Hoppa till innehåll

Genombrott för Intelligent design? (del 3)

november 13, 2020

Mirakler som vetenskap?

Thorvaldsen och Hössjer ger ett antal exempel på system som man tänker sig lämpar sig för den statistiska modell vi diskuterade i det förra inlägget. Ett av exemplen gäller människans evolution.

One may also study the more restricted problem of human/chimp ancestry, and compare a model M2 with common ancestry of the two species, with a unique origin model M1, according to which each species is founded by one single couple (Sanford and Carter, 2014; Hössjer et al., 2016a; 2016b, Carter et al., 2018, Hössjer and Gauger, 2019).

Eftersom Thorvaldsen och Hössjer tar upp den här frågeställningen som lämplig att studera med deras statistiska modell, skall vi titta vi närmare på den.

Frågan man ställer sig är alltså om det är möjligt att mänskligheten har sitt ursprung i ett enda par, en man och en kvinna. Det handlar givetvis om Adam och Eva, även om de inte nämns vid namn – annars finns det knappast anledning att ställa frågan. Den gängse vetenskapliga synen är att människan inte har sitt ursprung i två individer, utan att vår art har passerat en flaskhals för kanske 70 000 år sedan, då det fanns kanske 10 000 individer. Man kan givetvis tänka sig att flaskhalsen bara varit två individer, men för att kunna förklara den genetiska variation vi ser idag måste vi då sträcka ut tiden till 500 000 år eller mer. Det här duger inte för ett ungjordskreationistiskt scenario. Där måste skapelsen ha skett för 6 000 till 10 000 år sedan om man vill kunna läsa Bibeln bokstavligt.

Man ser att Ola Hössjer är medförfattare i tre av de refererade artiklarna: Genetic Modeling of Human History Part 1- Comparison of Common Descent and Unique Origin Approaches och Genetic Modeling of Human History Part 2: A Unique Origin Algorithm, båda från 2016. Här redovisar han tillsammans med två medförfattare en populationsgenetisk modell de utvecklat för att simulera människans härstamning. Tillsammans med biologen Ann Gauger (som är knuten till Discovery Institute) har han också skrivit A Single-Couple Human Origin is Possible från 2019, där man utvecklat sin tidigare modell. Man skriver där att ett ursprung från ett enda par för 500 000 år sedan stämmer med modellen, men att bara små förändringar i modellen kan ge en ålder av 100 000 år eller mindre.

De tre artiklarna är publicerade i nättidskriften BIO-complexity, utgiven av Discovery Institute, ID-rörelsens centrala organisation. Tidskriften är inte erkänd som ”riktig” vetenskaplig tidskrift. Den finns exempelvis inte upptagen i den vetenskapliga databasen SCOPUS.

I artikeln Genetic Modeling of Human History Part 1- Comparison of Common Descent and Unique Origin Approaches från 2016 läser man på första sidan:

We argue that a unique origin model where humanity arose from one single couple with created diversity seems to explain data at least as well, if not better.

Ola Hössjer och hans medförfattare säger alltså att deras modell att människan har sitt ursprung i ett enda par stämmer bättre med data än med den gängse evolutionsmodellen. Men vilka data? Det enda man hittar är kvalitativa resonemang kring publicerade data av olika slag. Ingen av de båda artiklarna med titeln Genetic Modeling of Human History innehåller någon ”Genetic Modeling”; inga kvantitativa data, inga resultat från simuleringar med den modell man utvecklat. Greppet känns igen från Thorvaldsen och Hössjers aktuella artikel (se det första inlägget i serien). Här förespeglar man också resultat man inte har.

***

I citatet talas också om “Created diversity”. Vad är nu det? Något sådant har jag aldrig hört talas om tidigare. I texten diskuterar man fem olika mekanismer för hur genetisk variation kan utvecklas och begränsas. Men så inför man en sjätte möjlighet. Författarna skriver på sidan 5:

… But if an intelligent designer is invoked as a possible explanation, and if humanity originates from one single couple, it is possible that their chromosomes were created with considerable diversity from the beginning [19,20]. This gives us a sixth mechanism of genetic change.

VI. Created founder diversity is biologically plausible for DNA of non-sex chromosomes. Since there are four copies of each non-sex chromosome in two individuals, we may think of one of the founding male’s two copies as a reference or template for the other three. All differences between his reference chromosome and the other three founder chromosomes can be thought of as a very large number of mutations, all of which occurred in one generation. Since the founding pair had three copies of the X-chromosome (one in the man and two in the woman), for the same reason they may also have been different. Some founder diversity is possible for mitochondrial DNA as well. Since the founding female carried hundreds of mitochondria that could have been diverse, it is possible that she passed on some of that diversity on to her daughters.

Genomet innehåller två kopior av varje gen. Tanken är att Adam och Eva skulle ha varit skapade med två olika varianter av varje gen i sitt DNA, vilket tillsammans skulle ge fyra varianter. Det skulle öka den genetiska variationen så mycket att man kunde tänka sig en skapelse för 6000 till 10 000 år sedan. Referenserna 19 och 20 går inte till den vetenskapliga litteraturen, utan till två kreationistiska tidskrifter. Den första av de två artiklarna motiverar inte varför det skulle vara vetenskapligt berättigat att införa en skapad genetisk variation. Det gör däremot den andra, On the origin of eukaryotic species’ genotypic and phenotypic diversity: Genetic clocks, population growth curves, and comparative nuclear genome analyses suggest created heterozygosity in combination with natural processes as a major mechanism, av Nathaniel Jeanson och Jason Lisle. De skriver på sid. 86-87:

No known non-miraculous mechanism exists that could play a role in this process, and invoking miracles at every juncture without biblical or scientific justification quickly moves a hypothesis from the realm of science to the realm of ad hoc speculation.

On an individual organism level, hypotheses must invoke observable processes or biblically-justified miraculous processes.

Again, observable processes or biblically-justified miraculous processes must be invoked, or the hypothesis quickly drifts into the realm of the ad hoc.

En hypotes skulle alltså kunna motiveras antingen vetenskapligt eller med stöd av Bibeln. Emellertid hittar jag ingen diskussion om exakt hur Bibeln kan motivera att Gud har skapat Adam och Eva med maximal genetisk variation. Ola Hössjer och medförfattare hänvisar alltså till en skapad variation som inte är rättfärdigad vare sig vetenskapligt eller bibliskt.

Men visst är det här en bekväm förklaring. Åberopar man en designer blir det plötsligt möjligt att den genetiska variationen kan vara större än vad den etablerade vetenskapen medger, och att Adam och Eva kan ha levat för 6 000 till 10 000 år sedan. Man ser det inte som nödvändigt att visa att det verkligen finns någon designer eller att vederbörande verkligen haft lust att skapa just den gentiska variation man har behov av.

Det finns problem med den här modellen. Utan att gå in på genetiken kan man exempelvis konstatera att det i den här modellen maximalt kan finnas fyra genvarianter – alleler – av en viss gen. Emellertid finns det genfamiljer med tusentals alleler. Var kommer de ifrån? Men har man börjat förklara saker med mirakler kan man säkert lösa de problemen också.

Och var kommer då designern ifrån? Ur tomma luften. Man har uppfunnit en designer som skapar genetisk variation för att lösa problemet med att Adam och Eva inte får har levt för hundratusentals år sedan. Och därmed har man helt lämnat vetenskapen och svävat ut i fantasins värld.

***

Om Ola Hössjer ställdes inför en ny statistisk modell som grundade sig på ett obevisat teorem tror jag han skulle reagera skarpt. Teorem skall bevisas, annars kan man inte veta att de är sanna. Finns det någon del i härledningen av modellen som är obevisad går den inte att använda. Att gripa något ur luften – ett teorem eller något annat – kallas för ad hoc-antagande och är inte tillåtet i vetenskaplig verksamhet. Om man inte får ihop sin teori kan man inte bara dra till med något för att rädda den. Alla delar i en matematisk härledning eller en biologisk teori måste bygga på kunskap, inte på att man vid behov griper något ur luften.

Ändå är det just detta Ola Hössjer och medförfattare gör. Introduktionen av en övernaturlig designer gör att deras arbete förlorar all vetenskaplig trovärdighet och därmed allt vetenskapligt intresse.

Låt mig tillägga att man i princip kan tänka sig en designer som vetenskaplig förklaring, förutsatt att man säkert vet att designern existerar, och har sådana egenskaper att de kan förklara ett visst fenomen. Har vi säker kunskap om designern (som vi har om de fem genetiska mekanismer som diskuteras) kan vi använda den kunskapen för att förklara saker. Men i det här fallet har vi ingen kunskap om designern alls. Och då kan vi inte använda design som förklaring.

Annons
2 kommentarer leave one →
  1. Ola Hössjer permalink
    juni 29, 2021 3:19 e m

    Del 3: Mirakler och vetenskap

    I del 3 gör Erkell en avstickare och kommenterar ett antal artiklar om människans ursprung som jag författat i samarbete med Ann Gauger och Colin Reeves.3 I dessa artiklar använder vi den designmodell M1 som beskrevs i del 2 i en kreationistisk kontext. Närmare bestämt utgår vår modell M1 från att alla människor härstammar från ett första par, Adam och Eva. Modellen innefattar alltså på de ovannämnda mikroevolutionära mekanismerna (i)-(v), liksom att Adam och Eva skapats med genetisk variation (vi). Med andra ord har Adam enligt denna modell två genetiskt olika kopior av varje icke-könskromosom, och likaså Eva. Således får vi fyra genetiskt olika varianter av varje icke-könskromosom i den första generationen. Graden av genetisk olikhet mellan dessa varianter, alltså graden av skapad variation, är en parameter som kan varieras i modellen.

    Erkell kallar vår kreationistiska modell M1 för en mirakelmodell (vilket jag för övrigt tycker är ett bra namn 4), och han ställer liknande höga krav på denna modell som på designmodellen i föregående avsnitt:

    ”En hypotes skulle alltså kunna motiveras antingen vetenskapligt eller med stöd av Bibeln. Emellertid hittar jag ingen diskussion om exakt hur Bibeln kan motivera att Gud har skapat Adam och Eva med maximal genetisk variation. Ola Hössjer och medförfattare hänvisar alltså till en skapad variation som inte är rättfärdigad vare sig vetenskapligt eller bibliskt.”

    För att styrka sin tes utgår Erkell från citatet ”On an individual organism level, hypotheses must invoke observable processes or biblically-justified miraculous processes” av kreationisterna Jeanson och Lisle.5 Jag ställer mig bakom denna formulering, om syftet är att välja mellan en kreationistisk modell M1 och en naturalistisk modell M2. Men att en hypotes kan motiveras utifrån Bibeln betyder inte att den är ett direkt citat från en bibelvers. Erkell har helt enkelt missuppfattat hur kreationistisk forskning bedrivs. I själva verket går det utmärkt att låta Bibeln inspirera formulerandet av falsifierbara hypoteser. Med andra ord kan kreationism förenas med den hypotetisk deduktiva metoden, oavsett om vi utgår från direkta bibelcitat eller inspireras av innehållet i Bibeln, enlig följande tre steg:

    1) Föreslå en falsifierbar hypotes som dels kan innehålla naturliga förklaringsmekanismer och dels sådana om inspirerats av Bibeln.
    2) Utvärdera och se om hypotesen i 1) överensstämmer med data.
    3) Om överensstämmelsen i 2) inte är god, gå tillbaka till 1) och föreslå en bättre hypotes

    Som kristen tror jag att Gud skrivit två böcker, Bibeln och naturen. Därför är det ytterst Gud om ligger bakom det vi kallar för ”naturliga förklaringar” såväl som de ”bibliskt motiverade förklaringarna”. Givetvis måste man ställa samma krav på en kreationistisk modell M1 som på en sekulär modell M2. Erkell menar att vår föreslagna kreationistiska mirakelmodell för det första är ad hoc och för det andra inte är falsifierbar. Jag menar att båda dessa påståenden är ett helt felaktiga. Det står i Bibeln att människan skapades unikt. Givet detta menar jag att det inte alls är ett långsökt ad hoc-antagande att utgå från att Gud skapade Adam och Eva med genetisk variation, eftersom Han är kreativ och inte ville att alla män respektive kvinnor skulle vara lika som enäggstvillingar. Genom att skapa de två första människorna med variation så minskades också risken för inavelsdepression när skadliga mutationer i kommande generationer gjorde sitt intåg.

    Observera dock att vi endast tar med skapad variation i vår modell, inte varför Gud skapade de tå människorna med variation. Givet detta är modellen falsifierbar, eftersom vårt DNA i så fall, på grund av rekombinationer (iv), är en mosaik av de fyra grundbyggstenar från varje kromosom, som Adam och Eva skapades med. Sådana byggstenar, som kallas för haplotypblock, upptäcktes av sekulära forskare för drygt 20 år sedan. Detta nämner vi i två av våra artiklar, med åtskilliga referenser.6 Antingen har Erkell missat dessa referenser eller också har han inte insett att förekomsten av haplotypblock gör vår mirakelmodell falsifierbar. Och oavsett om haplotypblocken identifieras eller inte så menar jag ändå att vår mirakelmodell är falsifierbar, eftersom det finns indirekta metoder att testa förekomsten av skapad variation genom att jämföra de allelefrekvensspektra och linkage disequilibrium plots som framräknats från data med de som mirakelmodellen M1 förutsäger. Det är just detta vi utnyttjar i en av våra publikationer för att testa M1 mot data.7 Dock har Erkell (i del 5 av sin artikelserie) invändningar mot vårt sätt att anpassa mirakelmodellen till data:

    ”Så lägger man till en okänd designer som sjätte mekanism. Då försvinner alla möjligheter att föra en faktabaserad diskussion; vi har ingen aning om när eller hur en sådan designer skulle ingripa. Hössjer och hans kollegor verkar utgå från att designern skulle skapa just så mycket genetisk variation att deras modell går ihop. Hur kan de veta det? Hur kan de testa sin modell? Det går inte. Man har helt enkelt uppfunnit en designer som har de egenskaper man önskar sig.”

    Här blandar Erkell ihop två saker, för det första huruvida mirakelmodellen M1 är falisifierbar eller inte, vilket jag redan kommenterat, och för det andra hur anpassningen av modellen till data har gått till. Alla statistiska modeller innehåller okända parametrar, så även vår mirakelmodell. Det är just därför data används för att skatta graden av skapad variation. Det är inte konstigare än att en evolutionsbiolog, som anpassar en naturalistisk modell M2 till data, skattar mutationshastigheter, populationsstorlekar och rekombinationshastigheter. Visst kan man överanpassa om man använder en modell med för många parametrar, utan att validera den. Men i min och Ann Gaugers artikel använde vi tvärtom en mycket enkel modell med skapad variation, men utan geografisk variation (v). Vi lyckades också få en bra anpassning av vår mirakelmodell till data, om Adam och Eva levde för flera hundra tusen år sedan. Dock skriver vi att med en större (och mer realistisk) variant av mirakelmodellen så kan förmodligen åldern för de första två människorna sänkas betydligt. Dessutom går det alldeles utmärkt att testa mirakelmodellen genom att först skatta parametrar på ett dataset (så kallad träning av modellen) och sedan utvärdera hur väl den erhållna modellen anpassar sig till ett annat dataset (så kallad validering av modellen).

    Erkell levererar slutligen en tredje kritik mot mirakelmodellen:

    ”Det finns problem med den här modellen. Utan att gå in på genetiken kan man exempelvis konstatera att det i den här modellen maximalt kan finnas fyra genvarianter – alleler – av en viss gen. Emellertid finns det genfamiljer med tusentals alleler. Var kommer de ifrån? Men har man börjat förklara saker med mirakler kan man säkert lösa de problemen också.”

    Detta är ett ganska häpnadsväckande uttalande från en biolog. I själva verket går det alldeles utmärkt att förklara genfamiljer med ett stort antal alleler i en modell där Adam och Eva skapades med variation. Även om det endast fanns fyra råkopior av varje icke-könskromosom i den första generationen, så kan mutationer (i) och rekombinationer (iv) i kommande släkten generera ett stort antal varianter av olika gener.

    Erkell avslutar del 3 i sin artikelserie genom att fråga sig hur jag som matematiker kan tillåta modeller med ad hoc-antaganden:

    ”Om Ola Hössjer ställdes inför en ny statistisk modell som grundade sig på ett obevisat teorem tror jag han skulle reagera skarpt. Teorem skall bevisas, annars kan man inte veta att de är sanna. Finns det någon del i härledningen av modellen som är obevisad går den inte att använda. Att gripa något ur luften – ett teorem eller något annat – kallas för ad hoc-antagande och är inte tillåtet i vetenskaplig verksamhet. Om man inte får ihop sin teori kan man inte bara dra till med något för att rädda den. Alla delar i en matematisk härledning eller en biologisk teori måste bygga på kunskap, inte på att man vid behov griper något ur luften.”

    Om dessa meningar finns mycket att säga. För det första blandar Erkell ihop matematik (en deduktiv vetenskap) med biologi (en empirisk eller induktiv vetenskap). I matematik utgår man från axiom (trosantaganden) och bevisar givet dessa olika påståenden. Här är kraven på exakthet stora, eftersom ett enda litet fel kan stjälpa ett helt bevis. Däremot finns det inom matematiken inga krav på att en sats ska överensstämma med verkligheten (trots detta har matematik ändå visat sig vara mycket användbart). I biologin är syftet istället att anpassa modeller till empiriska data, med hjälp av den hypotetisk-deduktiva metoden (och här kommer matematiken in som ett verktyg). Det går därför aldrig att bevisa att en biologisk teori är sann, däremot falsifierarar man modeller som inte stämmer med data och troliggör modeller som ännu så länge överlevt alla prövningar. Givetvis måste man även inom biologin vara strikt när man föreslår och prövar modeller mot data, men som jag visat ovan är vår mirakelmodell för det första inte ad hoc och för det andra falsifierbar.

    3) Hössjer, O., Gauger A. och Reeves, C. (2016a). Genetic modeling of human history part 1: Comparison of common descent and unique origin approaches. BIO-Complexity
    2016(3):1-15. Hössjer, O., Gauger A. och Reeves, C. (2016b). Genetic modeling of human history part 2: A unique origin algorithm. BIO-Complexity 2016(4):1-36. Hössjer, O. och Gauger, A. (2019). A single couple human origin is possible. BIO-Complexity 2019(1):1-21.

    4) Vår sjätte mekanism för genetiska förändringar, skapad variation (vi), utgår från att detta är en del av Guds skapelse. Dock brukar man i allmänhet definiera mirakler som undantag från de naturlagar som Gud redan skapat, se exempelvis Keener, C.S. (2011), Miracles, the credibility of the New Testament accounts, Baker Academics, Grand Rapids, Hössjer, O. (2018). Becoming a Christian, Combining prior belief, evidence, and will. Wipf and Stock Publishers, Eugene, OR, och Grenholm (2019), Dokumenterade mirakler, Sjöbergs förlag. Alternativt kan hela Guds skapelse ses som ett mirakel, och därför har jag inget emot att använda mirakelmodell som beteckning på vår kreationistiska förklaringsmodell för mänsklig genetisk variation, i enlighet med Erkells förslag.

    5) Jeanson, N.T., and Lisle, J. (2016). On the origin of eukaryotic species’ genotypic and phenotypic diversity: Genetic clocks, population growth curves, and comparative nuclear genome analyses suggest created heterozygosity in combination with natural processes as a major source mechanism. Answ Res J 9:81-122.

    6) Se avsnitt 3C i Hössjer m fl. (2016a) och avsnitt 1.3 i Hössjer m fl. (2016b). Observera dock att skapad variation kan definieras på olika sätt. Exempelvis kan alla Evas äggceller, som fanns hos henne från början, ha skapats olika. Vi har dock valt att göra vår modell med skapad variation så enkel som möjligt, med antagandet att alla Evas äggceller var genetiskt lika. Man kan dock tänka sig olika (falsifierbara) modeller för skapad variation.

    7) Hössjer, O. och Gauger, A. (2019).

    • Lars Johan Erkell permalink
      september 8, 2021 6:17 e m

      I det här avsnittet kommer vi åter in på frågan om hur man formulerar vetenskapliga hypoteser. Jag hänvisar till min diskussion i inlägget ”Vetenskap, hypoteser och Intelligent design” https://biologg.wordpress.com/2021/09/08/vetenskap-hypoteser-och-intelligent-design/.

      Så finner du det häpnadsväckande att jag som biolog inte går med på att dagens genetiska diversitet skulle gå att förklara med utgångspunkt från att Adam och Eva skall ha levat för 6000 år sedan. Men det är inte bara jag som tycker så. Jag utgår från att du vet att Steve Schaffner och Joshua Swamidass med respektive allelefrekvensspektra och rekombinationsanalys kommit fram till att det ur genetisk synvinkel visserligen är fullt möjligt att Adam och Eva kan ha existerat, men att de måste levt för minst 500 000 år sedan (se t.ex. http://richardbuggs.com/2021/03/15/video-adam-eve-and-human-genetic-diversity/). I din egen artikel ”A Single-Couple Human Origin is Possible” https://bio-complexity.org/ojs/index.php/main/article/view/BIO-C.2019.1 kommer du tillsammans med Ann Gauger fram till samma resultat. Så varför är du förvånad över att jag inte anser att genetiken visar på en skapelse för 6000 år sedan?

      Den kritiska punkten här är om det finns genetiska mekanismer som på 6000 år kan generera dagens genetiska variation från ett enda par. Du skriver ”Även om det endast fanns fyra råkopior av varje icke-könskromosom i den första generationen, så kan mutationer (i) och rekombinationer (iv) i kommande släkten generera ett stort antal varianter av olika gener”. Här finns en sak jag måste fråga dig: en av ungjordskreationismens huvudpunkter är att mutationer i princip alltid är skadliga och nedbrytande. De skulle orsaka irreversibla förluster av ”information” och en ständigt ökande ”genetisk entropi”. Är du beredd att i strid med detta hävda att mutationer och rekombinationer (som är en form av slumpartade mutationer) kan generera nya, fungerande alleler av en gen? HLA-B, den gen som såvitt jag vet har störst variation, rapporterades i juni 2021 ha 8 181 alleler. Kan alltså en blind process av slumpartad mutation och selektion generera tusentals fungerande, nya genvarianter?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: