Skip to content

Darwin och människovärdet

april 28, 2014

Tre ”fellows” i det kristet konservativa Claphaminstitutet, Kjell O Lejon, Per Ewert och Gunnar Hyltén-Cavallius, publicerade härom veckan artikeln Till försvar för romers och allas värde i Motala & Vadstena tidning. Artikeln handlar egentligen inte om romer, som man kanske kunde tro, utan om rasbiologi och rashygien i Sverige. Deras försvar för människovärdet består i ett angrepp på moderniteten, som de menar skulle fått oss att lämna den kristna grundsynen om människans okränkbara värde. Inte minst skulle ”darwinismen” ha fördärvat människosyn och moral och därmed möjliggjort de rasistiska övergreppen.

Den kompletta texten till artikeln finns publicerad också på Claphaminstitutets hemsida, men vare sig där eller på Motala & Vadstena tidning kan man kommentera den. Per Ewert har dock en blänkare om artikeln på sin blogg, och där finns möjlighet att kommentera. Eller så kan man göra det här – det finns mycket att ta upp.

Som svensk vill man nog gärna föreställa sig Sverige som ett föregångsland för demokrati och mänskliga rättigheter, och detta kanske med viss rätt i något fall. Men vi har också en dyster historia som ett föregångsland för rasbiologi och tvångssteriliseringar. Den svenska rasbiologin var banbrytande, och vi hade världens första statliga institut för rasbiologi. Med undantag för nazityskland finns det inget land som steriliserat så stor del av sin befolkning som Sverige. Allt detta vill man kanske helst glömma, men det är något vi inte kan kosta på oss. Vi får aldrig glömma 1900-talets rasistiska folkmord och tvångssteriliseringar, och inte heller vår egen del i katastrofen.

Claphambröderna tar upp ämnet på sitt karaktäristiska sätt: de skyller på att darwinister och socialdemokrater skall ha undergrävt en kristen skapelsesyn, och därmed berett vägen för ett moraliskt förfall. Visserligen skriver man att ”Situationen är komplex”, men artikeln återspeglar en svart/vit världsbild där kristendomen står för det goda, gudlösheten för det onda.

Om vi börjar med angreppet på socialdemokratin, citerar man några rasistiska uttalanden från socialdemokratiska politiker. Man nämner dock inte att det fanns rasistiska stämningar även på andra håll – som i Bondeförbundets program från 1933:

Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement, samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar.

Vidare namnger författarna socialdemokratiska politiker som stött den utveckling som ledde fram till att Statens institut för rasbiologi inrättades 1921, och att steriliseringslagar antogs 1934 och 1941. Man underlåter dock att nämna saker som att högerledaren Arvid Lindman tillhörde dem som undertecknade den proposition som ledde till att institutet inrättades. Eller att socialmedicinaren Gunnar Dahlberg, som senare lade ner institutets rasbiologiska forskning, fick sitt uppdrag efter ett ingripande av socialdemokraten Gunnar Myrdal. Man skulle kunna fortsätta med att lista motexempel till tesen att rasbiologi skulle vara en socialdemokratisk specialitet.

Herrarna Lejon, Ewert och Hyltén-Cavallius undviker också att beröra det faktum att beslutet om att inrätta Statens institut för rasbiologi, liksom steriliseringslagen 1934, togs av en enig riksdag. Alla partier stödde alltså motionerna. Det fanns dock dissidenter, som socialdemokraten Carl Lindhagen. I ett tal i riksdagens första kammare sade han:

Ni vill lösa ett socialt missförhållande med våld. Ni kommer inte att stanna här, ni kommer att gå vidare och sterilisera även andra sjuklingar. Och sedan? Vad skall hindra er från att till slut döda dem?

När lagen skärptes 1941 var dock enigheten bruten – kommunisterna ville inte vara med. Övriga partier stod bakom lagen.

Sanningen är alltså den att under det tidiga 1900-talet hade rasbiologi och steriliseringslagar stöd i alla grupper i samhället. Radikaler, konservativa, feminister, anarkister, religiösa, militarister, pacifister – alla var med på båten. Och just detta gör det hela extra ruskigt; det var ingen fanatisk minoritet som kuppade igenom steriliseringslagarna, den allmänna meningen var att detta var klokt och riktigt. Men det fanns de som protesterade, och de fanns i alla läger.

Det sagda borde räcka för att visa att när nu claphambröderna vill framställa rasbiologi och steriliseringar i Sverige som ett socialdemokratiskt projekt, gör man sig skyldig till ren och skär historieförfalskning.

Jag kommer att tänka på något jag hört om den sovjetiska propagandan: man behövde sällan ljuga. Det räckte att man uteslutande rapporterade om problemen i väst, men enbart tog upp sådant som var bra i det egna landet. På samma sätt ger herrar Lejon, Ewert och Hyltén-Cavallius en falsk bild av den svenska historien utan att direkt fara med osanning.

***

 Så till Darwins förmodade ansvar för rasbiologi och steriliseringar. Claphambröderna skriver:

Genom Herbert Spencers och Charles Darwins ”naturliga urval” och Francis Galtons ”naturliga duglighet” blev darwinistiska och efterhand socialdarwinistiska tankegångar allt vanligare.

Till att börja med har socialdarwinism oerhört lite med Darwin att göra; rörelsen fanns före Darwin och har helt andra rötter, något jag har skrivit om här. Sedan har vi den ständiga frågan om vad ”darwinism” egentligen skulle vara för något. Darwins evolutionsteori är en naturvetenskaplig teori som beskriver fenomen i naturen, ingenting annat. Den är ingen social teori och inte heller något politiskt program. Vill man tillämpa evolutionsteorin på samhället (hur det nu skulle gå till) är man själv ansvarig för vad man tar sig för. Det går inte att skylla på Darwins teori – den kan bara bedömas utifrån sitt vetenskapliga värde.

Ändå får man om och om igen höra att socialdarwinismen skulle vara ”darwinismens yttersta konsekvens”. Det finns ingen logik i detta. Om man nu skulle vilja tillämpa ”darwinistiska principer” på samhället vore det logiska att lägga ner all sjukvård – då skulle det naturliga urvalet få härja fritt. Men inga rasister eller socialdarwinister har någonsin förespråkat något sådant. För deras del handlar det om att gynna den egna gruppen på andra gruppers bekostnad. Medel som använts har varit social utslagning, tvångssterilisering eller utrotning. Detta är artificiell selektion, inte naturlig selektion.

***

 Herrarna Lejon, Ewert och Hyltén-Cavallius beklagar en ”förenklad biologisering av människan, där vi blott ses som ett djur bland andra”, och menar att detta är en följd av modernitetens syn på människan som ett resultat av en process styrd av opersonliga naturkrafter.

Men vänta nu – den forskare som placerade människan bland djuren var den varmt religiöse och skapelsetroende Carl von Linné. Han delade också in människorna i olika raser med karaktäristiska egenskaper, och därmed var rasbiologin född. Detta skedde 1758, alltså 100 år före evolutionsteorins entré. Nu blev människan en biologisk varelse bland alla andra, och rasbiologin blev en etablerad vetenskap. Det behövdes ingen modernitet för att ta det steget.

Kärnpunkten i claphambrödernas artikel är påståendet att den kristna människosynen skulle ha urholkats av moderniteten i form av ”darwinism” och socialdemokrati. Artikelförfattarna ser det här sammanhanget som en självklarhet, vilket det långt ifrån är. Till att börja med förutsätter man att kristna värderingar skulle vara nödvändiga för att förhindra moraliskt söderfall. Det finns en del sociologisk forskning kring frågan om religion och samhällsmoral, men resultaten tyder inte på att religionen skulle vara nödvändig för att upprätthålla samhällets moral (se här och här). Sedan har vi frågan om ”darwinism” eller socialdemokrati nödvändigtvis måste urholka människors kristna tro. Det är inte givet. Jag har åtskilliga biologkollegor som är goda kristna, och troende socialdemokrater är knappast sällsynta. Och vad jag kan förstå har de flesta kristna i det här landet inga bekymmer med att acceptera evolutionsteorin.

Om nu herrar Lejon, Ewert och Hyltén-Cavallius har svårigheter att acceptera modernitet, ”darwinism” och socialdemokrati, får man nog se det som deras personliga bekymmer.

 

Lästips:

Dokumentationer om rasbiologi och eugenik i Sverige är

Lindquist, B (1997): Förädlade Svenskar. Alfabeta Bokförlag AB

Broberg, G., Tydén, M. (2005) : Oönskade i folkhemmet. Rashygien och sterilisering i Sverige. 2:a uppl. Dialogos

Broberg, G. (1995) Statlig rasforskning: en historik över rasbiologiska institutet. Ugglan, Vol 4 (Lund)

Skovdahl, B. (1996): Skeletten i Garderoben. Om rasismens idéhistoriska rötter. Mångkulturellt centrum

Dahlgren, E. (2003): Farfar var rasbiolog. Wahlström & Widstrand

 Hagerman, M., (2006): Det rena landet. Prisma

 Runcis, M., (1998): Steriliseringar i folkhemmet. Ordfront

Furuhagen, B. (2007): Den svenska rasbiologins idéhistoriska rötter, en inventering av forskningen. Forum för levande historia, dnr 326/2006

En fyllig framställning av den internationella eugenikrörelsens historia ges av:

Kevles, D. (1995): In the Name of Eugenics. 2:a uppl. Harvard University Press

En diskussion av eugeniken ur ett biologiskt perspektiv finns i kapitel 11 i:

Erkell, L.J. (2009): Djuren och människan. Om den moderna biologin och dess världsbild. Studentlitteratur, 239-255

Förhållandet mellan evolutionsteori och världsbild diskuteras av:

Forsman, B. (2009): Arvet från Darwin: religion, människa, moral. Fri Tanke Förlag

Genetikens och eugenikens historia från ett svenskt perspektiv behandlas i:

Uddenberg, N. (2005): Idéer om livet: en biologihistoria (2 band). Natur och Kultur

Socialdarwinismen diskuteras i:

Erkell, L. J. : Darwin och socialdarwinismen. Folkvett nr.1 2011, 6-22 http://www.vof.se/folkvett/ar-2011/nr-1/darwin-och-socialdarwinismen/

Obligatorisk läsning för den som intresserar sig för rasbiologi är klassikern

Gould, Stephen J. (1981): Den felmätta människan. ALBA

Den moderna vetenskapliga synen på genetiken och rasbegreppet diskuteras i:

Bergström, T. F. (2005): Raser och Gener, ur: Vetenskap eller Villfarelse (Red. Jerkert, J., Hansson, S.O.) Leopard Förlag, sid. 117-131

Sjöberg, F. (1997): Vi och Dom. Atlantis

Vetenskapsakademin har också publicerat en skrift som reder ut dessa begrepp:

Om Raser. Akademin anser, nr 1/2000

Forum för levande historia har material om rasbiologi:

http://www.levandehistoria.se/rasbiologi

Den statliga steriliseringsutredningen från 1997 diskuterade bl.a. statens ansvar och de drabbades rätt till gottgörelse. Utredningen kan laddas ner från:

http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/2864

Regeringskansliet har också publicerat en vitbok om övergrepp och steriliseringar av romer under 1900-talet, ”Den mörka och okända historien”, som kan laddas ner här:

www.regeringen.se/content/1/c6/23/70/61/b8446bac.pdf

Tidskriften Folkvett har i sitt nummer 2-3 (1998) en diskussion på temat ”Raser, finns dom?” med följande inlägg:

Palm, Pelle: ”Raser inte pseudovetenskap”  http://www.vof.se/folkvett/19982-3raser-inte-pseudovetenskap

 Redaktionen svarar http://www.vof.se/folkvett/19982-3redaktionen-svarar

 Larhammar, Dan: ”Mer lika än olika” http://www.vof.se/folkvett/19982-3mer-lika-an-olika

 Sjöberg, Fredrik: ”Raser och folk” http://www.vof.se/folkvett/19982-3raser-och-folk

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: