Metodologisk naturalism – sekulariseringens huvudverktyg?

Ola Hössjer, professor i matematisk statistik vid Stockholms universitet, har publicerat en artikel i tidningen DAGEN, där han målar ut grunden för den moderna naturvetenskapen, den metodologiska naturalismen, som ett verktyg för sekularisering. Jag har tidigare skrivit om saken här på Biolog(g), så jag kunde inte låta bli att skicka in ett svar till tidningen. Så här skrev jag:

 

Ola Hössjer är bekymrad över att den metodologiska naturalism som är utgångspunkten för all modern naturvetenskap i själva verket skulle vara ett ”verktyg” för sekularisering. Det vore i så fall ett ganska dåligt verktyg. Den metodologiska naturalismen begränsar sina utsagor till det område där dess metoder fungerar, och den säger ingenting om vad som kan finnas bortom det. Så det finns gott om plats för övernaturliga krafter. Men även inom den etablerade vetenskapens område kan vi knappast hoppas på att kunna få full kunskap. Världen är så komplex, och slumpens roll så stor, att vi aldrig kan utesluta att övernaturliga krafter skulle kunna driva sitt spel även där. Hur driver man en sekulariseringskampanj med ett sådant verktyg?

Och hur kan ett ”sekulariseringsverktyg” tillåta att jag har så många troende biologkollegor? Troende forskare är ingen sällsynthet, och de har ingen svårighet att kombinera sin gudstro med vetenskapens metodologiska naturalism.

Men framför allt undrar man VEMS verktyg det skulle handla om – vilka dunkla krafter skulle det vara som använder den metodologiska naturalism som ett medel att uppnå … ja … vadå? Ola Hössjer får allt redogöra lite tydligare för sina konspirationsteorier.

Begreppet ”metodologisk naturalism” är i grund och botten en karaktäristik av naturvetenskapens sätt att arbeta, en yrkespraxis som gemensamt mejslats fram av både troende och icke troende forskare under århundraden. Det här sättet att arbeta har etablerats av det enkla skälet att det fungerar. Och vad jag vet finns det inga exempel på en fungerande naturvetenskaplig forskning som räknar med något slag av övernaturliga krafter.

Men om nu den etablerade vetenskapen är naiv och onödigt inskränkt, som Ola Hössjer menar, skulle det finnas mycket att vinna på att slänga den naturalistiska tvångströjan och istället satsa på en teistisk vetenskap. Man skulle ju öppna upp ett jungfruligt forskningsfält och kunna få fantastiska framgångar. Varför gör ingen det? Det finns gott om troende forskare och många religiösa universitet, så det finns miljöer där en sådan forsning mycket väl skulle kunna bedrivas. Ändå händer det inte – varför? För att sådan vetenskap inte fungerar, är mitt svar. Eller skall man ana en sekulär konspiration i buskarna?

Om jag nu själv skulle leta efter konspirationer kan jag ju fråga mig vilka ärenden Ola Hössjer är ute i. Gäller det att skapa en bättre vetenskap? Knappast. Texten handlar inte om det, den handlar om hur Ola Hössjer tycker att religionen kommer i kläm. Texten innehåller markörer (cellen som en stad, DNA som fullt av funktion, personliga agenter som vetenskapliga förklaringar) som är standardargument från den amerikanska kreationiströrelsen, som i sin tur har sina rötter i den religiösa högern. En av de viktigaste aktörerna på den scenen, Discovery Institute, beskriver i sitt policydokument ”The Wedge Document” ett program för att ersätta den metodologiska naturalism med en ”teistisk vetenskap” – någon sorts vetenskap som utgår från Bibelns förklaringar. Ungefär som på medeltiden.

Nej tack.