig någon ursäkt; mer passande hade varit att du själv bett om ursäkt för att du publicerat en artikel där du beskyller biologsamfundet för grovt (omedvetet) fusk, manipulation och inkompetens. Men jag tror inte vi får någon sådan.

  4. Jos L permalink
    februari 26, 2012 2:35 e m

    Anders, du skall ha all kredit för att orka ta fighten. Men det går inte att motbevisa en teori som inte håller utifrån dess egen struktur.

    Det brukas säga att djävulen är i detaljerna och det är nog därför så många evolutionister kommer fel. De bygger upp trädet från lövet istället för stammen. Så beroende på vilket perspektiv betraktaren har, kommer tolkningen av skapelsen byggas upp. Precis så som det är tänkt att vara. En tro på Gud kommer resultera i ett sätt att tänka och vice versa.

    Är det rimligt att tänkande varelser uppstår av sig själv från ingenting? Det skulle innebära att vår jord förhåller sig till evolutionen som universums till sin skapelse. Vilket skulle i sin tur innebära att innan universums skapelse skulle funnits något, i dagsläget odefinierbart som har en utveckling som förhåller sig på samma sätt som universums skapelse. Alltså med obegränsat med tid skulle universum uppstå och därefter liv. Nej så är det inte, hela vår miljö är skapad av gud in i minsta detalj vilket man lätt kan förstå om man har en Gudstro, vilket tar oss tillbaka till början.

    Jag föreslår att ni ser på följande länk:http://www.youtube.com/watch?v=xRSjzY0s0SM
    Det är nämligen inte vad som helst som står på spel. Det är nämligen var er själ skall tillbringa sin evighet. Vi är andliga varelser skapade av Gud levande i en värld skapad av Gud.

    • februari 26, 2012 8:13 e m

      Jos L, modern evolutionsbiologi hävdar inte att tänkande varelser (jag antar att du menar människan här) uppstod av sig själv från ingenting, utan att vår art delar ett gemensam biologiskt ursprung med andra organismer på vår planet och att denna biologiska mångfald har uppstått på grund av bland annat evolutionära mekanismer.

      Evolutionsbiologi är inte nödvändigtvis oförenlig med en gudstro och att ställa upp dessa mot varandra är i många fall onödigt polariserande och konfronterande.

      • februari 29, 2012 11:20 e m

        Emil,
        Jag håller inte med dig och refererar till en insändare jag gjort till Dagen: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=299567.

      • mars 1, 2012 3:18 f m

        Nu är jag inte någon expert på teologi eller på hur man bäst förenar modern vetenskap med bibeln. Tvärt om är det ämnet så långt i från mina akademiska intressen man kan komma.

        Men med det sagt är det nog inte mer problematiskt för teistiska evolutionister att bemöta dina invändningar än att bemöta andra teodicéproblem. Alvin Plantiga (som själv inte är en teistisk evolutionist) gillar att argumentera att den skapargud han tror på kan ha ett moraliskt giltigt skäl för att göra det han gör (t. ex. tillåta synbart ogrundat lidande eller använda sig av evolutionära mekanismer). Så varför skulle det inte kunna stämma här? En teistisk evolutionist (som antagligen är substansdualist) skulle också separera fysisk död från ”själslig död” och på så sätt samtidigt kunna tro på att den fysiska döden existerade innan människan, medan människan förde in den ”själsliga döden” i och med sitt syndafall (som antagligen kan tolkas som människans förmåga till medveten ondska).

        Nu sitter jag mest här och spekulerar på vad en hypotetisk teistisk evolutionist skulle kunna ha för åsikter, men det krävs mycket lite fundering för att komma på scenarion där dina invändningar inte håller. Inte för att det finns några belägg för att just dessa förslag faktiskt skulle ha skett, men frågeställningen handlade ju om huruvida de två perspektiven gick att förena eller ej.

      • mars 3, 2012 7:08 e m

        Emil,
        Du för fram intressanta vinklingar, men jag tror vi kan vara överens om att denna debatt inte platsar i ett biologiskt och vetenskapligt forum. Vi kanske möts igen i ett annat och lämpligare sammanhang!

  5. Johnny Lilja permalink
    juni 13, 2012 12:48 e m

    Jaha, så här i efterhand ser man att Gärdeborn inte lyckades med att visa att evolutionära förändringar är begränsade till mikroevolution. ”Det KAN finnas” var tydligen hans ”vetenskapliga” motivation till varför han hävdar att det FINNS en spärr av något slag som hindrar makroevolution. Nåväl han har chansen att revanschera sig genom att svara på frågan här:
    https://biologg.wordpress.com/2012/06/12/tio-fragor-till-kreationister-2/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: