Skip to content

Illusioner om evolutionen (4): Naturligt urval

januari 26, 2012

Vi fortsätter granskningen av Anders Gärdeborns artikel Illusionen om Evolutionen. Denna gång diskuterar vi naturligt urval, ett av evolutionsteorins grundelement.

Begreppet naturligt urval, eller naturlig selektion, intar en absolut central ställning i evolutionsteorin. Det är den icke-slumpartade process som gör att värdefulla egenskaper breder ut sig i en population, och därmed gör att populationen gradvis evolveras. Processen är en logisk nödvändighet, och är idag så väl belagd att även många kreationister accepterar den. Ändå har Anders Gärdeborn problem med begreppet:

Darwins ursprungliga tanke var att om en slumpmässig förändring av någon egenskap råkade leda till att en organism fick större möjlighet att överleva och få avkomma, så spreds denna egenskap i populationen genom det naturliga urvalet. Organismen hade ökat sin ”lämplighet” och evolutionens devis ”survival of the fittest” var myntad. I sin mest triviala form är detta dock en tautologi, d.v.s. ett påstående som är sant genom sin egen definition och således meningslöst. Vem överlever? Den bäst lämpade! Hur definieras ”bäst lämpad”? Den som bäst överlever! Vad man sagt är alltså att den som överlever den överlever, vilket är mycket svårt att inte hålla med om.

Gärdeborn glider här från det väl belagda naturliga urvalet till uttrycket ”survival of the fittest”, en formulering han tydligen tar som en grundläggande evolutionär princip. Det är det inte – det är en dålig metafor. Det handlar ju inte om överlevnad här (alla dör ändå till slut) utan om differentiell reproduktion. Visserligen använde Darwin själv uttrycket ibland, men det myntades av filosofen Herbert Spencer. Kreationister försöker inte sällan blanda bort korten genom att ondgöra sig över ”survival of the fittest” istället för att diskutera det saken gäller – naturligt urval. Och varför inte? Retoriska finter kan fungera bra om man har tillräckligt okunniga åhörare.

Men vad verkar då det naturliga urvalet på, individer eller något annat? Det är en mycket bra fråga, och något som sysselsätter dagens evolutionsbiologer. Den sysselsätter även Anders Gärdeborn:

Om man observerar en modifierad egenskap som ändrar (ökar eller minskar) individens möjlighet till att få avkomma, talar man därför om ett naturligt urval (25). Då detta inte är tydligt, eller till och med motsägs av data, kan man byta nivå på det naturliga urvalet antingen uppåt eller nedåt (27). Man kan tala om att det är gener som väljs ut vilket föranlett begreppet ”den själviska genen”. Eller så flyttar man upp urvalet på gruppnivå, vilket vi redan sett är ett sätt att förklara t.ex. altruism. Ursprungligen var det naturliga urvalet tänkt att ligga på individnivå, eftersom det är individer som överlever och förökar sig. Det finns därför inget naturligt med att lägga det på andra nivåer. Dessa modifieringar av det naturliga urvalet är dock nödvändiga för att förklara vissa observationer, och därför tvekar man inte att ta till dem.

Här talar Gärdeborn om att man kan ”byta nivå på det naturliga urvalet antingen uppåt eller nedåt”, och menar tydligen att det skulle finnas alternativa förklaringar på olika nivåer. Men det är just den gen-centrerade synen på urvalet som göra att man kan förklara altruism, alltså vad Gärdeborn kallar effekter på gruppnivå; det är alltså inte så att man ger olika förklaringar på olika nivåer, tvärtom. Nyckelbegreppet här är inklusiv fitness.

Gärdeborn tycks fortfarande ha svårt att acceptera att vetenskapliga teorier hela tiden byggs ut och modifieras. Han säger att ”modifieringar av det naturliga urvalet är dock nödvändiga för att förklara vissa observationer”, och då ”tvekar man inte att ta till” nya förklaringar, något han tydligen ser som otillåtet. Varför skulle det vara så? Om inte ren individselektion verkar fungera i det här fallet, får man försöka finna bättre förklaringar – det är ju så här all forskning går till! Vetenskapens dynamik ligger just i att man ständigt utvecklar sina teorier så att de kan förklara verkligheten allt bättre.

Ytterligare aspekter på naturligt urval ger Gärdeborn bekymmer:

Om en förändrad egenskap bevaras, och man kan hitta orsaken till den förbättrade överlevnaden, beror det på ”selektiv evolution” (26). Om en förändrad egenskap bevaras, och man inte kan hitta orsaken till den förbättrade överlevnaden, beror det på ”neutral evolution” (30). På motsvarande sätt förklaras en liten genetisk variation mellan individer med selektiv evolution (31) (eftersom det naturliga urvalet plockar bort ofördelaktiga genvarianter), och en stor genetisk variation med neutral evolution (32) (eftersom neutrala mutationer är resistenta mot det naturliga urvalet).

Men var skulle problemet ligga? Att genvarianter kan breda ut sig i en population antingen genom naturligt urval eller också genom neutral evolution? Det kan visserligen vara svårt att i praktiken avgöra om en viss egenskap spridit sig på det ena eller andra sättet, men båda dessa mekanismer är väl studerade både teoretiskt och experimentellt. De utgår båda två från evolutionsteorins grundelement, så det rör sig inte om några lösa påhitt – inte här heller.

 

Nästa inlägg: Fitness

5 kommentarer leave one →
  1. Lars Östh permalink
    januari 27, 2012 12:05 e m

    Gärdeborn lär aldrig bli övertygad av dina utmärkta artiklar därför han vill inte tro på evolutionsläran. I Gärdeborns världsbild är bibeln och dess auktoritet ledstjärna. Om tvivlet skulle komma och insikten om att evolutionsteorins sanningar skulle inses, skulle hans världsbild krackelera. Så du kommer nog inte att lyckas, men jag som naturvetenskapligt intresserad läsare hoppas ändå att du fortsätter att försöka. Intressantare läsning än när dina blogginlägg kommer finns inte. Möjligen i konkurrens med nytt nummer av Forskning och framsteg eller SANS.

  2. Martin Eriksson permalink
    februari 2, 2012 12:01 e m

    Detta är en mycket viktig diskussion som man hela tiden behöver föra för att försöka undvika missförstånd om evolutionsläran och för att förklara att naturvetenskapen inte cementerar ”sin sanning”, utan tvärtom låter kunskaper växa under ordnade former. Religionen verkar däremot ha som mål att få fram ”en oföränderlig sanning”. När denna ”sanning” inte längre stämmer med verkligheten, vilket har skett väldigt många gånger under historien, försöker religionen dölja och svartmåla alternativa hypoteser och cementera ”sin sanning”.
    Detta är inte bara fåningt och dumt utan är också något som inte stämmer så väl med människans naturliga nyfikenhet och kunskapstörst.
    Martin

  3. Jonas permalink
    april 11, 2012 9:32 e m

    Jag fattar ingenting av detta. Det står mig veterligen inte ett ljud varken i Bibeln eller i andra religiösa urkunder om varken genernas funktion eller evolution. Varför vissa hakat upp sig på att just detta skulle vara oförenligt med deras gudsbild är ett fullkomligt mysterium.

    Min enda gissning är att det som så mycket annat svårbegripligt är något amerikanskt. Någon lokal tuppfäktning, kanske mellan en lärare och en präst, har råkat sammanfalla med detta på 1800-talet och vips har det hela blivit till en vi-mot-dom som vi förstås är väldigt angelägna att importera till Sverige 2012.

    Kan man inte tiga ihjäl sådana här dumheter? Kan inte enskilda lärare bemöta eventuella elever som fångat upp sånt här, eller vad nu risken kan vara? Det måste finnas mycket annat viktigt att ägna sig åt.

  4. stebe2 permalink
    januari 30, 2015 1:08 f m

    Det skulle vara intressant att se dina kommentarer kring det biologiprofessorer som Masatochi Nei och James Shapiro anser och skriver angående det naturliga urvalets underordnade betydelse för evolutionen.
    Shapiro uttrycker t o m att vi nu har kommit så långt i vår förståelse kring de evolutionära mekanismerna att vi nu kan frigöra oss från den intellektuella tvångströja som gradvis slumpmässig utveckling och naturligt urval inneburit och att vi nu är befriade att tänka mer fritt.

    stebe2

    • Lars Johan Erkell permalink
      februari 2, 2015 3:30 e m

      Jag har inte läst så mycket av James Shapiro, men av det jag har läst tycker jag nog att han försöker göra en höna av en fjäder. De saker han framhåller som problematiska ryms helt inom den moderna evolutionsteorin, vad jag kan se, så jag kan inte se något behov av ett paradigmskifte (till vad, förresten?). Det handlar nog också till en del om en strid om ord – vad är egentligen ”darwinism”? För mig är det ett historiskt begrepp. Evolutionsteorin utvecklas hela tiden.

      Shapiro accepterar inte helt evolutionsteorins grundtanke om en utveckling via variation och selektion, utan vill också tänka sig andra mekanismer. Han har tankar om en teleologisk biologi, alltså att cellen skulle ha en förmåga att planera och anpassa sig till kommande behov. Han tänker sig också att cellen skulle fungera som en dator. Det här är rena spekulationer utan empiri, något han också fått skarp kritik för. Med rätta, tycker jag nog.

      Masatochi Nei har jag inte läst något av, så där passar jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: