Intelligent Design på Vetenskapsfestivalen

Tisdag den 18:e april startar Göteborgs Vetenskapsfestival sitt program för allmänheten, och det pågår ända till söndagen, den 23:e. Programmet är späckat med intressanta samtal och föreläsningar, se vidare här: https://www.vetenskapsfestivalen.se/for-alla/.

Själv utgör jag en liten del av detta späck, med två föreläsningar på temat Intelligent Design.  De ligger efter varandra, fredag eftermiddag den 21:a april, och äger rum i Hörsalen på Stadsbiblioteket.

Vetenskap och pseudovetenskap – var går gränsen? kl. 14:30 – 15:15,

Att sätta gränsen mellan vetenskap och pseudovetenskap är inte lätt, men i många fall ändå möjligt. I föreläsningen diskuteras gränsdragningen mellan etablerad vetenskap och ”Intelligent Design”, en rörelse som vill kunna hänvisa till en övernaturlig designer/skapare i det vetenskapliga arbetet.  Man hävdar att övernaturliga förklaringsmodeller skulle ge en grund för en ny och bättre vetenskap.

Evolution eller skapelse? kl. 15:30 – 16:15

Sedan mer än hundra år har evolutionsteorin skarpt kritiserats av en del religiösa rörelser. I föreläsningen diskuteras dessa rörelser, deras historiska utveckling och argumentation.

Vetenskap, hypoteser och intelligent design

En central punkt i den diskussion jag för med Ola Hössjer i de föregående sju inläggen med titeln ”Genombrott för intelligent design?” (första inlägget här) gäller villkoren för vad som kan betraktas som legitim vetenskap. Eftersom mina svar på hans kommentarer i den här saken är för långa för att få plats i kommentarsfältet har jag valt att skriva ett separat inlägg på temat.

Centralt är frågan om hur man formulerar hypoteser, alltså antaganden om hur något förhåller sig. Hypoteser formulerar man inte hur som helst; man griper inte bara något luften (det kallas ad hoc-hypotes) utan hypotesen grundas på kunskap man har. Den skall också vara falsifierbar, vilket innebär att det skall vara möjligt att visa att den är felaktig. Det vetenskapliga arbetet går sedan ut på att man testar hypotesen. Vare sig den sedan visar sig vara riktig eller felaktig har man lärt sig något nytt. Det viktiga är här att hypotesen är så formulerad att man praktiskt kan testa den med ett tydligt resultat. Kan man inte det kan man inte heller lära sig något nytt. Och kan man inte testa sina hypoteser kan man inte rota sina teorier i verkligheten.

ENCODE och ”skräp-DNA” – tredje gången gillt

Ett argument mot evolutionsteorin, och därmed ett argument för kreationism och Intelligent design (ID), är att evolutionsteorin skulle kräva att människans genom måste vara fullt av ”skräp-DNA”. Emellertid, menar man, är det bevisat att människans genom är till åtminstone 80 % funktionellt, vilket betyder att evolutionsteorin måste vara felaktig.

Man stödjer sig då på resultat som det s.k. ENCODE-projektet publicerade 2012. Resultaten var, minst sagt, kontroversiella (se här, här och här). Det här gällde alltså fas 2 av projektet. I somras publicerade så ENCODE resultaten av nästa etapp, fas 3. Den hälsades av kreationister och ID-förespråkare som en stor framgång för evolutionskritikerna. Föreningen Genesis skriver att ENCODE 3 slår än fler spikar i skräp-DNA-kistan. Men stämmer det här?

Genombrott för Intelligent design? (del 7)

Varför publicerades artikeln?

Publiceringen av Thorvaldsen och Hössjers artikel är rejält pinsam för Journal of Theoretical Biology. Man kunde vänta sig att tidskriften skulle ta till kraftfulla åtgärder för att försöka återställa sitt skadade rykte. Som att dra tillbaka artikeln, avskeda den ansvariga redaktören och svartlista de referenter som ansvarade för den vetenskapliga granskningen. Men det gjorde man inte.

Genombrott för Intelligent design? (del 6)

Varför skrevs den här artikeln?

Som jag hoppas har framgått uppfyller inte Thorvaldsen och Hössjers artikel de krav man har rätt att ställa på en vetenskaplig publikation. Den förespeglar resultat som inte finns. Artikeln bygger helt på en statistisk metod för att påvisa design som är oanvändbar. Den innehåller referenser till en obestämd övernaturlig designer som man tar till ad hoc för att få önskade resultat. Den introducerar det helt revolutionerande begreppet ”icke-fysisk information” utan definition eller diskussion. Den innehåller ett grovt förvanskat citat. Dessutom hänvisas till välkända pseudovetenskapliga begrepp som ”irreducerbar komplexitet” och ”specificerad komplexitet” som om det rörde sig om etablerad vetenskap. Det här kan inte kallas vetenskap. Det kan bara kallas pseudovetenskap.

Genombrott för Intelligent design? (del 5)

Varför ses inte ID som vetenskap?

I den här serien av blogginlägg har jag om och om igen kritiserat Thorvaldsen och Hössjer för att inte arbeta vetenskapligt, och jag har sagt att ID inte uppfyller kraven på vetenskap. ID-förespråkare, däremot, hävdar ofta och gärna att de är offer för en stelnad ateistisk vetenskaplig (darwinistisk) ortodoxi som vägrar erkänna intelligent design som legitim vetenskap. Det kan därför finnas skäl att mycket kort gå igenom vad som egentligen kännetecknar etablerad vetenskap.

Genombrott för Intelligent design? (del 4)

Icke-fysisk information?

Mot slutet av artikeln blickar författarna framåt, mot en kommande Design Science. Vi läser i sista stycket:

Biologists need richer conceptual resources than the physical sciences until now have been able to initiate, in terms of complex structures having non-physical information as input (Ratzsch, 2010).

Thorvaldsen och Hössjer refererar till ett bokkapitel av filosofen Del Ratzsch, som där diskuterar den kunskapsteoretiska frågan om vetenskapen i princip kan utesluta icke-materiella förklaringar.¹ Öppnar man nu boken och ser efter vad Del Ratzsch faktiskt har skrivit, läser man på sidan 356:

Biologists need richer conceptual resources than the physical sciences have been able to generate. Historically, design-linked ideas have provided such resources and those resources have been, and continue to be, scientifically fruitful in biology.

Det här är riktigt illa. Thorvaldsen och Hössjer har förvanskat citatet så att det kommit att betyda något helt annat. Del Ratzsch nämner över huvud taget inte ”non-physical information” i sin text. Det har Thorvaldsen och Hössjer hittat på.

Genombrott för Intelligent design? (del 3)

Mirakler som vetenskap?

Thorvaldsen och Hössjer ger ett antal exempel på system som man tänker sig lämpar sig för den statistiska modell vi diskuterade i det förra inlägget. Ett av exemplen gäller människans evolution.

Genombrott för Intelligent design? (del 2)

Hur räknar man på design?

Det som sticker ut med Thorvaldsen och Hössjers arbete, och det som gör att jag skriver de här blogginläggen, är att man tar upp frågan om hur man skulle kunna påvisa finavstämning och design med vetenskapliga metoder. I alla fall hur man skulle kunna tänka sig att göra; mer konkret än så blir det inte.

Genombrott för Intelligent design? (del 1)

Var är resultaten?

Att artiklar som öppet argumenterar för Intelligent design (ID) publiceras i den etablerade vetenskapliga pressen är inte något man väntar sig. Därför är det värt att notera att Ola Hössjer, professor i matematisk statistik vid Stockholms universitet, och Steinar Thorvaldsen, professor i informatik vid Norges Arktiska universitet i Tromsø, i somras publicerade ett arbete med titeln Using statistical methods to model the fine-tuning of molecular machines and systems i Journal of Theoretical Biology. Den kristna tidningen Världen Idag hade den 8:e juli ett reportage om publiceringen under rubriken Genombrott: Forskning pekar på intelligent design. Den skapelsetroende föreningen Genesis skriver att Norsk-Svensk forskning pekar på intelligent design i våra celler. Är nu detta ett vetenskapligt genombrott för ID?

Kanske inte det genombrott man hoppats på. När artikeln trycktes i septembernumret fanns det på webbsidan en ”disclaimer”, ett avståndstagande från tidskriftens chefredaktörer. Man tar där helt avstånd från begreppet intelligent design och hävdar att man vilseletts av att författarna inte inkluderat nyckelordet ”intelligent design” under granskningen, utan lagt till det senare.

Det finns mycket att säga om den här affären, så mycket att jag ägnar sju inlägg åt saken.